Kategorier
Blogg100 Sociala medier Teknik

Sharing is caring… is love

Idag är det mycket kärlek i luften och på nätet. För det är ju Alla hjärtans dag. Och eftersom det varit så mycket prat på sistone om näthat så tänkte jag skriva om det jag tycker är riktig nätkärlek: Att dela med sig av innehåll.

Inventering av mitt digitala fotavtryck

Jag har under några års tid nu försökt dela med mig av sånt jag tror att andra kan vara intresserad av. En snabb inventering ger följande status just nu:

Allt ovanstående + en del annat i andra kanaler är det man brukar kalla mitt digitala fotavtryck. Och många jag träffar fattar inte vad vitsen med allt detta delande är. Men genom att dela med mig av allt detta har jag fått flerfaldigt tillbaka av allt andra delat med sig. Tänk alla bilder man sett som gett en snabb uppdatering om vad ens vänner och bekanta gör. Alla blogginlägg jag lärt mig så mycket nyttigt, lärorikt och tänkvärt av. Alla föreläsningar man kunnat se via Bambuser och Youtube då man inte haft möjlighet att fysiskt vara på plats. Alla diskussioner och input jag fått via Twitter, kommentarer osv.

social media club logo, if you get it share itIf you get it, share it

Social Media Club är en internationell organisation med flera hundra lokala klubbar (s.k. chapters) runt om i hela världen. Jag startade upp i Uppsala för 2.5 år sedan. Och devisen för Social Media Club är ”if you get it, share it”. Klubbens syfte och idé är att man delar med sig av kunskap. Experter och nybörjare kan samlas och tillsammans blir alla klokare.

Nätkärlek är att dela. Och min filosofi med allt jag lägger upp på nätet är att det är till för att delas vidare. Vill jag inte att något ska delas vidare eller skulle jag vilja skydda något och tjäna pengar på något innehåll så skulle jag inte lägga upp det publikt på nätet.

Ge ditt innehåll vingar

Foton jag lägger upp är alltid Creative commons Attribution licens på. Det innebär på svenska att de är fria att använda till vad man vill bara man anger mig som fotograf. Jag tycker det bara är kul om någon hittar en användning av mina bilder förutom att de är ett sätt att låta mina vänner och bekanta ta del av sånt jag gör, ser och upplever.

silluetter av besökare som står framför en upplyst isskulptur

I går kväll besökte jag med min familj den pågående Isfestivalen i Stadsparken i Uppsala. Jag tog ca 200 bilder. Och av de valde jag ut de 70 som jag tyckte blev bäst och la upp dem på mitt Flickr Pro konto. Jag twittrade ett tack till Uppsala kommun för ett trevligt arrangemang. Och det fortsatte i en dialog som mynnade ut i att de troligen kommer att använda någon av mina bilder på uppsala.se:s startsida. Skulle vara kul att få ha med en bild där.

Nätkärlek är även länkkärlek. Så när du skriver, twittrar och bloggar om något/någon du gillar så måste du komma ihåg att även länka till den webbplats, den artikel, den tweet eller bild du pratar om. För dels erbjuder du en service till dina läsare. Det blir automatiskt en källhänvisning. Och du ger lite länkkraft till den du nämner och länkar till.

Kategorier
Blogg100 Misc

Hur ser dagens sanningar ut imorgon?

Jag hör ju till generationen som cyklade omkring utan hjälm som barn (ofta i träskor), satt utan säkerhetsbälte i bilen osv. Det skulle inte vara helt ok idag. Och då tänker jag att det helt säkert finns en massa saker vi gör och tycker idag som kommer att verka minst lika vansinniga i framtiden.

Om vi vänder på steken och tex tänker oss att motorcykel inte varit uppfunnen idag och någon lanserade idén med ett fordon på två hjul där föraren sitter löst på en limpa och kör minst lika fort som en bil. Tror ni det hade godkänts även om ni argumenterat att man ju har hjälm?

Eller om alkohol och tobak inte hade funnits ännu och någon försökt få det godkänt idag. Hade möjligen hamnat i samma kategori som hash, kokain osv. Och hade förmodligen ansetts lika puckat att dra i sig som om man sniffat kontaktlim.

Jag har ett par favoriter från tiden då hela världen var i svart-vitt:

Kontorspersonalen vattnar heltäckningsmattan
Kontorspersonalen vattnar heltäckningsmattan. Inget konstigt med det.

När det blev populärt med heltäckningsmattor på kontor så ansågs det som en bra idé att vattna dem så de inte dammade så mycket. Måste ha varit avancerade mögelkulturer i de mattorna. Tja, möblerna måste ju ha flyttats runt från ena dagen till den andra för att det levde så mycket i mattan.

Och apropå rökning så älskar jag denna reklam där en doktor rekommenderar det bästa cigarettmärket (som han även röker inne på sitt kontor):

Jag är ju så gammal att jag även upplevt tiden då gästerna kunde tända en cigarett hemma hos folk utan att ens fråga om lov och säkert blev förvånad om det inte fanns en askkopp nära till hands.

snurr-askfat på fotMinns att någon hade en sådan här askkopp som stod på något som närmast kan liknas vid en lampfot. Som en hel inredningsdetalj. Och så fanns en pinne som man tryckte på så en skiva snurrade och askan åkte ner i koppen. Sådana ser man inte så ofta nu för tiden 😉

Så vad skulle det kunna vara som vi har för oss och använder idag som folk i framtiden kommer tycka var helt galet?

 

 

 

Uppdaterat: Precis efter att jag postat detta inlägg så dök ett mycket kul videoklipp upp i Twitterflödet. Så för att inte bara prata om hur dumt saker vi gör kommer att verka i framtiden och hur knäppt en del saker hade varit om de uppfunnits i en annan tid så ska jag även ta upp hur otroligt fel det kan bli när vi kategoriskt uttalar oss om framtiden. Låt mig presentera: Steve Ballmer uttalar sig om Iphones potential just efter att den presenterats 6 mån innan den första modellen skulle börja säljas:

 

Kategorier
Blogg100 Misc

En semla med skinka och ost?

Enligt en del tidningar idag så äter vi svenskar 40-50 miljoner semlor varje år. De flesta av dessa kan man se just nu i mitt Facebookflöde.

Lotten ”fuskade” och bloggade om semlor redan i går. Hennes frågor i inlägget var: Vad heter dagen och hur äter man semlan. 86 kommentarer på det i skrivande stund. 🙂

Vad som också var intressant att läsa var att man förr inte bara åt världens godaste bakverk på denna dag utan även spöade skiten ur varandra med björkris. Äkta hederlig späkning. Fascinerande vad den kvinnan vet mycket som man inte hade en aning om.

Och det verkar som att många ska slaska sönder den goda bakelsen med varm mjölk. Skulle lika ogärna lägga den i varm mjölk som i spillolja. Men detta med semlor är något som berör. Och som det har delats semmelbilder idag. På Twitter, Facebook och Instagram har det flödat. Dagens coolaste semlor hade radiokanalen Bandit delat (Tack Tina Rosendahl som delade bilden):

svarta semlor med dödskallar av florsocker på locken
Först undrade jag väldigt mycket hur man kan få så där svarta bullar. Men sedan kom jag på att det ju bara är att grädda bullarna i tre timmar så är saken klar.

Jag bodde i Finland under ett par år på 90-talet och jobbade och umgicks mycket med Finlandssvenskar. De kallar en fralla/macka för semla. Så går man på café i Helsingfors och vill ha en semla till kaffet blir de flesta Rikssvenskar aningen förvånade när man då får en ostfralla.

I dag äter Finlandssvenskar fastlagsbullar.

Och i Finland är det inte så tvunget med mandelmassa. Det verkar vara ungefär lika vanligt att man har sylt i sin semla….förlåt fastlagsbulle.

När vi flyttade till Sverige och det blev fettisdag för första gången skulle min fru köpa hem ett par semlor till kvällen. På konditoriet frågade hon om semlorna var med mandelmassa eller med sylt. Kassörskan hade sett mycket frågande ut. Hon tyckte väl att det var lika knäppt som att fråga om det är grädde eller raklödder i dem.

Här hemma har vi alla sju olika favoritversioner av hur den perfekta semlan är. Så vi ordnar med semmel-buffé varje år. Så får alla göra sina som de vill. Men det är ingen som lägger ner semlan i het mjölk.

Alex tar för sig av semmelbuffe

Kategorier
Blogg100 Funny

Vad håller du på med? Nörd

Det har varit mycket snack om Försvarsmaktens senaste reklamkampanj ”Vad håller du på med?”. Jag tycker de är störtsköna. De driver med vår samtid på ett snyggt sätt. Här är ett exempel på en av deras reklamfilmer: 

Och det är ju faktiskt inte så att man behöver söka speciellt länge eller vänta länge innan ett riktigt case dyker upp i ens flöde på nätet där man verkligen kan fråga:

Vad håller du på med?

Ett sådant som jag fick tips om för ca ett halvår sedan var denna konstnär som testar sig igenom alla kända sätt som finns att droga sig och sedan gör ett självporträtt:

tecknat självporträtt med mycket färger
”Psilocybin Mushrooms 2 caps”

Någon som delade länken till hans blogg skrev: ”snälla, dö inte innan du är klar”. Och en annan skrev på Twitter att hans hjärna måste hata honom. Jag skrev: ”Ni kan stänga av Internet nu. Det finns inte mer att se här”.

Death Star

Ett lite färskare exempel är historien om dödsstjärnan i USA. Några startade en namninsamling för att kräva att Vita huset startar en utveckling av en dödsstjärna likt den i Star Wars. De nådde de 25.000 underskrifter som krävs för att Vita huset blir tvugna att svara. Hela storyn finns här. Och här är den officiella sidan på Vita husets hemsida där det nu är över 34.000 namnunderskrifter. Vita huset svarade med glimten i ögat och sa bl.a. att de vill minska försvarsbudgeten inte öka den. För beräkningar har kommit fram till att en dödstjärna skulle kosta $850,000,000,000,000,000 att bygga.

Denna story slutar inte här. För igår blev jag varse att det efter Vita husets svar nu startats upp en insamling som syftar till att finansiera och konstruera en dödsstjärna med gemensamma medel istället. De har i skrivande stund samlat ihop £223,160 på Kickstarter.com vilket borde vara en bra bit över 2.5 miljoner svenska kronor till detta ädla ändamål. Någonstans hoppas jag att pengarna kommer att gå till välgörenhet istället.

Hästen är en frukt som inte finns

Det tredje exemplet är Facebookgruppen ”Hästar finns inte”. Jag älskar humorn i sidans inlägg. Men ännu roligare är nog alla hästälskare som på allvar blir provocerade och som gång på gång känner sig tvingade att gå in och argumentera för att hästar finns.

Det var länge en väl bevarad hemlighet vilka som låg bakom sidan. Men nu hittade jag detta klipp där en av sidans administratörer är med på TV och förklarar hur deras resonemang att ”Hästen är en frukt som inte finns” går ihop. Helt underbart skön snubbe. Inget skojande. 100% allvarlig LOL:

%22H%C3%A4star%20finns%20inte,%20h%C3%A4sten%20%C3%A4r%20en%20frukt%22

Förr ansåg man att nördar var figurer som denna:

nerd

Men det är inte så längre. Det är coolt att vara nörd. Och jag älskar det….För jag är en nörd.

Kategorier
Angeläget Blogg100

”Carpe diem” på riktigt

Tänkte tillåta mig att bli lite djupare och mer personlig än jag brukar vara på min blogg. ”Fånga dagen” på latin har blivit bland de mer irriterande och uttjatade fraserna i modern tid. Men ändå ligger det så mycket i det uttrycket.

Det är så lätt att vi fastnar och ältar det förflutna med frågor som: Varför blev det som det blev? Varför gjorde jag inte si eller så? osv. Eller så använder vi en stor del av vår tid till att oroa oss för framtiden. Grubbla och planera. Sätta upp mål och budget. Strukturera och optimera.

Men speciellt när man har barn tror jag det är viktigt att komma ihåg att livet är de där dagarna som passerar. De kommer inte tillbaka. Och det som har hänt har hänt. Och det som blir det blir. Glömmer vi bort det kanske vi plötsligt en dag tittar upp ur våra grubblerier och märker att barnen har vuxit upp och blivit stora under tiden vi varit djupt försjunkna i våra vuxengrubblerier.

Den här bilden delade min vän Jennifer på Facebook för några veckor sedan:

flödeschema över hur man ska se på problem och där allt pekar på att man inte ska oroa sig

Tycker flödesschemat är så talande för hur meningslöst det är att bekymra sig för sådant man ändå inte kan påverka. Och kan man påverka så är det bara att göra slag i saken.

Jag tror inte jag grubblar mer eller mindre än andra, vare sig på det som varit eller det som komma skall. Men jag vet vad det vill säga att ta en dag i sänder. Och jag lärde mig det den hårda vägen när det under drygt ett års tid 2004-2005 hände lite väl mycket i min familj. Båda mina föräldrar dog i cancer. Pappa i sept-04 56 år och mamma i nov-05 57 år gammal. Min bror förlorade en dotter i 37:e graviditetsveckan i feb 2005. Och vi fick en dotter som föddes i vecka 24 i augusti 2005 och var sammanlagt 100 dagar med henne på sjukhuset innan vi fick åka hem.

Den tiden och länge efter det var det verkligen så att man levde för dagen. När det var som mest kritiskt och allt handlade om liv och död så levde man timme för timme. Och även om jag inte önskar min värsta fiende att behöva uppleva en liknande period så tror jag att alla de upplevelserna har gjort att jag fortfarande har lättare att leva i nuet. Allt materiellt och vardagliga bekymmer känns väldigt små i ett sådant sammanhang.

Av allt som hände då så har det ju gått så otroligt bra för vår pyttelilla dotter som fick en så dramatiskt start i livet. Hon är nu en pigg och frisk sjuåring.

Och varje morgon när jag följer henne och storebror till skolbussen och ser dem åka i väg till skolan så går jag iväg mot min egen buss med ett stort leende på läpparna och helt varm i hjärtat.