Idag röstade jag till EU-parlamentsvalet. Och till mina gamla partivänner (vägrar använda ordet ”kamrat” här) i två av riksdagspartierna kan jag meddela att det inte blev något av dem som fick min röst i detta val. För jag hör till den tiondel (eller mer) av svenska folket som gärna ser att vi får in ett par Piratpartister i EU-parlamentet nu.
Och det är ett noga övervägt beslut. Inte alls ett uttryck av allmänt missnöje mot etablissemanget/samhället/politiker. Det är inte heller ett uttryck av tidig fyrtioårskris. Jag ser inte mig själv som en pirat eller anarkist. Jag fildelar inte upphovsrättsskyddat material. Men ändå röstar jag på dem. Hur kommer det sig?
På sajten piratpartister.se kan man berätta varför man stödjer piratpartiet. Och av de inlägg jag läst så stämmer Rickard Ericssons (grundare av Lunarstorm/Totiki) inlägg bäst överens med min syn på saken.
Den 7e juni kommer folket att säga sitt. Och budskapet är att det är dags att prioritera upp frågorna kring hur vi vill att Internet ska fortsätta utvecklas från och med nu. Eller snarare om vi vill att Internet skall utvecklas överhuvudtaget. Eller ska vi fortsätta försöka dyvla på en helt ny spelplan/teknik/värld lagar från en förgången tid som aldrig kan återskapas/återkallas? Ska vi hålla brancher under armarna som inte haft rörligheten att följa med och anpassa sig till de nya förutsättningarna? Ska vi låta stora företags särintressen se till att helt orimliga lagar instiftas. IPRED i all ära men HADOPI slår ändå alla rekord med minst två inbyggda brott mot FN resolution om mänskliga rättigheter.
Det kan måhända finnas större frågor för EU-parlamentet att ta jobba med som t.ex. den ekonomiska krisen, vidareutveckling av unionen, klimathotet osv. Men de frågorna kommer säkerligen de övriga ledamöterna att behandla på bästa tänkbara sätt. Nu behövs en markering! Och den kommer på söndag! Tro mig!
Jag hör till den allt större skara medborgare som har Internet som levebröd och som kommunicerar mer via nätet än i köttrymden.
Och jag VET! Det här är inte ens första gången jag blev politisk på denna blogg trots att jag lovade mig själv att inte blogga om politik.
Som rubriken talar om så skriver jag blogginlägget mest för att kunna peka på att jag kunde ana vad som är på gång. Folk med sensorerna enbart utlagda i gammelmedia och opinionsundersökningar som görs genom att man ringer upp folk med fasta telefonförbindelser (!!?) kommer kanske att bli förvånade då rösträkningen är klar. Men på Twitter/Facebook/Bloggy/bloggosfären/osv kokar det. Och det är inte de traditionella partiernas envägs-megafon-kampanjer som engagerar. De kampanjerna är lika döda som valafischerna i vägkanten. För hur många av de etablerade riksdagspartierna har så engagerade väljare att de skryter med att de röstat innan valet ens egentligen börjat?