Idag skulle min pappa blivit 65. Så jag har tänkt mycket på min pappa idag. Det är snart 9 år sedan han lämnade oss och jag saknar honom fortfarande.
Och en sak som jag aldrig kommer att vänja mig bort ifrån är de där vardagliga banala telefonsamtalen då pappa bara ringde för att kolla läget. Var vi på resa någonstans eller på väg hem så var pappa den enda som alltid hörde av sig och kollade så vi kommit fram säkert. Den omsorgen och tanken saknar jag väldigt mycket.
Denna bild är tagen för ganska precis 9 år sedan och precis innan han snabbt magrade bort i den vidriga och plågsamma sjukdom (skelettcancer) som till sist kramade livet ur honom en natt i september 2004. Men det är så här jag vill minnas honom.
Så idag blir det inte mer bloggat än så här. Men jag tänkte avsluta med en tanke för dagen:
När jag var 6 tänkte jag att pappa kan allt.
När jag blev 12 tänkte jag att pappa kan nästan allt.
När jag var 16 sa jag att pappa var en idiot.
När jag blev 24 tänkte jag att pappa nog visste en del.
Nu är jag 42 och jag tänker: Önskar pappa vore här…
.