Just nu (bokstavligen) rasar en het diskussion på facebook-gruppen för årets Social Web Camp. Det är Erik Laakso (AKA @Uppstuds) som idag ställde frågan i ett blogginlägg om vad arrangörerna kan tänkas dra in på ett event som detta. Han efterfrågar ekonomisk redovisning av det hela och Tomas Wennström (en av arrangörerna) har svarat att de ska återkomma med info imorgon. Några backar upp Erik och förordar full transparens i det ekonomiska kring arrangerandet av konferensen. Men de flesta tycker att det är nonsens, hippieflum och kommunistfasoner att ens fråga efter något sådant. Jag är nog beredd att hålla med de sistnämnda, men utan sprängda synapser ;). Tänkte först skriva en tweet om vad jag tycker i frågan men 140 tecken räckte inte långt. Här följer därför en lite längre förklaring av min ståndpunkt:
Till att börja med så har jag själv bestämt mig för att avstå SSWC i år. Jag var med 2009 och 2010 och det var alldeles, alldeles underbart. Dessutom var det utan konkurens det event/konferens både 2009 och 2010 som gav mig mest i frågan om:
- Inspiration
- Kunskap
- Kontakter/nätverkande
Jämförelse Webbkonferensdagar i Centrala Stockholm
I en webbkonferens som ett mediahus eller en konferensarrangör anordnar så brukar upplägget vara att deltagare betalar 5.000-15.000 kr för ett vara med i 1-2 dagar. Utställare och sponsorer betalar 30.000-300.000 kr för olika grader av synlighet och promotion i samband med eventet. Har man betalat riktigt bra kanske man tom får talartid. Säkert kan en arrangör göra sig en slant på ett sådant event om det är ett sunt ekonomiskt upplägg bakom och har en maffig försäljnings- och marknadsföringsapparat bakom. Arrangören sitter med risken med kostnaderna även om inga deltagare kommer. De solklara vinnarna är konferensanläggningen som får in sin sedvanliga hyra i alla lägen (en hyra som dessutom oftast ger ett kvadratmeterpris som får en vindsvåning på Östermalm att verka snorbillig). Utställare och sponsorer har (av erfarenhet) ofta svårt att räkna hem insatsen i sådana konferenser och event utan får räkna hem det i den allmänna PR-insatsen för varumärket/företagsnamnet. Men de riktiga förlorarna är oftast deltagarna. De får betala dyrt för en konferens där andra satt samman programmet och där de med störst betalförmåga har fått störst inflytande och synlighet. Det är dessutom precis lika svårt att förutse hur mycket man får ut av en sådan konferens som ur en okonferens där programmet sätts samman först då alla kommit till okonferensen. De som på pappret verkat vara de mest intressanta talare kanske är helt usla på framförande och därmed blir behållningen noll. Hur mycket professor och världsledande på sitt område personen i fråga än är. (Upp med en hand den som inte varit med om det!).