Kategori: Tillgänglighet

Man upphör aldrig att förvånas.

Martin Edenström på mkse.com uppmärksammar idag att Sandvik lanserat ny websajt. Den nya webbplatsen är tekniskt sett något som har en nivå som är ca år 1999. Det är frame-set, en massa bilder för navigation och annat utan beskrivande alt-texter, irriterande rullister, javascript-menyer utan no-script-alternativ, rullgardinslistor utan ”submit”-knapp osv osv.

Så här ser den nya webbplatsen ut om man stänger av visning av bilder i browsern:

Precis som ovan ser även sajten ut i min Android-mobil och iPad utan att jag stängt av visning av bilder.

Vart du än går på sajten så står det bara www.sandvik.com i adressfältet. Inte så bra i sökmotorhänseende. Och inte så bra om man hade tänkt bokmärka en sida eller tagga den i Delicious eller liknande. Det är då bara förstasidan som går att bokmärka/tagga.

Det finns en ”Dela denna sida” funktion längst ner på sajten. Den fungerar inte alls i Firefox på Mac. Men i Safari lyckades jag dela en länk på Facebook.

”In Verarbeitung”

Om du hör till de ca 40% (aktuell siffra?) av användare som INTE surfar via InternetExplorer, Gå till denna sida och välj något språk i ”droplisten” längst ner på sidan.

I Safari/Mac ser det då ut så här efter ca 10-15 sek:

I Firefox/Mac blir det ännu mer tragikomiskt (klicka på bilden för förstoring):

Uppe till höger på sidan blinkar texten ”In Verarbeitung” i röda stora bokstäver. Antar att det betyder ”Under construction” och jag tänker åter på År 1999 och irriterande animerade vägarbetsskyltar på halvfärdiga ”hemsidor”.

Man kan ju hoppas att denna webbplats var billig att få gjord. Men jag är rädd att Sandvik betalat dyra konsultarvoden för detta. Skamligt att leverera sån bedrövlig kvalité och bedrövligt av ansvarig beställare att ha så skamligt dålig koll så man godtar en leverans som denna. Undra om Sandvik skulle godta att få VHS-bandspelare leverarade till sig om det var Blu-ray-spelare de tänkte köpa?

Skulle vara väldigt intressant att låta en av alla de kompetenta webbyråerna vi på SiteVision samarbetar med räkna på vad det i tid och pengar skulle kosta att bygga en (grafiskt och layout-mässigt) exakt likadan webbplats i SiteVision som då skulle vara 100% tillgänglig, fungera i alla webbläsare, ha en div-baserad layout, vara mycket snabbare i laddningstid och förmodligen 100 ggr lättare att administrera (något jag inte har möjlighet att kolla på befintliga sandvik.com). Förmodligen åtskilligt billigare.

2010-10-07: RÄTTELSE

Det hela handlar inte om leverans av ”VHS istället för Blu-ray”. Utan ”VHS i väntan på Blu-ray.” (för att hänvisa till min tidigare liknelse). Se kommentaren från Kenneth nedan.

Jag är nu inne på min första semestervecka av mina fem veckor. Och jag ska softa och vara väldigt mycket offline de kommande veckorna. Sedan blir den perfekta övergången från semester till jobb Sweden Social Web Camp. Sista helgen innan det är dags att ta itu med mitt helt nya jobb på Sitevision så åker flera hundra webbnördar ner till en liten ö i Blekinge för att hålla okonferens. Och om det blir som förra året så blir det svårt att konkurrera om deltagarna om man planerar att arrangera en session i något ämne. Jag har bestämt mig för att göra ett seriöst försök iallafall.

Förra året satte jag upp en session med diskussion kring ”Digitala klyftor” i stenhård konkurrens med Twinglys rockkonsert-artade lansering av Shinobi. Jag lyckades samla ca 10 personer och vi hade en mycket intressant och givande diskussion med en MYCKET intressant samling skara.

Digitala klyftor är ett ämne som jag brinner för. Men jag märker ofta att det inte är det coolaste och hippaste i bubblan. Jag har hursomhelst tänkt fortsätta tjata om vikten av att alla måste vara med på tåget ”Sociala webben”. För om du och jag tycker att Sociala webben är den största förändringen som skett sedan Industriella revolutionen på många plan. Och att vår personliga kommunikation och Sociala webbens möjligheter är omvälvande så är det ingenting mot vad det innebär för vissa grupper i samhället.

För en person med funktionsnedsättningar kan möjligheten att bli uppkopplad innebära skillnaden att få komma från isolering till delaktighet, från beroende och till självständighet, från ensamhet till ett socialt sammanhang.

Förutsättningen är då att varje enskild person har den anpassade utrustning som behövs på den ena sidan. På den andra sidan krävs det att de tjänster, webbsidor osv som den enskilde vill nå är anpassade så att de fungerar för den enskildes behov. Jämför med då en person som inte kan gå ska ta sig in i en butik. Han/hon behöver både en rullstol för att komma dit, men det behövs även en automatisk dörröppnare till butiken och det får inte finnas några onödiga trappsteg om alla skall kunna komma in.

Vad är det för hinder man kan överbygga på webben då för att minska den Digitala klyftan?:

• Fler webbsändningar borde ha textats. Många personer med hörselskada har behov av textning för att kunna ta del i det som sänds.
• HSO har nyligen börjat teckentolka sina webbsändningar. Det är något som alla de som har teckenspråk som sitt förstaspråk behöver.
• Många är de som tycker att mycket text är jobbigt att ta sig igenom. För dessa är det bra om texten på bloggen, webbplatsen osv går att få uppläst. Såna verktyg finns gratis för privatpersoner. Och även om alla datorer i hela världen skulle vara utrustade med talsynteser (AKA Voiceover) på hela världens språk så skulle det ändå vara bra om även målsidan hade en uppläsningsfunktion på sig.
• Bilder och grafik ska ha förklarande texter som alt-texter. För annars är det många som går miste om all den delen av informationen.

Många lever med missuppfattningen att det räcker att kolla om ens tjänst eller webbplats HTML-kod validerar. Men att tro att validering är samma sak som tillgänglighet är lika galet som att tro att ditt mail är skrivet på helt korrekt svenska bara för att rättstavningsprogrammet inte klagar på ett enda ord. Svenskan validerar kanske ord för ord. Men är det ett språk som går att förstå?

Det finns webbplatser som validerar som är helt omöjliga att använda för en person som använder egna hjälpmedel då sidan saknar den struktur och logik som krävs för att man skall kunna navigera och förstå innehållet. Å andra sidan finns det även webbplatser som får många fel och varningar i en HTML-validerare men som tillgänglighetsmässigt ändå är helt acceptabla.

Användbarhet och tillgänglighet är inte heller samma sak. För om en sida är användbar så är det inte säkert att den är tillgängligt. Däremot är det större chans att om en sida är tillgänglig så är den ändå använbar då reglerna för tillgänglighet bygger på användbarhet för många olika grupper av människor med många olika behov.

Sist och slutligen är den springande frågan för alla grupper med alla olika behov om webbtjänsten, webbplatsen, funktionen, appen osv är användarvärd.

Tillgänglighet skall inte vara nåt man smetar på i slutet av utvecklingen av en webbtjänst. Det skall vara centralt under hela utvecklingen. För Tillgänglighet är en mänsklig rättighet.

Om jag argumenterar för tillgänglighet med en systemägare inom offentlig sektor säger jag: Det är er skyldighet.

Om jag gör detsamma med en privat aktör säger jag: Det är en konkurensfördel, ni får fler kunder/köpare/abbonenter/prenumeranter. Dumt att låta bli då.

Om jag argumenterar för tillgänglighet med webbnördar säger jag: Det blir bättre sökmotoroptimering, bättre plattformsoberoende och snyggare kod.

Idag tipsade Lars Karlsson på bloggen Tillgänglighet för alla Tillgänglighet på webben (tack Lars, för korrigeringen 😉 om ett mycket välgjort och informativt filmklipp på Youtube som Eva Hedberg, Dyslexiförbundets Mediaprojekt och Allmänna Arvsfonden står bakom. De gör en test av om myndigheters information finns att tillgå i ett tillgängligt format, dvs INTE papper. Svaret kanske ni kan gissa, men satsa 2min och 22 sek för att ta reda på svaret:

Och har ni inte sett Handisams prisbelönta filmer tidigare borde ni iallafall se den här nedan som på ett bra sätt visar hur det skulle kunna vara om myndigheterna vore helt anpassade för (och BARA för) personer som kan ta del av punktskrift.

Min kollega som är blind sa att verkligheten är precis som i denna film. Han har upplevt det sååå många gånger i sin kontakt med myndigheter. Men det var en skillnad från den vanligaste ordningen och det var att de först brukar fråga om man inte känner någon som kan läsa informationen åt en. Och därefter kan man om möjligt bli erbjuden en tid med en handläggare.