Kategori: Sociala medier

Kategorier
gamla inlägg Sociala medier

Dansk mamma söker och Amerikansk hemmafru provocerar

Två studier i viral marknadsföring.

Case 1: KarenDK26

I torsdags kom det upp ett videoklipp på Youtube med en dansk ung kvinna som efterlyste pappan till sin lille August. Uppslaget hade många beståndsdelar som gjorde att spridningen tog fart snabbt. Och inom ett par dygn hade videoklippet setts av över en halv miljon och fått mediautrymme i flera länder. Aftonbladet var inte sena med att lägga upp en artikel och andra följde efter.

 

Jag fick nys om den på lördags-förmiddagen då en av mina norska vänner på Faceboook länkade upp den. Jag såg den och fick direkt en känsla av att detta nog bara var båg.
Senare under dagen ser jag en frenetisk konversation om klippet på Twitter där två vänner från Danmark är med. En av dem, Anders Colding-Jørgensen, har då lagt upp ett blogginlägg där han förklarar varför han genomskådat det han menar är en bluff.
En annan som också tvivlar på äktheten i det hela är Jonas Klit Nielsen från danska pr-byrån Mindjumpers. Och de båda uppmärksammas av Sydsvenskan i en artikel igår. Mindjumpers lägger även upp ett underbart videosvar från en som uppger sig vara pappan:

 

Senare under dagen lägger Anders upp ett par bilder på ”Karen” på sin blogg och berättar att han med hjälp av Twitter nu identifierat kvinnan i videon som en skådespelare och vet hennes riktiga namn. Diskussionen pågår frenetiskt både på Twitter och på Youtube. Filmklippet kommer upp i 750.000 visningar. Den största frågan återstår: Vem ligger bakom detta och vad är syftet?
På söndag kväll publicerar en dansk tidning nyheten att det är Visit Denmark som ligger bakom påfundet. Det skall alltså på nåt långsökt vis vara reklam för Danmark.
Det första Visit Denmark gör när de kommer till jobbet på måndag morgon är att ta bort klippet från Youtube. Men en gång på nätet, alltid på nätet. Klippet är redan kopierat av många och ovanstående version har lagts upp av någon annan än Visit Denmark.
Summa summarum kan man sammanfatta det hela som ännu ett ovanligt taffligt försök till viral marknadsföring som bara lyckades till hälften. Med rätta beståndsdelarna: sex, mysterium, känslan av att man får inblick i någons privatliv mm så får klippet stor spridning på mycket kort tid. Men syftet är mycket oklart. Och de har nog både retat upp danskar som inte ser det som väl använda skattemedel. Och så är det säkert en hel del som känner sig lurade och kanske tom kränkta.
Det fanns bl.a. en del kommentarer på ”Karens” blogg som länkades från videoklippet där tjejjer som (på riktigt) befann sig i samma situation skrev om det och uttryckte sin förståelse och delaktighet. Kan tänka mig att de inte tyckte det var kul att få veta att det hela bara var på ”skoj”.
Det sista ordet är inte sagt ännu i denna sak. Och vill du läsa mer och följa den fortsatta diskussionen rekommenderar jag den danska bloggen overskrift.dk där du kan se hela tidslinjen med komplett länkning till olika publikationer i ämnet ”Karen26” från i torsdags och fram till nu.

Case 2: En lite bättre Anka

Den stora snackisen på Twitter idag har varit Anna Ankas artikel på Newsmill idag. Anna Anka var fram till idag helt okänd för mig. Men hon är tydligen en av tre lyxfruar i TV3:s programserie Svenska hollywoodfruar, som startade i måndags. Jag skulle inte ödsla en minut av mitt liv att se sån smörja men har följt en stundtals uppjagad diskussion kring hennes artikel idag. Det finns paralleller med caset Karen26 ovan: Det handlar definitivt om viral marknadsföring. För även om jag tror att Anna Anka finns på riktigt (vissa tvivlar nämligen även på det, verkar det som 😉 så tror jag inte alls hon skrivit artikeln på Newsmill själv. Det är förmodligen en mycket kompetent PR-konsult som skrivit det. Kanske med viss assistans av Anna själv för vissa rådata. Syftet är alltså uppenbart och OJ vad det fungerar.

Jag orkar inte citera ens en enda rad av rappakaljan i artikeln. Men kort sammanfattat ”twitter-style” så förhärligar hon sitt perfekta liv och skriver nedlåtande om det jämlika Sverige. Därmed har hon tänt skogsbranden och diskussionen är i full gång.

I skrivande stund är det över 400 kommentarer på artikeln. Mängder av pingbacks från bloggare som jag. Nu hade jag även velat länka in den widget (Milla) som visar hur folk känner inför artikeln. Men det verkar inte som att det fungerar så bra (shame on you, Newsmill!). Därför får ni nöja er med en ögonblicksbild istället:

arg 49%, uttråkad 19%, nyfiken 4%, glad 27%

Jag lovar er att det även har den effekt som antagligen var tänkt (till skillnad från vad nu den tänkta effekten kan ha varit i caset ovan): Dvs. det kommer garanterat att vara betydligt fler som bänkar sig framför nästa avsnitt av Svenska Hollywoodfruar. Och varumärket Anna Anka har blivit starkare. För i vår bizarra värld idag så är verkligen alla nyheter bra nyheter. Och man kan bli mycket rik både på att spela dum diva till blondin (V. Silvstedt) eller på att vara otrevlig, elak och dryg (A. Schulman) för att nämna två exempel.

Uppdaterat 090923: Japp! Programmet hade över en miljon tittare i måndags: http://www.dagensmedia.se/nyheter/tv/article72514.ece Grattis PR-byrån som skrev artikeln och la upp den på Newsmill. Även om det säkert kostade en del att få det skrivet så är det ju spaltkilometer och sändnings-dygn som spenderats på att diskutera och kommentera fenomenet Anna Anka. Tänk er vad all den tidningsyta och sändingstid hade kostat som reklam. För att inte tala om allt snack i fikarum på arbetsplatser.

Sammanfattningsvis

1. Visit Denmark måste ha haft en riktigt galen brainstorming (troligen sent under en kick-off) när de med eller utan assistans av några ännu mer galna reklamare kläckte idén med Karen med den faderslösa babyn. Men de kan inte ha haft så bra koll på viral marknadsföring och inte gjort några djupare studier av tänkbara scenarion.

2. Anna Anka levererade och fick precis den önskade effekten med sin artikel på Newsmill.

Dagens skönaste kommentar på Twitter ang. Anna Anka levererades av den skarpsinta ordbajsaren Annika Lantz:

”Jag tänker att Anna Anka är sånt där man håller upp framför ögonen på oss för att vi inte ska se att världen går under bakom vår rygg.”

Kategorier
gamla inlägg Sociala medier

Bloggtorkan och semestern är över

Nu har det gått ett par månader sedan sist så det är väl dags att skaka liv i den här bloggen igen. Jag var väldigt offline på de 6 veckor som jag var ledig (4 v semester och 2 v föräldraledighet). Det var underbart att få jobba ute på gården och slita med kroppen istället för hjärnan. DET är avkoppling!
Här är vad jag använde ca 40 timmar till under min semester: Inbyggnad av poolen nedanför altanen:

vår pool med trall runt

På Twitter, Facebook och andra nätverk där jag är har jag noterat att många andra av mina ansiktsvänner och Tweeple också varit mycket offline i sommar. Kanske det är enda sättet att kunna koppla av och ha semester, att dra ur pluggen/pluggarna. För första gången på fem år var jag inte och petade så mycket i jobbmailen heller under semestern. Och det är väl bara sunt det med.
Lite har det ändå hänt här sedan förra blogginlägget. För i vänsterspalten kan ni se det jag twittrar, fotat och länkat upp i Delicious. Så helt dött har det inte varit.
Nu är jag inne på andra veckan efter semestern och det börjar komma igång på allvar igen. Beställningarna ramlar in och höstens evenemang och aktiviteter planeras för fullt.

Sundvall42, here I come!

Jag kommer att ha flera spännande föreläsningar i höst. Både på jobbet och i mitt företag. I jobbet är det mest presitgefyllda att jag ska få prata på Sundsvall42 i oktober. Det var tredje året i rad som jajg försökt komma med i programmet. Och nu gick det alltså vägen. Jag skickade nyligen in en ”sammanfattning” på fyra sidor av min föreläsning på 40 minuter. Det skulle med i en bok som trycks och som skall delas ut till alla konferensdeltagare. Texten skulle vara på minst 10.000 tecken och det kändes ju som att skriva uppsats i skolan igen att göra det. Mina föreläsningar brukar jag förbereda dagen innan för att det skall vara aktuella saker jag tar upp. Så det blir nog inte mycket som kommer att stämma överens med vad jag tar upp i oktober. Så här ser iallafall sammanfattningen ut av det jag ska prata om:

Föreläsning K.8 15/10 kl.12:35-13:15

Rubrik: Nya sätt att ta del av information

Informationsflödet är större än det någonsin har varit. Och vi har svårt att
hinna ta del av allt vi vill. Men det finns nya tekniker som hjälper oss på
traven. VoiceCorp har varit pionjärer sedan 2001 på att omvandla text på
webben till tal. Främst till nytta för dem som har svårt att läsa. Men nu används
möjligheten även av många som av andra skäl hellre lyssnar än läser.
Tre olika fall av kundnytta presenteras i detta seminarium.

Om Sociala medier på ID-dagarna

I min firmas regi har jag hittills ett par inbokade föreläsningar om sociala media. Den mest spännande hittills ska jag fungera mest som en konferencier och bara inleda. Det är under Hjälpmedelsinstitutets ID-dagar veckan efter Sundsvall42 som jag lyckades få med en föreläsning på temat: ”Sociala media för människor med funktionsnedsättningar”. Jag har bjudit in tre vänner som medföreläsare som ska berätta hur de var och en använder sig och har nytta/glädje av sociala media i sin vardag. De har alla tre personliga erfarenheter av funktionsnedsättningar. Det kan hända att vi slår in öppna dörrar. Men syftet med föreläsningen är:
1. Att ge en inblick i vilken enorm tillgång sociala media kan vara för ALLA.
2. Att få åhörarna (som till största delen består av yrkesfolk som förskriver tekniska hjälpmedel till behövande) att förstå att det är kriminellt att utestänga människor med funktionsnedsättningar från alla de nya möjligheterna till kommunikation och socialt samspel på nätet. Mer om den föreläsningen senare. Först måste jag prata ihop mig med mina tre medföreläsare för att se hur de skulle vilja lägga upp det hela och vad de var och en vill säga.
Kategorier
gamla inlägg Sociala medier

Sociala media som vapen

Jag fortsätter följa händelseutvecklingen i Iran med stort intresse. Den politiska konflikten är inte alls lika intressant som maktspelet i sociala media och på nätet. Sedan mitt förra inlägg har jag förstått att den andre president-kandidaten nog inte skulle göra Iran till ett så värst annorlunda land än idag. Men folket borde iallafall få välja vem de vill ska styra landet. Demokrati och frihet är två anledningar till att jag sympatiserar med de ”grönas” kamp för att få göra om valet. Men vad som är mycket intressant är vilken enorm Sociala media har i det som händer i Iran. Och i synnerhet Twitter.
Det verkar som att just Twitter har varit en av få informations- och kommunikationskanaler som fungerat. Där kan ledare för proteströrelsen skicka ut uppmaningar och varningar och samtliga deltagare kan blixtsnabbt länka upp sina ögonblicksbilder och filmklipp från kaoset på gatorna i Teheran och andra städer. Många gräsliga bilder och videoklipp har flimrat förbi. Den värsta formen av övervåld där demonstranter med händerna fast i handbojor pucklas på av polisen och milisen.
Så här såg det ut igår kväll när regeringen hade utlyst demonstrationsförbud. Lite trotsigt på nåt vis:

iran

I går nämndes Twitter och en av de flitigaste Twittrarna på Ekonyheterna. Och reportern sa att Iranierna kan kringå censuren på nätet med hjälp av proxyservrar. Jag bara antar att 98% av Ekot lyssnare inte har en aning om vad en proxyserver är för något. Så om du hör till dem så kan jag snabbt förklara det med att en proxyserver kan liknas vid en mellanlänk. Om regeringen spärrar vissa adresser och webbplatser på internet så kan man genom att surfa via en proxyserver nå dessa ändå. Proxyservern skickar surfaren vidare till den spärrade webbplatsen eller hämtar innehållet från en given webbplats. Problemet var att man spridde dessa proxyservrars adresser och IP-nummer via Twitter och då kan ju även illvilliga se adresserna/IP-numren och spärra dem i samma takt som de dyker upp. Idag kunde man läsa att The Pirate Bay nu hjälper Iranier så att de kan surfa utan att fastna i den Iranska regeringens censur och spärrar.

Tydlig kontrast mellan gammelmedia och sociala media

När man följer händelseutvecklingen på Twitter så blir kontrasten mellan gammelmedia kontra sociala media väldigt påtaglig. På Twitter har det varit uppe i närmare 1000 tweets (inlägg) per minut som mest på hash-taggen (typ nyhetskanalen) #iranelection. Det är en realtidsrapportering från gatorna uppblandat med disinformation, uppmuntringar från hela världen och såklart det vanliga spammet och struntpratet. Sedan tar det några timmar så dyker den filtrerade och bekräftade ”sanningen” upp i gammelmedia. I Twitter finns ingen möjlighet till källkritik, faktakoll osv. Men jösses vad fort det går. På Twitter hette det i går att det var 3 miljoner demonstranter på gatorna i Teheran. I svensk media pratar man idag om hundratusentals. Antar att sanningen ligger någonstans mitt emellan.

Medel och motmedel

Idag såg jag något som inte togs på stort allvar av många men som troligen är ett försök från den Iranska regeringens sida att sprida disinformation. Det var Twitter-användaren ”Some Guy” som varnade folk för patrullerande stridsvagnar, skrev att Mousavi uppmanar alla att sluta protestera. Sedan var det ett par mindre lyckade försök att få folk att bidra till en DoS-attack på Moussavis blogg. Och det mest obehagliga var att de angav ett telefonnummer som var en ”Helpline”. Undra vad som hände med dem som ringde dit?
Det ska bli spännande att se vart det slutar. Att ajatollorna sagt att vissa valurnor ska räknas om verkar inte ha mycket till lugnande effekt på skarorna.
Uppdatering 090618: TheJennie skriver om samma ämne och har en lång rad mycket intressanta länkar och referenser.  Och precis som denna blogg så kan du lyssna på hennes inlägg om du hellre vill det. Tack vare Webreader (OBS! Webreader Free är gratis, skaffa det till din blogg också!)
Kategorier
gamla inlägg Sociala medier

Iran och Sociala media

Det har varit några mycket kaotiska dagar i Iran efter valet och efter det att oppositionen anklagade den sittande presidenten för valfusk. Svenska gammelmedia rapporterar efter bästa förmåga. Men Irans egen nyhetsrapportering är kraftigt censurerad. För att stävja människors möjligheter att organisera sig stänger den Iranska regeringen ner reaktionära webbplatser och hela mobilnät. Men kreativiteten är stor och Twitter har fungerat som en mycket bra kommunikationskanal. Då Twitter filtreras av regeringen sprids nya sätt att nå Twitter (via proxy-servrar mm).
Men jag kan tänka mig att det även sprids en hel del disinformation också. På hash-taggen #iranelection är det en frenetisk aktivitet iallafall (snittar just nu på ca 100 tweets i minuten). Det är folk från hela världen som diskuterar och delar med sig av information och länkar. Men det är även en hel del som rapporterar direkt från platserna där upploppen äger rum.
När allt detta drog igång kom jag på en videosnutt som Nanok Bie visade under en föreläsning i januari. Den berättar kortfattat om vilken enorm betydelse bloggandet har för frihetskampen i Iran. Bl.a. fick vi veta att Iran är det tredje största blogg-landet i världen. Här nedan kan ni se videosnutten på 2 min 19 sek.:

Iran: A nation of bloggers from Mr.Aaron on Vimeo.

Glöm CNN, BBC osv. Vill ni veta och följa vad som händer i iran de närmaste dagarna är det på Twitter och bloggar ni får den ocensurerade och ofiltrerade sanningen. Men som sagt var, så kommer det säkert att blandas upp med en hel del disinformation och rykten också. Det verkar iallafall som att man nu via Twitter försöker få folk i Teheran att mobilisera sig för en till stor protest-aktion på måndagseftermiddagen.
Någon satte tidigare idag upp en Twazzup-sida för valet. Och där samlas direktrapporteringen som görs av vanliga människor: http://iran.twazzup.com/
Det ska bli intressant att följa detta de kommande dagarna och se om regimen i Iran lyckas kväsa detta uppror eller om det blir någon större förändring där nu. Hittills verkar det som att omvärden ”sitter stilla i båten” för att se vartåt det bär.
Kategorier
gamla inlägg Sociala medier

”The death of education, but the dawn of learning”

Ett ämne som intresserar mig mycket men som jag inte bloggat så mycket om är teknik i skolan/undervisningen. Eller snarare min förundring över total frånvaro av ny teknik i skolan/undervisningen. Jag har barn både i mellan- och högstadiet och varje gång jag är till deras skola så är jag förundrad över den tidsresa jag får göra varje gång. Undervisningen i dagens skola går i precis samma fotspår som för 25 år sedan trots att det utanför skolan har hänt en hel del. Sovjetunionen heter Ryssland i kartboken och svarta tavlan är utbytt mot en whiteboard. Men utöver det är inte mycket annat som är uppdaterat. Overheadprojektorn har fortfarande status som ett mystiskt tekniskt underverk.
Detta är ett kärt återkommande ämne som jag brukar prata om med Richard Gatarski och som jag även försöker hålla mig uppdaterad om via värdefulla nätverk som exempelvis detta. Min åsikt kom även fram i detta inlägg från tidigare i år då jag reflekterade kring Katarina Graffman föreläsning på Daytona Sessions.
Bröderna Härén har i åratal gång på gång ringt i stora larmklockan och sagt att det är illa ställt med den svenska skolan. Deras specialområde är kreativitet. Och om du fortfarande lever i förvillelsen att vi i Sverige ligger bra till när det gäller kunskap så bör du kolla på denna föreläsning från Kunskapens dag 2007 (om du fortfarande inte sett den): Del 1, 10 min och Del 2, 34 min. Citat Fredrik Härén: ”Vi är totalt insnöade i det här landet”. Föreläsningen är tyvärr precis lika aktuell idag.
Och så lång inledning behövde jag för att komma det jag egentligen ville komma till. I morgon börjar en konferens i Nacka om Framtidens lärande. Och med anledning av det så tipsade min Twitter-kompis @dabra (Daniel Brandell) om ett upplägg han filade på till imorgon så hade han snubblat över följande helt briljanta videoklipp på Youtube. Ta dig tid i fem minuter och hör en hel dröss staplade visdomar av en lång rad distingerade direktörer och forskare inom utbildning i USA. Sällan har jag hört så mycket smart om undervisning på fem minuter:

Ja, de pratar om USA. Men ALLT de säger är om möjligt än mer sant för Sverige. Medverkande: (In order of apperance): Keith Krueger, CEO, Greg Whitby, Greg Black, Julie Evans, Stephen Heppell, Yong Zhao, Barmara S. Lielson, Cheryl Lemke, Susan Patrick, Chris Dede, Karen Greenwood Henke, Deborah Baker, Daniel Pink, Ken Kay.