Ett av mina favoritämnen aktualiserades idag då Kreafon släppte en undersökning som har granskat kommuners närvaro på Facebook. Inte helt oväntat är Karlstad helt i en klass för sig. Och Luleå är den kommun som får mest engagemang på det innehåll som läggs upp. Min hemkommun Knivsta har varit på Facebook i en månad. Och det som började så bra visade sig vara trist och i princip bara ett eko av vad som publiceras på hemsidan. Men då med skillnaden att det iallafall är teoretiskt möjligt att kommentera det som publiceras. Inläggen är så torra och inte-inbjudande-till-dialog så det är en långsam tillströmning av nya gillare efter de första två dagarnas ”boom” på 170.
Bloggandet var början på sociala medier. Det var före Facebook, före Twitter, ja tom före Jaiku. Och som jag lärt mig mycket från bloggposter som alla kloka människor jag lärt känna har skrivit under åren.
Fortfarande så tycker jag att bloggen ska vara både privatpersoners och organisationers plattform och bas online. För har man inget att blogga om kan man lika gärna stanna i offline-världen. Men ALLA har något att blogga om. Alla har en historia att dela med sig av. Och kunskap att dela med sig av. Erfarenheter och roligheter. I en härlig blandning som är så lätt att söka, filtrera och länka.
Många gånger under åren har jag träffat på folk som tror att bloggande bara är folk som typ skriver sin dagbok och hänger upp den på allmän anslagstavla. Ordet blogg kommer ju från ”web log” så det var och är ju väldigt många som skriver dagbok på sin blogg. Och jag vet om flera bloggare som struntar i om någon läser vad de skriver. För de skriver mest för sin egen del, men har inget emot att det går att hitta och se om någon skulle vara intresserad.
Det pratas ju också en hel del om att folk i och med facebook och bloggar återger en skev och tillrättalagd bild av sig själva och sitt liv. Jag ser inte så stort problem i detta som många gör. För vi vet ju att det är så.
Det stördaste i vårt nya interaktionssamhälle är folk som på fullaste allvar tror att den bild vi återger av oss själva på facebook och bloggar är och borde vara 100% överensstämmande med verkligheten och sedan blir deprimerade för att deras liv inte är lika designat och perfekt som alla andras verkar vara. För allt handlar ju om marknadsföring av det personliga varumärket. Men vad vi delar och skriver. Och hur vi gör det säger ju en hel del om vilken bild vi vill ge av oss själva och en del om hur vi skulle vilja vara.
Vardagsbloggande uppgraderar vardagen
Min fru har bloggat i flera år. Och under långa perioder skriver hon något varje dag. Ofta med bilder. Det handlar mycket om familjeliv och inredning som är stora intressen i hennes liv. Och tidigare kunde jag ibland muttra något om att jag undrade om jag bodde i det där dockhuset som hon refererade till. Och bli irriterad att man aldrig fick röra i maten/fikat innan hon fotograferat. Och gav små pikar om att allt skulle snoffsas och piffas så väldans bara för att bli snyggt på bloggen. Men när hon gjorde ett längre uppehåll i bloggandet så märkte jag något: Vardagen blev genast mycket tråkigare. Inga små söta fikastunder, snyggt upplagd mat, pysslande och fixande. För en motivator (bloggen) var borta. Så då märkte jag ju att det var väldigt trevligt att ha den där bloggen som gjorde att vår vardag och omgivning blev lite trevligare, lite finare och lite mer tillrättalagd. Så sedan hon satte igång att blogga igen så har jag sagt och lovat henne och mig själv att jag inte ska säga ett ont ord om hennes bloggande. Istället så kan jag själv komma på mig att piffa och trixa till fikat och middagen lite extra för att det ska bli mer fotogeniskt och bloggvänligt.
Min fru bloggar. Sluta aldrig blogga kära du! Jag älskar det!
Och nej, ni får ingen länk till hennes blogg. 😉 För den är väldigt personlig och på gränsen till privat. Ni hittar den inte via Google heller för eftersom hon har en hel del bilder på barnen där så har hon inte skrivit vårt efternamn någonstans och inget som kopplar bloggen med en viss geografisk plats.
Det blir ingen stor ansträngning utan kommer nog mer bara att handla om att lyfta ut någon av mina tankar från andra mer slutna forum som Facebook och Twitter osv och skriva lite mer utförligt om det här.
Har inte tänkt hålla mig till något speciellt ämne. Men jag tänker försöka se till att jag fullföljer denna utmaning bättre än denna teckningsutmaning jag antog tidigare men som dog snabbt. Jag började så friskt och tyckte det var jättekul att få en anledning att komma igång med tecknandet igen. Men jag körde fast på ämnet ”My best friends”. Inte för att jag inte har några vänner att teckna. Men för att det var så svårt att komma på hur jag skulle rita några hundra pers på ett vettigt sätt. Eller vem/vilka jag skulle teckna om jag valde ut en eller några få. Så jag gav upp.
Eftersom jag bloggar på ett antal olika ställen kan det hända att jag skriver min postning på någon av dem och sedan bara kommer att referera till det härifrån. Men här ska de listas i kronologisk ordning iaf.
De bloggar jag skriver på förutom denna är:
Salgado.se/blogg (Mitt jobb där jag bloggar kontinuerligt om digital kommunikation)
Ipad-bloggen.se (hm…den verkar nästan ha dammat igen, får ta tag i det)
I förra veckan invigdes Knivstas nya kommunhus. Jag var där i lördags och tittade då det var öppet hus och man kunde besöka alla korridorer. Detta är ett lyft för Knivsta som kommun. Bra med bibliotek och café på bottenplan så det även blir en samlingspunkt för invånarna och inte bara för politiker och tjänstemän. Lördagens öppna hus var välbesökt och det var mycket kul att få chansen att se hela huset från insidan. Att vi äntligen fått ett riktigt kommunhus handlar om ett Knivsta FÖR framtiden.
För eller mot framtiden?
Men i den verklighet som finns på nätet och där du just nu befinner dig som läser detta blogginlägg är inte Knivsta i närheten av en modern kommun. Där verkar det som att Knivsta är just MOT framtiden. Jag har bloggat om det tidigare både här (2009) och här (sept 2011) samt här (okt 2011) men har även tagit upp det sorgliga exemplet i många andra sammanhang när jag träffat folk som jobbar med sociala medier inom offentlig sektor. I det senaste blogginlägget var första gången som jag fick svar från kommunens folk.
Att finnas där folk finns
Knivsta kommun har en webbplats som inte fyller sin funktion ens när det gäller det mest basala som att tillhandahålla relevant och aktuell information till invånarna. Där är en mysko struktur som gör att man varje gång klickar runt i blindo för att hitta basala saker som läsårstider, återvinningcentralens öppettider, skollovsaktiviteter, kontaktuppgifter osv. Jag gillar hur de gjort i Kalmar där man möts av en sökruta och där de har en väl underhållen och fungerande sökfunktion. Det är så de flesta hittar information på webben 2012, inte genom att leta sig ner i någon egensinnig trädstruktur. Men Internet har för länge sedan slutat vara en plats där man enbart postar och skickar information. Internet handlar 2012 mer om Interaktion.
För bara drygt en månad sedan kunde man läsa att den relativt nylanserade webbplatsen görs om igen med ökad tillgänglighet. Så mycket mer ”modern och mer användarvänligt tousch” vet jag inte om det blivit iaf. Och inte någon bättre sökfunktion iallafall. Prova söka på exempelvis ”dagis”, ”soptipp” ”telefonnummer biblioteket” så ser ni vad jag menar. (och att sökresultatet visas i ett nytt fönster på en webbplats som heter finditcloud.com känns inte så värst användarvänligt eller förtroendeingivande alls)
Att vara före eller efter sin tid
Jag har gjort upprepade försök att på egen hand skapa alternativ för Knivstaborna på webben där möjlighet finns till delning av information och interaktion. Först ut (2007) var en Joomla-sajt på adressen Knivstabo.se (domänen ägs nu av någon annan). Senare var det lokalpartiet Knivsta.nu som gav mig i uppdrag att sätta upp forumet www.knivsta.org. Jag/vi har nog varit lite före vår tid för det har varit tomt och tyst på de forumen. Men Knivsta gruppen på facebook som jag driver tillsammans med en god vän (Stellan Grönwall) har nu samlat på sig närmare 400 medlemmar. Och det är ett mycket levande forum.
Telefon eller webb 2012?
När det brann och exploderade på AGA i Knivsta för drygt en månad sedan (6/8) var det ett stort område som spärrades av i Knivsta. Folk fick utrymma sina hem och det var osäkert hur länge avspärrningarna skulle vara kvar. Ganska snart under denna eftermiddag så slutade Knivsta.se att fungera. Kommunen satte upp en stab med ca 20 personer som stannade kvar efter kontorstid för att svara i telefon. Men ”få ringde” som kommunstyrelsens ordförande Göran Nilsson kunde berätta i en artikel i Knivstabygden som jag läste efteråt. Ett bra exempel på hur mycket det haltar mellan invånarnas förväntningar på vart man ska få information och vad kommunen kunde erbjuda. På vår facebookgrupp fick man däremot snabba och relevanta svar eftersom Stellan Grönwall var i direktkontakt med räddningsledningen och kunde dela med sig direkt till oss andra vad de gav för besked löpande.
Är dialog farligt?
Det jag oftast får en stark känsla av när jag hör Knivsta kommuns informationsansvariga prata om webben är att det är läskigt med en öppen dialog. Att man inte kan öppna för dialog för folk kan ju säga olämpliga saker. Problemet är att det gör folk oavsett, men nu sker den dialogen i andra kanaler. Vi har inte haft så mycket av sånt i Knivstagruppen ännu. Lite smygrasism och ett och annat personangrepp. För det mesta är det andra gruppmedlemmar som säger till och det blir långa diskussioner om vad som är ok och vad som inte är det. Vi som administrerar gruppen är tydliga med att det finns en policy för gruppen. Rasism och personangrepp är exempel på sånt som inte är ok. En del har lämnat gruppen för att de hellre startar en grupp med enbart likasinnade, vilket ju är helt ok. Men hade det inte varit bättre att det var kommunen själva som tillhandahöll de platser där kommunens invånare samtalar och frågar om vad som händer i kommunen, diskuterar lokalpolitik, tipsar varandra om evenemang osv?
Nu har vi ett modernt stadshus/kommunhus i vår fina och välmående kommun. Hoppas vi äntligen även kan få en modernare och mer tidsenlig närvaro online nu.
PS. Jag har även skickat ovanstående i en mer kortfattad form som insändare till Knivstabygden. Det är i den papperstidningen man får reda på vad Knivsta kommun har på gång på webben så jag antar att det är via den man även ska kontakta dem.
Uppdaterat 25/9: Det är så mycket saker i det korta svaret från kommunen som behöver bemötas och jag har redan fått mycket respons från andra på mitt inlägg så jag måste sammanfatta det hela här. Till att börja med, kommunens svar i kursivt blått och mina kommentarer på det:
”Svårt som liten kommun vara i framkant”
”Du tar upp många saker och utrymmet för svar är begränsat, men vi ska bemöta några av dina synpunkter.”
Det var även mycket begränsat att på 5000 tecken försöka koka ner ovanstående blogginlägg. Jag valde att koncentrera mig på knivsta.se men det jag pratar om är egentligen hela kommunens närvaro online. För tillfälllet är det ju begränsat till en usel webbplats så därmed måste jag väl börja där.
Det är svårt att som liten kommun ligga i framkant. I fallet sociala medier handlar det inte om teknik, utan om resurser att bemanna kanalen. Vi arbetar med frågan, och hoppas komma i gång under hösten. Händelserna vid Aga-branden visar att vår närvaro behövs!
Jag VET att det inte handlar om teknik. Det handlar om att utföra sitt uppdrag genom att vara överallt där medborgarna i nutid befinner sig. Det handlar inte alls om att bemanna någon ny kanal utan mer om att de som jobbar i olika funktioner på kommunen lär sig att kommunicera via effektiva och moderna kanaler. Utbildning och coachning är kanske två nycklar till det. Hjälp till självhjälp, mer än att lägga till en extra funktion i kommunen med en sociala-medie-redaktör eller nåt annat dumt. Det är politikerna och tjänstemännen som ska bli transparenta och lära sig hantera nyare sätt att kommunicera med medborgarna.
Webbens struktur är framtagen av ett 50-tal kommuner och tillgänglighetsexperter gemensamt, och den är grundligt testad. Hittills har vi tyckt att den fungerar bra. Inom kort genomför vi en webbundersökning om vår webbplats. Vi får se om den ger oss anledning att tänka om.
Den kanske är 100% tillgänglig och innehåller valid html och det är ju bra och viktigt. Det jag pratar om är att många idag inte klickar runt i oändliga trädstrukturer som är superlogiska för några och helt obegripliga för andra när man kan söka vad man är ute efter och hitta det enkelt. Finns en lång rad fungerande sökfunktioner för sajter och det går mycket bättre att googla ”site:knivsta.se” och det man är ute efter än att hitta det i strukturen eller försöka sig på sidans egen sökfunktion
Sökfunktionen är sedan tidigare felanmäld, tack för att du påminner! Du kan dock bara få träff på innehåll som finns. Samhället utvecklas och webben återspeglar det. Här finns ord som avfall, sopor och återvinning, men inte soptipp. Men kanske lever ordet kvar i människors språkbruk och därmed ska in som synonym.
Många saker har anmälts under åren och efter några veckor åtgärdas det. En vän upptäckte att soptipp nu finns inlagt. Det var bara ett exempel och ordet används inte längre. Det tog mig 3 min att hitta några exempel på synonymer som inte fick träffar. Nu för tiden kan man väldigt enkelt ta reda på vad folk faktiskt har googlat och sökt på när de letat information på ens sajt och därmed vet man vilka ord och uttryck som är relevanta.
Efter branden var ett 20-tal personer i ledande ställning på plats för att kunna fatta nödvändiga beslut. Vi hade ingen extra bemanning på växeln.
Det var bara min tolkning då att ni satt och väntade vid telefonerna. Men webbplatsen var död. I Knivsta-gruppen på facebook var Stellan Grönwall i direktkontakt med räddningsledningen och kunde uppdatera löpande om läget till de närmare 400 medlemmarna i gruppen. Det var betydligt mer än vad ni 20 på kommunhuset presterade i form av information till invånarna den eftermiddagen.
Uppdaterat 1/10:Lovade återkomma. På Facebook-gruppen var det någon som försvarade strukturen som de 50 kommunerna har gemensamt tills en som jobbar med uppsala.se sa så här:
”Jag jobbar med uppsala.se och jag tycker Daniel har kloka synpunkter. Det stämmer att vi (bland annat) använde oss av Funkaprojektet när vi gjorde om strukturen 2009. Problemet är nog att vi (och det projektet) fokuserat alldeles för mycket på just struktur/navigation och för lite på det faktiska innehållet och användarnas behov. Men det går alltid att förändra och förbättra ännu mer. :)”
Jag svarar och tackar och säger att Informationsavdelningen i Knivsta hade trott att hon varit ironisk. Men då svarar hon
”Aldrig när det handlar om demokrati 🙂 Att vara i framkant handlar framför allt om engagemang, fokus och att våga tänka nytt”
Här kan ni läsa hela vår dialog på Twitter. I Vellinge kommun har de haft inne Katrineholms kommunchef som delat med sig av sina erfarenheter. Han är en pionjär och jag har haft förmånen att följa kommunchef Mattias Janssons framfart och inspirerande engagemang. När jag skulle prata Sociala medier för ett stort antal representanter för kommuners webbavdelningar förra året så bad jag om input från Kommunchef Mattias och fick följande inlägg på Youtube som jag spelade upp för mina åhörare:
Det får bli slutorden i detta rekordlånga blogginlägg. Knivstas informationschef och kommunstyrelses ordförande diskuterar och svarar tydligen bara på cellulosa (tidningstryck). Här är de inte iallafall.
Uppdaterat 3/10: I pappersupplagan av veckans Knivstabygden läste jag nyss att Knivsta kommun nu tagit fram en kommunikationspolicy. Efter att de flesta medborgarna haft tillgång till webben i ca 15 år har de nu alltså till sist tagit fram riktlinjer i hur man ska kommunicera med medborgarna där. Det var ju bra. Jämför man med att ta köra bil så har de nu fått en teoribok med alla trafikregler. Skulle vara bra om de även visste hur man lägger i växeln på bilen och får den att rulla framåt också.
SSWC, som Swedensocialwebcamp förkortas, är årets viktigaste händelse inom allt som har med webbtrender och framtidens kommunikation att göra. Kort förklarat: Sedan 2009 har en bunt webbnördar samlats på en liten ö i Blekinge skärgård för att tillsammans skapa en okonferens. Jag var med 2009 och 2010 och jag kan inte överdriva vilken betydelse de två helgerna har haft för mig i frågan om kunskap och kontaktnät inom det som har med sociala medier att göra. Där lärde jag känna de som innan och efter de mötena lärt mig allt jag kan och vet om hur den nya tidens kommunikation fungerar.
Jag missade okonferensen förra året och ångrade mig bitterligen när okonferensen ägde rum. Jag hade bestämt mig för att inte åka av två skäl: dels var det en dag längre okonferens än tidigare och jag tyckte det blev för mycket arbetstid som försvann. Och dels så tänkte jag att det omöjligen kunde bli lika magiskt för tredje året i rad. När SSWC 2011 pågick insåg jag att jag hade fel. Och då bestämde jag mig för att inte missa fler. Men nu sitter jag här igen och har inte bokat någon resa och har planerat ledigheten så dåligt att jag inte har möjlighet att åka. Kommer nog att ångra mig igen.
Om du aldrig varit på SSWC eller undrar varför det är så himla coolt så ska du kolla på detta. Det är Anders Mildners middagstal från första årets SSWC ”En ring av eld”. Jag kollade igenom det nyss (för 4:e eller 5:e gången) och det är fortfarande mkt aktuellt och väldigt tänkvärt. Epimagiskt!:
Ett litet halmstrå griper jag nu iallafall och hoppas så här i elfte timmen vara med i FS Datas utlottning av en biljett till årets SSWC. Vinner jag den släpper jag vad jag har för händerna, avbokar ett par möten och åker till Blekinge 16-19/8.
Blir det inget SSWC så vill jag passa på att önska alla kloka, sköna, inspirerande människor som ska dit en bra okonferens.
Fotnot: Morris Packer AKA Morpac gjorde en total exit från allt vad online-närvaro hette förra året. Mitt tips är att han gör comeback på årets SSWC. Kan vara önsketänkande. Men han kommer kanske ridande på sin vita häst Skuggfaxe (eller MC av okänt märke) som Morpac den vite. Vore coolt om det är han som middagstalar och berättar om hur han besegrade en balrog eller vad han nu gjort sedan sist. 😉
Uppdaterat 9/8: JAAAAAA!
Idag fick jag ett telefonsamtal av Jonathan Sulo på FS Data 🙂 Jag var en av två lyckliga vinnare av SSWC biljett + boende i stuga. Jag är så glad och tacksam för det. Superkillen Emanuel Karlsten behövde inte sin resa ena vägen med det übercoola chartrade SSWC-tåget så jag åker ner med det och hem med flyg. Den andra vinnaren var min vän i Örebro Björn Sennbrink. Antar att vi två delar rum också. Detta ska bli grymt!! Till sist lite länkkärlek till företaget som gjorde detta möjligt: TACK FS DATA, webbhotell i världsklass!!
