För drygt en vecka sedan publicerades mitt gästblogginlägg på Socialbusiness.se där jag försöker förklara hur Twitter borde ses som försäljningskanal. Den inte-allt-för-korta rubriken är ”Twitter: Ett gigantiskt ständigt pågående mingelparty”. Arbetar man med försäljning är det inte säkert att man ännu förstått potentialen i Twitter och andra tjänster för mikroblogging. Fortfarande hör man saker i stil med ”näe, det är inget för mig, för jag är inte intresserad av vad folk skall äta till lunch”. Nääe! Inte jag heller. Och därför följer jag inte folk som bara twittrar nonsens.
Och eftersom detta skulle bli en ego-postning så måste jag ju även berätta att jag var i etern på P4 härom veckan. Det var Klartext som intervjuade mig i samband med dysleximässan för en månad sedan ca. Det programmet finns att ladda ner som en mp3-fil här och intervjun med mig är sista inslaget i programmet.
ICAs senaste reklamfilmer med Stig har fått ett nytt fräscht tillskott: Jerry! Han är en ny praktikant som Stig tar in för att förstärka personalen. Det som är så underbart och lysande med hela upplägget är att Jerry har Downs Syndrom. Och då många med Downs Syndrom (inklusive skådespelaren som spelar Jerry) har säregna drag så kan alla se att han har funktionsnedsättning utan att man måste säga det eller skriva det på näsan på folk.
Jag upptäckte reklamfilmerna på Youtube där de hamnade för drygt en vecka sedan. Den tredje filmen kom upp på Youtube innan den börjat sändas i TV. Har du missat hela grejjen kan du se alla tre här:
Det har skrivits och bloggats massor om filmerna med ICA-Jerry de senaste två veckorna. Och det mesta jag sett har varit positivt. Men det finns också många som uttrycker sig med bestörtning. Det är de som blivit upprörda, stötta, skakade, provocerade osv. Men när man läser vidare vad de säger så tycker jag att de allra flesta av de som uttrycker sig negativt avslöjar en unken och väldigt gammaldags syn på människor med funktionsdnedsättningar. Det som i grunden är det som provocerar är nog helt enkelt att en människa med syndrom finns med i reklamfilm, kort och gott.
Men ICA gör alla rätt här anser jag. Till att börja med är det grym PR när man skapar en snackis. Oavsett vad det handlar om. ICA har dessutom tänkt ta in 1000 praktikanter i samarbete med Samhall och då fyller ju reklamfilmen även ett syfte som information och förberedelse för att de kan dyka upp olika versioner av Jerry på riktigt i butikerna. Sedan gör ICA en stor tjänst när det gäller att förändra attityden i samhället mot människor med funktionsnedsättningar. Så som Ulf pratar i den andra filmen är det fortfarande väldigt många som pratar till alla med synliga funktionsnedsättningar som exempelvis rullstolsburna, blinda, CP-skadade, trots att ingen av dem eller heller människor med Downs syndrom har problem att höra eller förstå uppmaningar och instruktioner. Så man kan ju hoppas att alla de som gör det kommer att tänka på Ulf nästa gång de gör så.
Sverige har gjort en enorm resa bara under min livstid (på snart 40 år) när det gäller hur vi tar hand om dessa människor. Och hur vi ser på dem. Det finns gott om människor som levde på den tiden då vårdinstitutionerna för utvecklingsstörda hette ”sinneslö-anstalter för asociala imbecilla” (DET ÄR PÅ RIKTIGT! Det hette så på den tiden!).
Bilden föreställer matsalen i Sahlberga sjukhus någon gång runt 1940. Där ”vårdades” män som klassats som ”vanartat sinneslöa” i taggtrådsinhägnat sjukhus av f.d. militärer.
Jag har själv sett institutioner på 70-,80- och fortfarande i början på 90-talet där hundratals människor med olika funktionsnedsättningar bodde i stora kollektiv där de vårdades som om de vore sjuka på något sätt. Inte sällan låg dessa institutioner på behörigt avstånd i utkanten av det övriga samhället. Bilden ovan har jag scannat från boken ”Hågas Historia” av Torbjörn Svensson.
Boken handlar om ”Håga arbetshem för förståndshandikappade” som Uppsalas största institution hette då den lades ner 1995. Det låg i utkanten av Uppsala och jag fick uppleva det på nära håll under dess sista år då jag jobbade på ett gruppboende i närheten på den tiden. Jag minns att mitt första intryck, av det som ändå var en hyffsat modern institution, var att det enda som saknades var en järnport med inskriptionen ”Arbete ger frihet”. Men det lades som sagt var ner och alla fick flytta ut i gruppboenden integrerade i olika bostadsområden i Uppsala.
Samhället, politiken, FN osv. har gett denna grupp upprättelse idag. Det är inte längre Landstinget som ansvarar för boendena utan kommunerna. Vi fick LSS-lagen då den förra borgerliga regeringen var i makten. Och de flesta ser dessa människor som fullvärdiga medborgare i vårt samhälle och som vi skall behandla och respektera på samma sätt som alla andra. Det ICA lyfter fram på ett bra sätt i reklamfilmerna är några dåliga attityder och fördomar och gör det på ett lättsamt och humoristiskt sätt.
Precis som med andra fördomar (mot exempelvis nysvenskar) så är fördomarna större och gror bättre ju mindre man har att göra med de man har fördomar mot.
Den yngre generationen verkar vara mer opåverkade av den mörka historia denna grupp har. ICA-Jerry har en fanclub på Facebook som har över 24 000 medlemmar 58 000 medlemmar och det är bara trevliga och uppmuntrande kommentarer man kan läsa på sidan. Många ungdomar (Kissie undantaget) älskar Jerry och har en så härligt ofördärvad syn på människor som är lite annorlunda. Vi har mycket att lära av dem även här.
Hmmm….känns som att kategorin ”Random” kommer att bli den jag mest använder framöver. Kanske för att snuttifieringen totalt har tagit över även i min tankeverksamhet.
Bloggstress
På bloggutbildningen jag höll i helgen pratade jag lite om bloggstress. Eller snarare att man bör undvika bloggstress. Det är lite gammaldags att stressa för att det börjar vara för länge sedan man skrivit ett inlägg på sin blogg. Tidigare var det viktigt att hålla flödet igång för att behålla sina läsare. Men det var innan Twingly, RSSer, mikrobloggning och andra kanaler fanns för spridning och bloggkoll. Dessutom var det viktigare då vi hade några sajter och bloggar vi följde. Idag har nog många betydligt fler sajter och bloggare man försöker följa att man varit tvungen att hitta alternativa sätt att hålla koll på allesamman. Det är längesedan jag surfade runt för att se om något nytt dykt upp. Innehållet kommer till mig istället och jag plockar russinen ur den oändligt långa kakan då den passerar.
ADHD – Nya rön
I dag läste jag på dn.se att några forskare lyckats visa hur hjärnan fungerar hos personer med diagnosen ADHD. Jag har skrivit det förr men säger det igen: Precis som Mymlan så hoppas även jag att detta en gång för alla ska få tyst på stolligheter som sprids på olika institutioner om att ADHD inte skulle vara genetiskt eller patologiskt betingat utan enbart ha med miljön och omgivningen att göra.
Unga på nätet
Igår var jag på föräldramöte för min 10-årige son. Det kom fram att föräldrarna innan sommarlovet fört fram önskemål om en temakväll om Internet där föräldrar kunde få en dragning om vad unga gör på nätet. Det diskuterades lite vad de egentligen ville få veta mer om. Och det visade sig vara rätt så olika saker. En del ville få verktygen och kunskapen hur man begränsar och kontrollerar tekniskt vad de gör på nätet. Medan andra sa att de nog först och främst bara ville få en överblick av vad man kan göra och hur det fungerar för att känna sig tryggare.
Jag tror att det är just i den ändan man ska börja. För många vuxnas och föräldrars funderingar och oro beror nog på att man har så väldigt begränsad kunskap i den nya tekniken och vad den kan användas till.
Så då började det hela låta som något jag skulle tycka vore kul att leda. Därmed anmälde jag mig som frivillig att hålla i en sådan temakväll för föräldrar till barn i åk 4-6.
När jag berättade det för min fru undrade hon vad jag vet om vad unga gör på nätet. 🙂 En helt berättigad fråga för det är ju kanske så att jag inte är någon expert på just det området. Och jag är själv en digital invandrare. Men jag tror jag har en del att dela med mig av. Och framför allt så vet jag vart jag ska hitta all information jag behöver: Via bubblan.
Igår kväll twittrade jag om mitt roliga uppdrag och fick på en gång ett par svar med bra länkar och info som jag kommer att kunna använda. Min gode nät-vän Richard Gatarski är en av de i Sverige som har allra bäst koll på området så i den aldrig sinande källan weconverse.com ska jag nog också hitta mycket bra information. Senast igårkväll skrev Richard ett mycket intressant inlägg om att det material unga skapar på nätet dominerar allt mer.
Jag hade tänkt hålla en kortare övergripande dragning om de tjänster som unga använder mest och vilka risker som finns (mobbing, övergrepp, betaltjänster, virus etc.). Att det är så superfarligt som många medier försöker få det till ska jag försöka avdramatisera men samtidigt är det viktigt att visa på de konkreta faror och risker som finns. Den största faran är enligt mig just glappet i kunskap mellan unga och deras föräldrar.
Det jag tror ger mest under en sådan temakväll är möjligheten att diskussion kring ämnet. Utbyta erfarenheter med varandra och fundera kring hur man bäst undviker de risker som finns på nätet. Mer om detta senare.
Veckorna går och bloggämnena staplas på hög. Det värsta är att de börjar mögla så fort eftersom det är färskvara. Därför blir det här en sammanfattning av de senaste två veckorna…. i tio stycken 140-teckens- tweets:
erkstam: Social web camp var magiskt och fenomenalt bra och givande. Bloggkilometer har skrivits så ord är överflödiga. Över 4000 bilder kan ses här.