Genom en Facebook-vän (Anders Gunnarsson) blev jag påmind om Postens ljudbrev. Nostaligchock! Och så googlade jag fram en bild som Magnus Höij lagt upp på Flickr. Hur många har skickat ett sånt här, hand upp? Jag har det. Detta sätt att skicka meddelande måste verka totalt obegripligt för alla som inte upplevt hur det var att kommunicera utan datorer och mobiler och Internet :).
2 x 10 minuter kunde man spela in. Minns inte vad det kostade men kassettband och vadderat kuvert samt porto inom Sverige ingick.
Detta blir lite off topic. Men jag kommer inte på ett bättre sätt att publicera denna fråga. I går delade Finlands president en bild på facebook från deras pågående statsbesök i Norge. Och jag har alltid fascinerats lite över drottningarnas outfit. Verkar som att de för en orättvis kamp om att överträffa sig själva hela tiden. Säkert med stor inspiration från svindyra designers. Och visst ska våra regenter kosta på sig att vara tjusiga. (For the record: Jag är royalist). Men nu blev det mer komiskt än tjusigt enligt mig. Så låt mig veta följande: Tycker ni som jag att Drottning Sonja passar bättre in i besättningen från Star Trek eller originalbilden?
Ps. Lite gulligt av Finska presidenskansliet att lägga upp bilder på facebook och försöka hävda Copyright på dem. Genom att lägga upp dem på facebook har de väl övergivit alla sina rättigheter till bilden till facebook, om jag förstått saken rätt. Jag lånar bara bilden ovan och lovar att lämna tillbaka den när alla har tittat färdigt på den. 😉
Jag var inte så gammal när min farbror lärde mig spela Othello (även kallat Reversi) på ett brädspel exakt som det på bilden i början av 80-talet. Och slogan för spelet var och är så här: ”- En minut att lära sig, en livstid att bemästra”.
Det har stämt för mig då Othello har följt mig i drygt 30 år och har hela tiden varit en stor favorit. Trevligast är det så klart att spela mot andra. Men det har alltid varit svårt att hitta folk som är intresserade att spela detta så jag tänkte att jag måste skriva ett blogginlägg för att se om några av denna bloggs läsare som delar min stora passion för Othello/Reversi.
Artificiella och anonyma motståndare:
Reversi på Windows. På 80- och 90-talet tränade jag upp mina färdigheter mot den version av Reversi som fanns på Windows 1-3. Det fanns tre svårigheter: Nybörjare, medel och proffs. Enligt denna artikel om Reversi på Windows så är det troligen en av de bäst skrivna programmen för Reversi/Othello och jag minns att jag spelade länge innan jag lärde mig att vinna över proffsnivån. Det var avancerade beräkningar för den datorn 😉 så när man gjort sitt drag så kunde det dröja upp till en minut innan datorn gjorde sitt drag.
Reversi på mobilen. Så fort jag fått en ny mobil så har jag försökt få tag på en version av Othello. De flesta jag hittat både förr och på senare tid är alldeles för enkla att slå. En av de svåraste att slå var en jag hade på en Sony Ericsson T68i i början av 2000-talet. Tror spelet kallades för Ripple på just den telefonen (Någon som vet?). (Nördnotering: T68i är f.ö den minsta och smidigaste mobil jag ägt. De senaste 10 åren har varje mobil jag skaffat varit lite större än den tidigare (SE K700, SE M60, SE P1i, SE Xperia X10 och nu Samsung Galaxy SIII)
Reversi på Ipad. Har hittills varit en stor besvikelse. Redan då jag skaffade min första Ipad sommaren 2010 var bland det första appar jag försökte hitta en bra Othello-app. Men alla jag hittade då och senare är för enkla. Det tar max 2-3 spel att vinna över det mest avancerade läget. En del appar verkar ha A.I. motsvarande en schimpans. 🙁 Så vet någon en riktigt bra skriven Othello-app vore jag ytterst tacksam. Det allra bästa vore någon där man även kan spela mot andra fantaster via nätet eller även lokalt mellan två Ipads.
Nätverksspel på Windows XP. En av de spel som fanns förinstallerat på datorer med Windows XP var ett Othello där man kunde få spela mot en slumpvis utvald motspelare. Man kunde ange önskad svårighetsgrad mellan tre grader. Och när man blev uppkopplad mpt en motspelare så fick man veta i vilket land denne satt. Där fanns det några riktigt duktiga spelare att möta som jag inte hade en chans mot.
Det fanns även en möjlighet att föra viss dialog med motspelaren via en droplista på några saker man kunde säga till varandra. På så vis blev den språkoberoende då alla såg replikerna i sitt eget språk. Det var därmed även väldigt hårt styrt vad man kunde säga till varandra. Det gick ändå att få till lite humor. Men mycket roligare än så här gick det inte att få till:
Spelare 1: Det är din tur
Spelare 2: Jag tänker
Spelare 1: Lycka till!
Spelare 2: 🙂
Skärmdumpar från Windows XPs ”Reversi på Internet”:
Även med dessa hårt styrda alternativ för multilingual dialog kunde man faktiskt skapa intressanta och humoristiska dialoger.
Då jag gjorde ovanstående skärmdumpar på min sons dator märkte jag att det fortfarande går att hitta motståndare. En ryss och en engelsk började spela direkt. Nästan så man skulle vilja ha en dator med Windows XP bara för det 😉
Delar du min passion för detta spel? Skriv isåfall en kommentar! Berätta om dina bästa matcher/motståndare/appar.
Som den uppmärksamme redan har märkt så ser denna blogg lite annorlunda ut jämfört med igår. I ca 2 år har jag gått och dragit på ett rejält omtag på min blogg. När jag satte upp den 2007 så var Joomla hett. De hade nyligen brutit sig loss från Mambo och börjat fila på nytt CMS. Det var enkelt att sätta upp men det tog en rejäl stund innan man fattade vad skillnaden var på Sektion och Kategori för att nämna ett exempel. Funkade inte helt smärtfritt i alla webbläsare och det var bara tabellbaserad layout. Nåväl. Sedan kom version 1.5 som inte hade någon gemensam kod med Mambo längre och var ett bra kliv i rätt riktning.
Men ungefär i samma tid började jag pilla med WordPress och upptäckte att det var minst lika enkelt att sätta upp och såå mycket enklare att förstå logiken i administrations-gränssnittet. Jag älskade också att man kunde plocka upp plugins och widgets direkt i själva gränssnittet och inte så att man behövde surfa runt och ladda ner dem på andra sajter och ställen för att till sist kunna ladda upp och installera i Joomla. Så för drygt 2 år sedan bestämde jag mig för att lägga över bloggen på WordPress istället. Därmed har intresset för att underhålla layout och annat på sajten varit lågt. Till slut har jag fått detta gjort.
Som tur var gick det mycket smidigt att få med sig alla inlägg sedan 2007. Men jag tappade alla kommentarer som folk har gett på blogginläggen. Och alla blogginlägg har nu nya adresser. Så gamla länkningar funkar därmed inte längre. De flesta inlänkar jag har till bloggen är hursom till förstasidan. Så det borde inte ha så stor betydelse för min fina sökmotoroptimering. På sikt borde bytet från Joomla till WordPress tom vara ett plus i SEO-hänseende.
Jag har satt upp ett flertal sajter och bloggar i WordPress tidigare så det var inte premiär. Vill man börja blogga och göra det så enkelt som möjligt för sig så kan man bara registrera ett konto på wordpress.com och börja blogga inom några minuter. Men denna sajt är baserad på fristående WordPress-installation som man kan hämta på wordpress.org.
Disclamer: Jag har ju de senaste året jobbat med SiteVision CMS och anser, trots att jag nu slutat där, att SiteVision är det bästa publiceringsverktyget på marknaden. Ännu bättre kommer det att bli med SiteVision 3 som ska lanseras i höst. Där ligger WordPress i lä i frågan om användarvänlighet. Men det kostar ju sina slantar så det är inget för en enskild bloggare som mig att skaffa. Vore lite som att hämta tidningen på morgonen med ett JAS. 😉
På väg till Socialmedia Club Uppsala och meetup nr 3 gick jag genom Forumgallerian i Uppsala i kväll. Och i den lilla ”T-shirt Store” mitt i gallerian hade de denna halsduk framme:
Trots att jag egentligen hade lite bråttom var jag bara tvungen att stanna och köpa den. ”Normal people scare med” står det på den. SÅ COOLT! Den tänker jag bära med stolthet och en vacker dag kommer jag att rycka loss den från nacken och hålla den ovanför huvudet och vråla ut texten som ett AIK/Bajen/Djurgårn-fans skulle kunna göra med sina halsdukar.
För jag har svårt för folk som är normala. Kanske inte så att jag riktigt är rädd för dem. Men de som på fullt allvar menar att de är normala och därmed per automatik har bestämt att det finns något som är normalt.
Jag frågade säljaren om texten stod för något speciellt. Nån organisation eller nåt sånt. Han hade inte en susning. Nu har jag googlat och bland det första som dök upp var detta Youtube-klipp:
Om du inte orkar kolla på hela kan du hoppa fram till 8.25 in i klippet. Där får några unga personer med autism svara på frågan om ”Normala människor skrämmer dig”. Allas svar är intressanta. Men det klokaste tycker jag var tjejen på slutet som svarar att Normala människor skrämmer mig för att de tycker att de är normala. För i hennes mening finns inget som är normalt.
Jag brukar kalla mig själv för normalstörd. Och jag känner många underbara människor som i mångas ögon skulle klassas som onormala. Det är spel/webb/dator/nätverks/rymd/fiske/bil/sport/musik/-nördar mm. Människor med alla möjliga diagnoser. Människor som har valt en helt annan livsstil än ”gemene man”. Människor från helt andra kulturer än vår. osv osv. Och jag älskar folk som är sig själva och inte försöker vara något annat än vad de är. Såna är det enklare att vara med och umgås med än sådana som hela tiden försöker vara något de inte är. Och detta de försöker vara som de inte är skulle man nog kunna sammanfatta just med att vara normal.
Uppdatering: Nu har jag hittat halsduken på T-shirt Shops webbutik. Så nu kan även du beställa en likadan för 200 kr. Har fått mycket respons på Facebook på detta och vet redan om två till som kommer att köpa en på studs. Så nu startar vi en folkrörelse baserad på en random halsduk.
