Kategori: gamla inlägg

Så var det bevisat ännu en gång: Livet på nätet skiljer sig inte nämnvärt från det offline. Denna gång har jag en fin liten solskenshistoria som visar på positiva krafter i ett så till synes löst nätverk som en samling bloggläsare av en blogg som öppnar plånboken och hjälper en vän i nöd.

Mammabecka är en bloggare som jag inte hade hört talas om tidigare, men som tydligen är stor i den svenska bloggosfären. Hon minglade i höstas på Blog awards med Blondinbella, Kissie, Calle Schulman m.fl. och har visst fått ett par fina utmärkelser också för sitt bloggande.

Becka är en 18-årig ensamstående mamma med tre barn. Hon bloggar om vardagens umbäranden och händelser på ett intressant och underhållande sätt. Och på hennes inlägg kan det vara mellan 50 – 150 kommentarer, vilket talar för att hon har tusentals läsare.

I förra veckan bloggade hon om att december blev en extra kämpig månad ekonomiskt då det körde ihop sig med mycket räkningar och lite pengar in. En av hennes trogna läsare är min fru och i onsdags berättade hon att de var ett par läsare av Mammabeckas blogg som satte upp en insamling för att rädda den akuta situation som uppstått. Det var inget som Mammabecka uppmuntrat eller uppmanat till utan gjordes helt på eget initiativ. Och på några timmar hade det kommit in 5000.- (!!). Några dagar senare passerade summan 10.000.- och på Beckas initativ så avslutades insamlingen. Becka kommenterar insamlingen här. Och efter att ha fått ta emot en hel del skit i kommentarerna på sin blogg svarar hon även på en del av påhoppen i detta inlägg.

Beckas och hennes barns jul är räddad och det blev pengar över till vinteroveraller och kanske tom julklappar. En underbar historia så här i juletid. Men även en lärorik historia om hur webben fungerar på sociala planet. För det fanns så klart en del ljushuvuden som blev inspirerade av Beckas insamling och snabbt satte upp egna insamlingar på samlain.se och via kommentarsfältet på Mammabeckas blogg försökte ta del av den uppkomna givmildheten i cyberrymden. Men det fungerade inte. För de fattade inte att hela anledningen till att Mammabecka på så kort tid fick in så mycket pengar var att det i huvudsak var människor som hade en relation till henne som gav pengar. De flesta som gav pengar har troligen aldrig träffat Mammabecka offline (i köttrymden även kallat). Men efter lång tids läsande av hennes blogg och kanske framför allt genom konverserande med henne, lärt känna henne och fått en relation till henne. När hon då hade en akut och tillfällig ekonomisk kris ville de hjälpa en vän i nöd. De andra lycksökarna var anonyma copycats och wannabees som inte delat med sig av sitt liv i en blogg utan bara tyckte att de minsann också borde få ta del av folks givmildhet. Låååång näsa på det!

Min fru säger att Mammabecka är en härlig tjej med en underbar positiv inställning till livet. En smart tjej där livet har tagit ett par oväntade vändningar som hon försöker göra det bästa utav. Av det lilla jag nu läst kan jag hålla med om det.

Men jag blir än en gång fascinerad av alla missunsamma, misslyckade, avundsjuka, Jante-Svenssons där ute. Hoppas att de positiva kommentarerna och vibbarna är i majoritet och ger en övervikt åt det positiva hållet så Mammabecka orkar dela med sig av sitt liv ett tag till åt sina trogna läsare som gillar att följa hennes vardag och samtala med henne om hennes funderingar och inlägg.

Under Internetdagarna som jag var på i veckan, hände det igen: En av talarna blev totalt sågad medan han höll sin Keynote. Sågningen skedde i realtid och på Twitter (i en s.k. ”backchannel” för eventet).

Det var VDn för Tre, Peder Ramel, som hade en keynote där han mer eller mindre gjorde en skryt/sälj-presentation av bolaget (Powerpointen talar för sig själv). Och det kändes stundtals som att han hade kunnat slänga upp vilken butikssäljare som helst som hade kunnat rapa ur sig samma pitchar, bäst-i-test-resultat, säljsiffror, utmärkelser osv. Så visst var kritiken befogad. Men frågan är om uttryck som ”Nu går jag snart upp och LYFTER ner den här säljar-jävulen handgripligen” är något som vederbörande skulle sagt i ett direktmeddelande eller öga mot öga till talaren. Det är lite dejavú över hela grejjen från förra milleniets sista år då många var nybörjare på mail och skickade onyanserade mail till höger och vänster som man senare fick ta tillbaka eller reda ut senare.

En ännu värre sågning var jag med om för en månad sedan och som jag skrev om i ett tidigare inlägg.

Viskningar i twitterspace

Men frågan är hur man bemöter detta på bästa sätt? Även om det var många som twittrade under denna konferens är det fortfarande relativt nytt och ovanligt. Därmed är det fortfarande så att vi som twittrar har en hemlig liten visk-kanal där vi kan snacka hur mycket skit som helst om den som står på scenen. Det är onekligen lite kittlande just det att man når en massa folk i publiken som om man satt bredvid dem och kunde viska något fyndigt i örat på dem. Jag hårdgillar hela grejjen med backchannels under konferenser. Det är en otrolig källa till extra information kring det som talaren pratar om. Nämner talaren en bok, ett filmklipp på Youtube, ett event, en person etc. så tar det bara sekunder innan någon Googlat fram det och slänger upp länken på Twitter. Så visst ska man sitta uppkopplad medan en konferens pågår (via mobilen eller en dator) Men jag menar att man nog skall tänka sig för en aning innan man angriper den som talar.

Upp med skitsnacket till ytan!

Under de följande sessionerna såg jag två exempel på hur man kan undvika åtminstone de elakaste kommentarerna medan ett seminarie pågår:

1. Antingen kan man visa twitter-kanalen för evenemanget på en stor skärm i lokalen. Därmed är det helt öppet och transparent vad som sägs och av vem.

2. Det andra alternativet är att talaren själv eller någon som assisterar henne/honom har örn-koll på twitter-kanalen och kan ge blixtsnabb respons på både positiva och negativa tweets om det som pågår på konferensen.

Ironiskt nog var det samma man som både skrev den elakaste tweeten om CEO Peder Ramel som även körde med de två metoderna jag nyss nämnde: Joakim Jardenberg. Han har grym koll på läget så även om han skrev hårda ord om Ramel så vet han hur man stävjer de värsta påhoppen. Smart!

Jessica Ritzén bloggade på just detta ämne igår. Läs gärna hennes funderingar här