I går var jag och föreläste på Uppsala Universitet för en
klass logopedstuderande. Ämnet för min dragning var "Talsyntes –
tillämpningar". Förutom en genomgång av hur vi i dag använder talsyntes i
webbapplikationer för att omvandla text till tal i olika syften så har jag ju
även erfarenhet av hur talsyntes kan fungera som personligt hjälpmedel.
Talsyntes kan ju dels vara till hjälp när det gäller att ta del av innehåll i
textbaserad information (pga. dyslexi, synskada eller bara det att man förstår
det gällande språket dåligt). Men sedan kan ju även talsyntes vara till hjälp
om det är så att man själv av olika anledningar inte har eget tal. Då kan en
apparat som omvandlar det du skriver till tal ge dig möjligheten att
kommunicera med din omgivning. Den typen av talsyntesanvändning jobbade jag med
i mitt förra jobb som försäljare av tekniska hjälpmedel på Gewa AB .
Klocka ord om kommunikation innan internet och mobiltelefonerna fanns
När jag återupplivade gamla minnen så kom jag att tänka på
ett citat som vi ofta använde på Gewa
som handlar om kommunikation. Det var en amerikansk poet som hette
Daniel Webster
som sa följande (fritt översatt av mig):
"Om alla mina förmågor skulle tas ifrån mig utom en
valfri, så skulle jag valt förmågan att kommunicera. För genom den skulle jag
snart återta alla de andra."
kommunicera har aldrig tidigare varit viktigare. I det dagliga mötet med andra
människor är det så viktigt att vi kan förmedla oss och samtala med folk runt
oss. Dels för våra basala behov, men det är även helt avgörande för att
säkerställa ett rikt socialt liv. Därför är det så oerhört viktigt att
människor som förlorat eller saknar förmågan att kommunicera snabbt får de
möjligheter som finns till alternativ kommunikation. Det kan vara allt ifrån
att man själv och ens närmaste omgivning får möjligheten att lära sig
teckenspråk till att man får en samtalsapparat med vars hjälp man kan göra sig
förstådd. Att någon i ens omgivning har lätt att förstå en och kan fungera som
"språkrör" duger inte i längden. För att man skall bli tagen på
allvar och inte bli förbisedd så kräver våra sociala normer och beteenden att
man får kommunicera direkt med en person och inte via en tolk. Det räcker inte
heller att man har möjligheten att svara jag och nej. Vem skulle vilja gå fram
i livet och försöka klara sig på att få jag och nej-frågor i alla situationer.
Jag skall ge ett konkret exempel:
Det var en kvinna som var rörelsehindrad efter en olycka och
enbart kunde blinka för att kommunicera med sin omgivning. Efter en lång tid
fick hon möjligheten att med ett sug-och-blås-munstycke bläddra sig fram mellan
bokstäverna i ett alfabet via en apparat. Den första mening hon mödosamt byggde
ihop i det ögonblick hon fick möjligheten var följande:
–
Jag vill ha en kiwi!
En före detta kollega till mig var med i sjukhussalen
tillsammans med arbetsterapeuten och ett par läkare. Han sa att det inte fanns
ett öga torrt i den salen vid det tillfället. Hur många ja och nej-frågor
behövs det innan man skulle komma fram till en sådan mening.
Ett annat exempel i en liknande situation så var det en ung
flicka som för första gången fick möjligheten att meddela sig med sin
omgivning. Hon scannade då fram till följande mening:
–
Kan ni be min bror att sluta bläddra mellan kanalerna
på TVn när vi tittar på TV?
Det är sådana här episoder man skall påminna sig om när man
blir vansinnig över en knackig mobil-förbindelse i någon minut eller en
strulande bredbandsuppkoppling.
