Kategori: gamla inlägg

På DN.se kan man idag läsa om Patric Melin som går back på att jobba. Han måste betala för färdtjänsten till och från sin dagliga verksamhet och därmed äts den lilla "uppmuntringspeng" han får från kommunen för att jobba på dagarna upp av kostnaden för resorna. Problemet i detta fall är primärt att Stockholms stad inte kan se till att arbetsresorna inte kostar något då folk i Patrics situation väljer att jobba istället för att gå hemma och dra. I Uppsala ordnar kommunen visserligen jobbresorna i egen regi men även här är ersättningsnivåerna (och ett viktigt incitament) så låga att hela dagens lön äts upp om man väljer att äta lunch på restaurang.

 

Många som har daglig verksamhet enligt LSS utför mycket viktiga uppgifter och har en meningsfull sysselsättning. Därigenom får de då sin motivation att åka i väg varje dag istället för att vara hemma. Huvudinkomsten för de här människorna är ändå sjukpensionen de får pga av sina olika funktionshinder. Men finns ett par "Moment 22" som arrangörer av Daglig verksamhet har att brottas med:

 

– Det skall vara meningsfull sysselsättning men det får inte konkurrera med lokala företag.

– Det skall vara motiverande att åka till jobbet men verksamheten får inte kosta för mycket.

 

Vad jag hoppas att vi skall få se mer av i framtiden är satsningar som t.ex. LeftIsRight . Det är ett företag som enbart anställer personer med Aspergers syndrom som konsulter och åtar sig konsultjobb som lämpar sig särskilt bra för dessa personer att utföra (analys, korrektur, översättning, konvertering etc). Konsulterna får en marknadsmässig lön och kan jobba på en arbetsplats som passar de särskilda behov dessa personer har. Det är bra när vettiga verksamheter skapas för människor med olika funktionsnedsättningar. Det är ännu bättre när en verksamhet kan byggas upp där människor med funktionshinder kan ha nytta av sitt funktionshinder.

För ett par dagar sedan läste jag en artikel i magazinet ”Wired” som var mycket intressant. Rubriken på artikeln var ”Sanningen om Autism: Forskare tänker om vad de trodde sig veta om autism”. Det är en amerikansk kvinna som heter Amanda M Baggs som lagt upp en video på Youtube där hon vill förklara hur hon som person med autism fungerar och tänker. Videon börjar med att hon filmat sig själv då hon gör en lång rad till synes meningslösa repetativa rörelser med olika föremål samtidigt som hon hummar fram en för mig mycket vacker men entonig sång. Sedan kommer texten ”Translation” upp och så gör hon ett långt och mycket väl förklarande uttalande om varför hon gör som hon gör. Amanda slutade tala vid 20-årsåldern och pratar istället genom att skriva text som en talsyntes läser upp. Hon berättar att den inledande delen av videon var exempel på hennes språk och hennes sätt att kommunicera med omvärlden. I våra ögon ses det som just meningslöst och udda men hon ställer frågan vem som har rätten att döma vad som är meningslöst och udda och att vi ställer krav på att hon (och andra som hon) skall lära sig vårt språk för att accepteras i samhället medan vi tar oss rätten att avfärda hennes språk som nonsens.

Då jag under sammanlagt 8 års tid dagligen arbetat med människor med diagnoserna Autism och Aspergers syndrom tycker jag att det var fantastiskt att höra hennes uttalande. Det är ett mycket välformulat politiskt uttalande som ALLA borde se.

Journalisten från Wired har intervjuat Amanda och säger bl.a. att det är vissa som ifrågasätter om hon verkligen gjort videon själv. Till svar smattrar Amanda fram svaret på tangentbordet. Och hon säger att ingen av hennes personal ens skulle kunna hantera den programvara hon använde för att klippa ihop filmen. Och så beskriver hon utförligt hur hon gick till väga då hon gjorde den.

Jag vill uppmana alla som läser detta att avvara de drygt 8 minuter som videon tar för att SE DEN! För som sagt så gör Amanda Baggs ett mycket starkt uttalande som hjälper till att krossa de fördomar som tyvärr fortfarande så starkt lever kvar i vårt samhälle om att människor med autism och andra former av kognitiva funktionsnedsättningar:

– inte har känslor

– lever i sin egen glasbubbla

– inte kan kommunicera

– inte är intelligenta

– inte har behov av kontakt med andra människor

För som Amanda säger avslutningsvis så klokt säger:

”Det är först när olika sorters personligheter accepteras som rättvisa och mänskliga rättigheter blir möjligt!”

Videon kan du se här:

Idag har jag varit på en workshop om projektet ”IT-frågan”. Det är Hjälpmedelsinstitutet och Post- och Telestyrelsen som tillsammans håller på att ta fram en webbenkät som enbart skall rikta sig till människor med funktionsnedsättningar. Syftet med webbenkäten är att få reda på dessa människor använder IT och hur de upplever det.

Vi var inbjudna för att vi gjort webbenkäten talande. Det var ca 30 deltagare som indelades i grupper. Dels bjöds det på presentationer av arbetet i projektet och de svar man fått in i den första enkät som gjorts. Tanken är att sammanlagt 4 enkäter skall genomföras under detta år.

Jag ville vara med då vi har ett stort intresse i detta. Dels vill vi vara med och göra en så bra uppläsningstjänst som möjligt för webbenkäten. Men sedan är vi även väldigt intresserade av vilka svar som de olika enkäterna kan ge. Och i slutändan hoppas vi att ett sådant här verktyg kan bli tillgängligt inte bara för myndigheter i deras kommunikation med medborgare utan även för oss teknikleverantörer. I det första fallet är man kanske mest intresserad av att stämma av läget just nu medan vi är mer intresserade av att använda ett sådant här verktyg för att ta reda på vilka behov som behöver fyllas för framtiden. Sedan kan ju även ett helt tillgänglighetsanpassat webbenkät-verktyg vara ett väldigt värdefullt redskap under utveckling av nya tjänster.

Rubriken ”Bra för alla, nödvändigt för många” var det Klaramera som tog upp i sin dragning. De hade lånat uttrycket från en informationsbroschyr som SJ hade publicerat om deras skyltprogram. På engelska brukar man prata om ”Design for all” (även på svenska för den delen…hmm). Och det är vad de flesta tillgänglighetsanpassningar ofta handlar om. Det som vissa har stort behov av är något som kommer så många fler till nytta och hjälp.

Några intressanta svar som kommit in i den redan genomförda enkäten var bl.a. följande:

– Internet (alltså att surfa) används regelbundet av 71% av de tillfrågade

– E-post användes regelbundet av 90% (ännu ett inlägg i debatten om E-postensnart är död…)

– Sammanlagt 93% av de tillfrågade har tillgång till en dator hemma eller på jobbet.

– På frågan hur man använder sin mobil var det 90% som använder den för att ringa, 75% som skickar SMS och så mycket som 24% använder telefonens kalender.

Det skulle vara intressant att jämföra ovanstående siffror med befolkningsgenomsnittet i stort. Jag anar att det finns en del skillnader i procenttal på alla tre. Att 10% inte ringer med sin mobil kanske verkar anmärkningsvärt, men man kan ana att de antingen skickar sms eller bara har den för att kunna bli nådda och alltid BLIR UPPRINGDA vilket inte är samma sak som att ”ringa”. Dessutom var en del av gruppen som tillfrågades hörselskadad och är man helt döv är det ingen större idé att ringa i traditionell mening. Den gruppen använder ju hellre sms och tolktjänster och allra helst en 3G-telefon och pratar sitt modersmål teckenspråk via videotelefoni.

Med tanke på temat på mitt förra inlägg så kanske någon tycker att det är märkligt att jag i går var med på ett frukostseminarium om E-postmarknadsföring. Men vi skickar ut ett nyhetsbrev från företaget 3-4 ggr per år och jag hade inte tänkt sluta med det på ett bra tag. Så därför var det intressant och mycket givande att få en mängd tips om vad man skall tänka på och exempel på vad man skall kommunicera och hur man bör göra det. Här kan man läsa Internetworlds sammanfattning av det som sades.

 

Det var som sagt intressant även om det som vanligt var väldigt varierande kvalité på föreläsarna. Den lysande stjärnan var Magnus Widgren, NXT STHLM. Jag har hört honom föreläsa tidigare och visste att han var bra. Nu hade han en mycket kort och koncentrerad dragning om reswultatet av en Eyeflow-undersökning som genomfördes minuterna innan frukostseminariet. Han fick sagt mer på ett par minuter än vad andra behövde en halvtimme för att komma fram till.

 

Om du vill veta mer om vad Eyeflow är kan du läsa det här. Och ett exempel på hårdvara man kan använda kan du läsa mer om här.

 

På slutet fick en panel bestående av samtliga föreläsare + sponsorn svara på några snabba frågor av Internet Worlds chefredaktör Magnus Höij. Panelen skulle snabbt peka tumme upp eller ner om vad de trodde om respektive påstående. Sponsorn var en leverantör av ett verktyg för nyhetsbrev. Och på påståendet att Facebook inte finns kvar om fem år svarade samtliga "Ja". Det kanske stämmer. Men det hade varit intressant att veta vad panelen hade trott om ett påstående att i princip ingen mailar om fem år. Man kan tänka sig att folk som aktivt arbetar med marknadsföring via mail som kund eller leverantör hoppas att sociala nätverk som Facebook bara är en hype som dör ut. Men å andra sidan var det ju någon som även trodde att det här med internet var en fluga.

 

En sak som det inte sades så mycket om var att det är viktigt att även e-postutskick är utformade på ett tillgängligt sätt. De flesta nyhetsbrev man får nuförtiden är ju kodade som vanliga html-sidor med länkar och bilder. Länkarna finns där för att all respons som nyhetsbrevet ger skall kunna mätas. Bilderna för att höja layouten. Men det är ju viktigt att nyhetsbrevens text inte är inbakade i bilder och utan "alt"-texter som alternativ. För folk som använder hjälpmedel är det helt avgörande för om de skall kunna ta del av innehållet. Men det är ju många som liksom jag läser en hel del mail i mobilen och där kan inte dåligt kodad html visas på rätt sätt. Även många webbmail-program har svårt att visa en hel del av de nyhetsbrev man får. 

 

Jag besökte i dag Internet Expo på Sollentunamässan . På det hela taget en ganska avslagen tillställning med liten skara utställare, inget tryck vad gäller besökare och inte något jag inte sett eller hört om förrut.

 

Men jag var på ett seminarium som hette "Marknadskommunikation i ett nytt landskap" av Björn Mellstrand Brit Stakston på JMW Kommunikation AB. Det var en intressant genomgång av hur spelplanen för marknadsföring drastiskt på kort tid har förändrats och kommer att förändras framöver. En sak som Björn bara nämnde i förbifarten var att yngre inte alls använder e-post längre. Jag minns att det var flera "förståsigpå:are" som inför nyår sa att e-posten kommer att dö ut som kommunikationsmedel under 2008. I en undersökning som presenterades i höstas så hade ungdomar svarat hur de använder olika kommunikationsmedel. E-post använde de för att skicka formella saker som jobbansökningar mm samt för att kommunicera med "äldre". Jag minns att jag plötsligt kände mig som betydligt äldre än mina 37 år. För jag tycker nog att e-post fortfarande är en viktig kanal för kommunikation.

 

Jag tror inte e-post dör som kommunikationsmedel under 2008. Men det Björn och Brit visade på var vilken ökad betydelse de nya sociala nätverken har för kommunikation. Jag gjorde ett experiment i dag och skickade ett meddelande med en fråga till en vän om vi skulle äta lunch ihop på mässan om en halvtimma. Jag skickade samma meddelande som sms och via Facebook. Jag fick svar först via Facebook! (Han är dessutom 70-talist). Sedan tänkte jag lite kring det hela och funderade på om det inte är problematiskt att ha många olika kanaler för sin kommunikation. Det blir liksom svårare att göra en s.k. trackback och hitta vad som sades om en viss sak då.

 

Jag tror att vi kommer att ändra vårt beteende framöver vad gäller e-post. En liten aha-upplevelse för mig blev när jag råkade missa att ta med mig min privata adressbok vid en ominstallering av operativet på min dator hemma nyligen. Jag märkte att det inte hade så stor betydelse. Den hade jag iofs jobbat upp under ca tio års tid. Men det är ju bara en bråkdel av adresserna jag använder. Många adresser är säkert inaktuella osv. Däremot har jag alla mail sparade sedan 2002 (!). Varför det, kan man undra? Hur mycket saknar man alla de telefonsamtal man inte spelade in (har aldrig spelat in ett enda)? Hur många går tillbaka och letar bland gamla sms för att se vad som skrevs vid ett visst tillfälle? osv. 

 

Med jobbmail måste man dock vara mer organiserad och se till att man ha kvar ALLT som någonsin mailats och inkommit från kunder, partners, leverantörer osv. Eller? 

 

Men för många är mailboxen ens "to-do"-lista. Bland annat har jag lärt mig att jag måste maila min chef på andra sidan korridoren om jag vill att han skall komma ihåg en viss sak.  Det som inte finns i inkorgen finns liksom inte över huvud taget.

 

Jag hoppas iallafall att den skara inte är så stor som fortfarande per slentrian skriver ut varenda mail som kommer. Må så vara att det är femte mailet i en konversation som gått fram och tillbaka och blir 8 sidor på papper med alla de fyra tidigare mailen (som redan finns utskrivet.)

 

Det beteendet trodde jag var var utdött men tydligen finns det kvar för i veckan fick jag ett mail där det stod följande längst ner:

 

"Tänk på miljön innan du skriver ut detta mail"

 

Jag såg då för mig hur Svante, 54 år, socialsekreterare i en svensk mellanstor kommun läste uppmaningen, tittade ut genom fönstret och dagdrömde en stund om minskande isbjörnsbestånd och all koldioxid i atmosfären och sedan klickade på "Skriv ut"….