Kategori: gamla inlägg

I november lämnade Taltidningsnämnden in sin rapport till regeringen, efter att man på uppdrag av dem utrett hur distributionen av taltidningar i Sverige skulle kunna utvecklas och effektiviseras. Taltidningsnämnden föreslår att den nuvarande 90-minuters sammanfattningen av dagens tidning som läses in manuellt skall ersättas av en fullständig version av dagstidningen inläst med talsyntes. Sedan nyheten om rapporten kom ut har man kunnat läsa artiklar och blogginlägg där den röda tråden i samtliga varit oron för den förväntade kvalitésförsämring som detta innebär för användaren.

Jag skulle därför vilja skriva lite till talsyntesens försvar. (Jag är partisk, jag vet 😉 Till att börja med så innebär det ju en stor förbättring om den enskilde användaren skulle få tillgång till hela dagstidningens innehåll och inte vara utlämnad till någon annans godtycke vad gäller sammanfattning av vad man får ta del av från tidningen. Men sedan tror jag även att många oroliga inte vet hur bra talsyntes kan låta idag. Dels finns det röster att tillgå i dag som näst intill låter som inspelat mänskligt tal (anledningen till det är att talsynteserna ÄR baserade på inspelat mänskligt tal). I det system för att skapa taltidningar/talböcker som jag jobbar med till vardags finns sedan möjligheten att ytterligare förbättra kvalitén på talet med hjälp av kundspecifika uttalslexikon. För en lokal orts dagstidning skulle det exempelvis öka den generella kvalitén på uppläsningen att säkerställa att alla lokala ortsnamn och egennamn uttalas korrekt. Det går nämligen att göra både generella och tidningspecifika uttalsförbättringar om man upptäcker briser i uttalet. Dessa förbättringar gör man en gång och sedan blir det ordet och uttrycket därefter alltid inläst på korrekt sätt. 

En annan bra sak som utredningen kommer fram till är att man borde rikta in sig på att skapa taltidningarna i det gällande standard-formatet för taltidningar och talböcker som finns: DAISY (Läs mer om DAISY-formatet på www.daisy.org). I dag distribueras en del taltidningar fortfarande som kassetter. Andra användare måste ha en särsklid utrustning med FM-radio för att kunna ta emot dagens tidning. För att lyssna på en DAISY-produktion krävs egentligen inte någon särskild utrustning. En mp3-spelare eller mp3-mobil fungerar bra. För att snabbt och effektivt kunna hämta hem dagens tidning som DAISY krävs en dator med internet-uppkoppling. Och för att använda alla möjligheter som finns i DAISY-formatet som t.ex. möjligheten att sätta bokmärken, snabbt navigera mellan stycken, artiklar och sidor, så behöver man en särskild DAISY-spelare. Sådana ska man ha rätt att få som hjälpmedel men de kan även köpas för någon tusenlapp.

Här är en DAISY-spelare som är väldigt smidig och enkel att använda. Det är världens minsta och kostar 3700.- + moms att köpa (klicka på bilden för att komma till svenska distributörens hemsida):

Och vill man kunna följa med i texten samtidigt som man lyssnar finns gratisprogram för datorn som kan spela upp DAISY och visa texten. Och med en kassettbok eller annan äldre teknik för att ta del av en taltidning finns inte alls möjligheten att få se texten samtidigt som man lyssnar.

Så jag välkomnar taltidningsnämndens utredning och för den som vill grotta ner sig i den så finns den att läsa i sin helhet här (i pdf-format :-/)

Verket för Förvaltningsutveckling, Verva, läggs som bekant ner vid årsskiftet som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Men det verkar fortfarande råda en hel del oklarheter om vad som händer med vissa saker inom förvaltningen. Och ett mycket viktigt åtagande som Verva har haft är att förvalta och vidareutveckla Vägledningen 24-timmarsmyndigheten som är offentlig sektors riktmärke när det gäller hur webbplatser ska byggas och utformas för att de skall nå alla medborgare i samhället. Det är mycket tack vare de nationella riktlinjerna som Sverige är ett av de länder i Europa som ligger bäst till när det gäller att uppnå de tillgänglighetsmål som EU har sagt skall vara uppfyllda till år 2010.

Så därför har nu Peter Krantz på Verva på privat initiativ satt upp en webbplats som heter eutveckling.se där Vägledningen kan få leva vidare och även utvecklas vidare i privat regi. Peter Krantz har jag haft förmånen att lära känna under detta år. Och det är en trevlig bekantskap och av att ha följt hans bloggar (den svenska finns länkad i min blog-roll) så har jag förstått att han är en kille som får saker gjorda och en förmåga som den svenska staten borde se till att man får behålla. På Verva har Peter bl.a. arbetat med att utveckla vägledningen sedan 2004 så han har bra insyn i det levande dokument som de ju är och nu kan fortsätta att få vara.

Med detta blogginlägg vill jag hjälpa till att sprida vetskapen om eutveckling.se så att vilsna webbplatsägare, kravställare, inköpare, utvecklare osv. vet hur de ska styra skutan i arbetet med sina webbar även efter nyår.

Jag har sagt det förrut men det tål att upprepas: Om Internet har gjort att vår vardag blivit enklare, så har det ju totalt revolutionerat vardagen för andra: Människor med olika funktionsnedsättningar kan på ett mycket bättre sätt ta del av samhällets service och tjänster via Internet än de tidigare. Några exempel på funktionshinder som finns i verkliga livet men som inte existerar på Internet är:

• Trappor, avsatser, höga trösklar
• Dörrar som inte öppnas av sig själv
• Lokaltrafik som inte är anpassad för rullstolar, synskadade m.fl.
• Blanketter i pappersform (liiiite jobbigt om man inte ser eller har dyslexi)
• Starka parfymer, hundar, tobaksrök (fungerer icke, om man har svår astma)
• Risken att man ska träffa på en massa påträngande människor (stort hinder om man har social fobi)
• Risken att man ska bli lurad på pengar (om man har svårt att räkna)

I måndags beställde jag en reservdel till bilen. Jag hittade den på nätet efter 2 minuters sökande. Beställde den och betalade den med mitt kreditkort. Två dagar senare kom den till postens utlämningsställe. Jag fick veta det via ett sms och uppgav bara ett fyrsiffrigt nummer och visade leg. för att få ut paketet. Hela vägen från beställning till att jag har grunkan i handen utan ett enda papper. Ingen hantering av kontanter. Inga telefonsamtal (komplicerat om man är döv).  Att göra samma sak hade alltså gått hur bra som helst även om man inte ser, inte hör, inte kan gå, inte kan förstå, inte kan läsa, har astma, har social fobi etc.

För inte så många år sedan hade man inte kunnat beställa reservdelen utan att kunna titta i en katalog, ringa, åka till en butik, betala med kontanter eller med en check etc.

Det finns en sak som fortfarande behöver göras för att internet och alla dess möjligheter ska vara tillgängliga för människor med olika funktionsnedsättningar och det är att var och en har tillgång till kompensatorisk teknik om så behövs. Antingen att folk själva har de anpassningar som behövs på sin sida av kommunikationen. Men kanske ännu viktigare: att tjänsten, webbplatsen osv är utformad på ett sådant sätt att den kan användas av ALLA. Oavsett vad man har för tillgång till hjälp på sin sida.

Och det är billigare att anpassa en webbplats för en bank som kan nås av alla uppkopplade människor i världen än att anpassa en banklokal i ett bostadsområde som servar några hundra eller några tusen människor.

Jag får ofta frågan från kunder om möjligheten att få texten uppläst är ett alternativ till att ha information som Lättläst. Som återförsäljare av uppläsningstjänster borde mitt svar kanske vara att det enda man behöver göra är att erbjuda texten som ljud. Men så är inte fallet.

Det är faktiskt så att det som allt annat ju är högst individuellt vad varje person har svårt med. Men generellt så kan man säga att en del behöver det ena eller det andra alternativet, medan andra kan behöva både lättläst information och få det uppläst för sig.

Text som är skriven som lättläst är dels lättare att läsa mekaniskt/visuellt därför att texten är utformad på ett sådant sätt att den är lättare att läsa om man har dyslexi och andra lässvårigheter. Det handlar bl.a. om att

• ha 1.5 radavstånd.
• börja nya meningar på ny rad.
• använda ett läsvänligt typsnitt som för bildskärm kan vara Arial och för text på papper Times New Roman.

Men det många menar med lättläst är även att innehållet skall vara lättbegripligt. Alltså skriver man om svåra ord och förklarar dem i enklare ordalag. Man förtydligar vissa begrepp och säger "landet Sverige" istället för "Sverige". Det finns en särskild myndighet som utbildar i hur man skriver lättläst som heter Centrum för lättläst . De kan även ta uppdrag där de skriver om texter till lättläst. Men helst vill de utbilda redaktörer så att företag och myndigheter får kompetensen i huset. Centrum för lättläst ger även ut en nyhetstidning som heter 8sidor. Den kommer ut en gång i veckan och målgruppen är primärt människor med intellektuella funktionsnedsättningar. Men tidningen används även mycket på skolor och i svensk-undervisning för invandrare.

Har man riktigt stora problem att läsa och inte alls kan ta sig igenom texten även om den är utformad tekniskt och layout-mässigt som lättläst så kommer man ju även att behöva få texten uppläst för att kunna ta till sig innehållet. Tidningen 8 sidor har vår uppläsningstjänst och var länge en av de mest frekvent använda tjänsten bland våra kunder i Sverige. Iallafall när det gäller hur stor andel av webbplatsens totala antal läsare som lyssnar.

Ett av de program jag prenumererar på som podcast på Sveriges Radio är "Språket i P1". Jag rekommenderar det verkligen till alla som är intresserade av språk i någon form. Det är intressant och inte så tungsmält. Som podcast fungerar det perfekt då man kan lyssna när man har tid och inte när det sänds. I programmet som sändes den 28/10 handlade ett av inslagen om lättlästa nyheter på tidningen 8 sidor. I dagens program tog de upp teckenspråk.

Lägg till "Språket i P1" som podcast i iTunes eller någon annan podcatcher via denna länk.

 På senare år har jag förstått att det är skillnad på det man kallar för lättläst och det som kallas för klartext Jag har inte riktigt förstått skillnaden. Men det finns ju bl.a. ett nyhetsprogram på radio där nyheterna är på lätt svenska och som heter Klartext. Kanske någon som läser detta kan hjälpa mig med att förklara skillnaden.

Till sist: Uppenbarligen finns det de som blir förvirrade och känner sig lite hotade av att höra nyheter på klarstext ;-):

Skall även skriva några korta reflektioner över dagens intryck från Dysleximässan i Malmö.

Idag var det inte samma tryck direkt på morgonen som det var i går. Och som väntat så var gårdagen mest yrkesfolk och idag var det mer privatpersoner och anhöriga till människor med läs- och skrivsvårigheter.

Martin Ingvar var dagens stora dragplåster. Och han var lika fenomenal som förra gången jag såg honom. Förutom att han är en av världens främsta forskare på området dyslexi så är han dessutom mycket rolig och underhållande som föreläsare. En retorikens maestro. Så det är fascinerande att bara se på föreläsningen ur det hänseendet. Men det som ändå är det bästa med Martin Ingvar är hans pathos och att han verkligen brinner för att sprida information om hur viktigt det är att barn med lässvårigheter upptäcks tidigt. Och hur galet slapp den svenska skolan har varit på att fånga upp dessa elever de senaste årtiondena. GO Martin, GO!

Men hade jag varit Martin Ingvar hade jag varit sur på förlaget som gett ut hans bok. För de sålde slut på alla exemplar i går och hade inte lyckats få fram nya till idag. Så när 800 pers vällde ut ur kongressalen och var sugna på att köpa hans bok fanns det inga till salu (!!!??) Hade jag vetat det hade jag budat ner en hel bunt och sålt vid ett eget bord. Minst 200 hade gått åt på en halvtimme. Jag har ett signerat exemplar som jag läst och som jag sagt tidigare så rekommenderar jag den varmt. "En liten bok om Dyslexi" heter den.

Och ett annat starkt intryck från dagen är alla de frustrerade föräldrar jag mött. Det är både imponerande men samtidigt lite vemodigt att höra deras berättelser om hur dom kämpar och har kämpat för att deras barn skall få rätt insatser och stöd. Både i form av hjälp att lära sig läsa och kompensatorisk teknik (båda behövs och det ena utesluter inte det andra). Kunde man fånga upp all den energi som dessa föräldrar genererar och omvandla till elektrisk energi skulle vi nog kunna släcka minst ett kärnkraftverk.

Dyslexiförbundet FMLS har ännu ett lyckat evenemang som de nu kan lägga till handlingarna i sin strävan att sprida information om lässvårigheter och Dyslexi. Denna gång var det flera tusen i Malmö som fick chansen att skaffa sig mer kunskap om vad olika företag och organisationer kan erbjuda för hjälp och stöd men även möjlighet att lyssna på en lång rad föreläsningar i ämnet.

Det har varit en lång och intensiv arbetsvecka som snart är slut (rullar strax in på Stockholm Central när jag skriver dessa rader). Men det har varit en inspirerande vecka och jag har knytit många nya intressanta kontakter och lärt mig massor.