Kategori: gamla inlägg

Har twittrat och facebookat om det redan tidigare. Men jag tänkte att jag även ska skriva lite utförligare om mitt jobbyte.

Sedan i måndags så jobbar jag inte längre för SiteVision där jag varit i ganska precis ett år. Jag har ju de senaste åren även haft en enskild firma vid sidan om mitt ordinarie arbete där jag tagit uppdrag kring sociala medier. Det har handlat mest om föreläsningar och kortare utbildningar samt en del strategisk rådgivning. Men bara på hobbybasis och då det inte inskränkt på mitt ordinarie arbete. Men detta med Sociala meder är det som är allra mest intressant just och och därför känns det väldigt spännande och kul att det nu ska vara min heltids-sysselsättning framöver.

Jag jobbar åt Gamsun

I detta nu så kör jag på i eget enskilt bolag och som underkonsult åt Gamsun i Uppsala. Vi börjar så här och så ser vi om vårt samarbete kan fördjupas och utvecklas. Vi tar ett steg i taget och nu inledningsvis utan att förbinda oss till något från endera hållet. Men vi är båda helt övertygade om att vi kommer att utveckla detta till något riktigt bra. Jag och Magnus Lundin i Gamsun är egentligen ganska olika som personer. Men vi trivs ihop och framför allt så har vi väldigt mycket gemensamma tankar kring Sociala medier och vad man ska säga till företagare och organisationer som vill ge sig ut i på den för dem nya spelplanen.

De som har hört mig föreläsa om Sociala medier de senaste åren vet att jag brukar ta upp Gamsun och då särskilt ”engagemangstrappan” och de tre blogginläggen om Sociala medier för småföretagare som jag tycker är mycket bra.

Uppdrag som jag nu hoppas fylla kalendern med är utbildningar, föreläsningar, rådgivning osv kring Sociala medier. Jag kommer att berätta fortlöpande då jag har klart med fler och nya uppdragsgivare.

Jag är glad och peppad över detta steg och borde kanske ha tagit det tidigare. Men inte förrän nu är jag redo att ta den risken som det innebär att stå mer eller mindre på egna ben. Hoppas, hoppas att det går!

Hundra år sedan jag bloggade sist. Denna blogg för en tynande tillvaro. Försökte uppgradera till version 1.6 av Joomla men körde fast då något i databasinställningarna för mitt webbhotell inte verkar lira med uppgraderingspluggen. Egentligen skulle jag vilja byta till WordPress men då tappar jag alla inlänkningar till gamla blogginlägg. Nåväl. Dags att damma av bloggen för att skriva nåt. Och vad kan då passa bättre än att skriva om döööden 😉

Och jag tänkte inte skriva att facebook dör pga Google + kommit. För jag tror inte på det….ännu. När jag räknat ut hur och varför man skall använda Google + så kanske jag ändrar mig. Men tills vidare säger jag länge leve facebook! 🙂

Digital minneslund

Har sedan en längre tid tillbaka två facebookvänner som inte finns kvar i livet. Har inte velat unfrienda dem för jag tycker inte att det gör något. I det ena fallet handlar det om en man som jag kände väl och har haft mycket kontakt med även offline. På årsdagen av hans dödsdag så skriver alltid någon på hans facebook-wall till minne av honom. Jag tycker det är fint med en liten digital minneslund för min vän. Det enda som var lite störande tidigare var när facebook ibland påminde mig om att det var länge sedan jag hade kontakt med honom och bilden dök upp i högerspalten. Funktionen verkar inte finnas kvar nu, men då det hände några gånger var jag nästan på väg att unfrienda honom bara för det.

”Vill du komma på min begravning?”

I det andra fallet handlar det om en kontakt jag fick genom jobbet och en person jag aldrig träffade offline. När personen gick bort använde anhöriga den personens facebook-profil för att bjuda in samtliga facebook-vänner till dennes egen begravning. Inte så smakfullt, nej. Men man kanske inte är så rationell alla gånger i en sådan situation. Personen själv skulle delta i eventet enligt OSA-listan. Men jag tycker att det är en tolkningsfråga om det kan räknas som närvaro att man är objektet för eventet och ligger i en trälåda hela tiden. Har hursom ändå inte unfriendat den personen heller.

Personen jag kanske känner…..är död

Det som blev aktuellt helt nyligen när det gäller döden på facebook är att ”Personer du kanske känner” föreslog en person som jag vet vem han var men som jag också vet hastigt gick bort för ett par månader sedan. Vi har några gemensamma bekanta och därför dök bilden och namnet upp i högerfältet. Det var också lite olustigt på något vis. För visst skulle jag ju kunna skicka en vänförfrågan. Men jag skulle nog knappas få svar.

Statusändring i flödet: ”NN har avlidit”

Det har diskuterats tidigare om döden på facebook och andra sociala forum. Har inga anhöriga tillgång till den bortgångnes profil är det i princip stört omöjligt att få bort den. Tycker att facebook åtminstone borde ha en funktion där de som har ett släktband (typ förälder/barn/syskon) borde kunna anmäla en person/profil som avliden. Och om denne själv inte bestrider det inom en viss tid så ändras status till avliden och den personens profil finns då kvar men kan inte dyka upp i ”personer du kanske känner” eller ”folk du inte haft kontakt med på länge” osv. Och detta behöver inte vara en statusändring som då automatiskt syns i alla den personens flöden. För jag tycker här att det är precis som med statusändring av förhållanden (läs: separationer) dvs att jag föredrar att få veta vissa saker om mina vänner på andra sätt än via en statusändring i facebook-flödet. Så analog är jag.

Igår kväll föreläste jag om Sociala media för en skara i Vetlanda. Det var Studieförbundet Vuxenskolan som bjudit in mig. Och jag höll låda i tre timmar för en tapper skara som trotsat vårens varmaste dag.

I en av pauserna fick jag en fråga som helt satte mig på pottan. Det var @philiphordegard som undrare vad Twitter som företag tjänar pengar på. Jag använder Twitter varje dag och ser det som mitt mest värdefulla kommunikationsverktyg. Jag föreläser om Twitter. Jag älskar Twitter. Men det slog mig då att jag verkligen inte hade någon aning om vad de drar in pengar på.

Twitter har funnits i fem år. De har idag 175 miljoner registrerade användare och det postas i snitt 95 miljoner tweets (twitter-meddelanden på 140 tecken). Hisnande siffror som kräver sin datakraft.

När man blir satt på pottan av en fråga som jag blev igårkväll så kan man i ett sånt läge alltid såklart fråga….Twitter!! 🙂 Så jag slängde upp frågan och fick snabbt flera bra svar från flera twitter-polare som har bättre koll än jag:

• Linda (@dvijdvs) svarade snabbast och hon sa att de inte tjänar några pengar vilket är ganska unikt. Jag undrade då om hon menade att de jobbar med välgörenhet och fick en länk till en nyhetsartikel som svar där man kan läsa att Twitter nobbade ett fläskigt anbud på att bli uppköpt av Facebook för ett par år sedan. Och i samma artikel säger även en av grundarna att de inte riktigt hittat sin affärsmodell ännu.

• Jens Gustafsson (@lankbyggare) och hemlighetsfulle twittraren @qpaqex svarade att de lever på sponsrade/promoted tweets. Och @qpaqex lade senare till att Twitter idag inte har någon intäkt men letar en sådan.

• Therese Reuterswärd (@TrulyTherese) trodde också på promoted tweets, men lade även till ”promoted accounts” och ”promoted trends”. Alltså betalkonton och att man kan betala för att ens ämne/varumärke ska synas som en aktuell trend på twitter.com.

Jag har svårt att se hur Twitter skulle kunna leva på något av det ovanstående. Sponsrade tweets, trender och konton är inte något jag sett mycket av iallafall.

Senare på kvällen fick jag ett till svar då Paul Iman (@pauliman) sa att de säljer access till sin ”fire hose”. Den punkten alla tweets passerar. Detta är ju något som borde ha ett stort värde om man är intresserad av informationsutvinning (Data mining) på allt som sägs på twitter världen över.

Men som slutsats kan man väl då säga att Twitters affärsmodell inte är helt glasklar. Fyll gärna på med mer info om du har koll på detta.