Författare: Erkstam

Kategorier
Blogg100 SEO Sociala medier

Titta upp, du är Googlad!

huvudet i sanden
Kostymnisse som tar ca 29.000.- för en föreläsning och hoppas att ingen ska Googla honom eller skriva något om honom.

Brukar du googla dig själv ibland? Det borde du. Och om det som dyker upp på förstasidan (allt annat är ointressant) är gamla resultat från någon löpartävling du varit med i eller om du fastnat på en bild på Stureplan och liknande så är det inte så bra. För det betyder att det skulle vara väldigt lätt för någon annan än du att styra över vad man hittar om man googlar på ditt namn. En av Sveriges främsta experter på sökmotoroptimering heter Nikke Lindqvist. Och jag har hört honom säga och skriva om detta med att folk borde ta kontrollen över sitt Google-resultat fler än en gång. Bla i denna dokumentär som heter just ”Du är Googlad”:

Du kan utgå från att andra googlar dig då och då. Tex om du söker ett jobb. När jag lyssnar på föreläsare brukar jag ofta googla dem för att se vad som dyker upp. Och är det någon som föreläser på ämnen som marknadsföring, försäljning eller digitala trender så förväntar jag mig att det ska gå att hitta digtiala fotspår på nätet i form av relevanta länkar på förstasidan på googlingen. Men ganska ofta är det inte så.

Och vad förväntar jag mig att hitta där då? Och hur får du kontroll över vad som dyker upp där? Jo det handlar om din digitala närvaro. Att du lämnat fotavtryck på nätet i sånt du skrivit själv på bloggar, Twitter. Att du finns på Linkedin, Facebook osv. Att andra skrivit om dig (förhoppningsvis bra saker).

Ett exempel från tidigare är en affärsman som heter Sverker Littorin. (Ja, han är bror till f.d. ministern med samma namn.) Och googlar man på hans namn så hittar man relevanta och väntade länkar till LinkedIn, Wikipedia, nyhetsartiklar mm men även en story (just nu sista länken på förstasidan) som jag antar att han helst inte skulle vilja finns där om en skum härva som Aftonbladet skrev om. Men man hittar också där mitt inlägg som jag skrev efter att ha hört ett mycket intressant föredrag av honom . MItt blogginlägg är tre år gammalt och har inte lästs eller länkats till av många: Ändå finns det där på förstaidan.

Jag har ibland tänkt att jag skulle vilja starta trollbloggar för en del föreläsare som jag lyssnat på för att visa på exempel hur enkelt det är att hamna på första sidan på Google på deras namn. Och nu har jag lagt upp ett par bloggar för gubbar som jag hört föreläsa och som inte lämnat mycket avtryck på nätet. Jag är inte ute efter att skada dem. Men det ska nu bli intressant att se hur länge det tar innan:

1. Mina troll-sajter dyker upp på första sidan på Google och

2. Hur länge det sedan dröjer innan någon hör av sig och undrar vem som står bakom sajten och ifall jag kan ta bort den 🙂

Och nej, jag tänker inte berätta vilka jag trollar med eller vart dessa sajter finns. Trolloloooooo!

Uppdaterat: så här säger Carl Bildt ca 40 min efter att jag postat detta blogginlägg. Kunde inte sagt det bättre själv ;):
Tweet från Carl Bildt med texten The world is rapidly going online, so if you're not online these days, you are simply offline

PS. När jag föreläser brukar kortaste presentationen av mig själv vara ”Googla mig och du hittar mer om mig än du vill och orkar läsa” 😉

PS2: Om du nu har en stark känsla av att du har väldigt dålig seo/sökmotoroptimering och kanske tom behöver en helt ny webbplats så finns en webbyrå som heter Interactive Solutions i Uppsala som kan hjälpa dig. De bygger sökmotoroptimerade webbplatser i WordPress som ”by default” har responsive design.

 

Kategorier
Angeläget Blogg100 Sociala medier

Riktiga vänner?

gruppbild på samtliga deltagare under SSWC 2012
Obligartoriska gruppbilden på samtliga deltagare under Sweden Social Web Camp 2012.

Jag träffar ofta folk som undrar om jag verkligen känner alla dessa människor som jag följer på Twitter, är vän med på Facebook och som jag lagt till på LinkedIn osv. För det finns tydligen någon gammal slutsats som kom fram till att vi som människor klarar av att ha max 150 personliga relationer med andra. Jag tror inte det stämmer i vår tid utan måste härstamma från tiden före interaktionssamhället. För numera är det så otroligt mycket lättare att ha åtminstone en flyktig koll på en väldig massa folk. Inte så att man kan ha tusentals vänner. Men bekant kan man vara med tusentals.

Twitter

När jag för drygt ett år sedan passerade 1000 människor jag följer på Twitter så bestämde jag mig för att scrolla igenom samtliga och avfölja de jag inte längre har någon kontakt med eller ser någon poäng i att följa. Jag gjorde det och blev överraskad vad få det var som jag kunde tänka mig att avfölja. Så klart en liten del jag konverserar med ofta. Men jag kände igen folk och mindes vid vilket tillfälle eller anledning jag börjat följa dem. Och ville därför ha kvar dem på min follower-lista.

Sedan ska jag erkänna att jag med jämna mellanrum använder två verktyg för att rensa ut bland vilka jag följer på Twitter. Dels brukar jag med hjälp av Twitter-appen Untweeps rensa ut inaktiva konton genom att avfölja alla som inte Twittrat något i stil med 1 eller 2 månader. Och så ska jag erkänna att jag även ibland använder Who.unfollowed.me för att se vilka som avföljt mig på sistone. Det finns en hel massa folk jag gärna följer utan att de följer tillbaka. Men så finns de där fiskarna som massföljer för att få mycket följare själva och sedan slutar följa. Och som man aldrig har någon interaktion med.

LinkedIn

Jag har alltid haft lite svårt att komma på vad jag på riktigt ska ha LinkedIn till. Men det är en lägre ribba allmänt vilka man lägger till där än tex vilken gräns folk har för Facebook. Jag vet att många har stort utbyte av yrkeskollegor och annat i grupper. Men mina yrkeskollegor utbyter information och kunskap i grupper på Facebook. Däremot hade jag ett superlöjligt mål att jag ville komma upp i över 500 vänner och vilket jag också så småningom lyckades med. Anledningen var att när man passerar 500 så har man ”500+” oavsett om de sedan råkar vara 10.000. Men det var inte så att jag okynnes-addade folk. Dels har ju Linkedin gränser för vilka man kan och får lägga till. Men jag ville även att det skulle finnas någon anledning för varje person jag la till där. Och jag har även sagt nej till folk som jag tycker att jag inte har någon som helst yrkesmässig kontakt till utan det bara är någon privat kontakt och vän från förr eller liknande.

Facebook

Även på Facebook skulle jag önska att jag som med Twitter kunde kolla vilka som inte varit aktiva på 1-2 månader och avfölja. Men vad jag vet finns inga sådana verktyg. Facebook själva räknar ju bara in de som använt sitt konto minst en gång den senaste månaden då de räknar fram sin statistik. Jag har därmot ingen gräns för vilka som får bli min vän. Bara uppenbara fejk/spam-konton nekar jag.

Jag bloggade i april förra året om kopplingen mellan Facebook och fysiska möten med människor. Jag ser ju inte att det finns någon motsättning där. Utan istället är det så att jag träffar fler människor ansikte mot ansikte tack vare min närvaro på nätet.

En onlinevän är en riktig vän

I dag träffade jag som hastigast på Per Axbom. Jag twittrade att jag skulle sitta på centralen i 45 min och jobba i väntan på ett möte. Per skickade meddelande på facebook att han kom ditåt med tunnelbanan och stannar till en stund i bytet på T-centralen. Grymt trevligt även om det blev ett mkt kort möte med turbo-update om en massa saker. Per är en av mina allra äldsta vänner jag fått via nätet. Han introducerade mig till Jaiku-bubblan. Och vi har träffats många gånger offline med. Mycket klokskaper har jag lärt mig via honom genom åren. Och jag minns inte hur och när jag hittat alla mina vänner på nätet. Men Per minns jag exakt hur det var:

Jag jobbade med webbtillgänglighet på ReadSpeaker och satt därför och googlade vad som gick att hitta på ”webbtillgänglighet” hösten 2004. Och då hittade jag denna lysande artikel som Per skrivit. Jag mailade honom och sa att han verkade ha så vettiga tankar kring webbtillgänglighet och att jag gärna skulle vilja träffa honom. Sedan tog det ett ganska bra tag innan vi för första gången kunde ses offline. Men på den vägen är det. Och via Per har jag lärt känna många fler kloka människor, lärt mig så mycket, fått och gett uppdrag osv.

Och Per är en riktig vän.

Kategorier
Blogg100 Sociala medier

Medieinstitutets elever imponerade

vy över utställningen på Januariminglet på Medieinstitutet

Idag har jag bloggat på Salgado.se om mitt besök på Medieinstutets Januarimingel i torsdags. Jag hoppade in som lärare för eleverna i kursen Webbkommunikatör med inriktning sociala medier tre måndagseftermiddagar i november. Vi på Salgado har haft hand om ett par kurser under hösten. Och det var fantastiskt roligt att hoppa in som lärare. En stor grupp med mycket lovande elever. Mitt bidrag till elevernas utbildning blev lite WordPress, lite SEO, pratade även om The Slow web movement och hann även göra en framtidsspaning sista lektionen jag hade med dem.

I torsdags visade eleverna upp sina terminsarbeten. Och det fanns mycket intressant och lovande bland det jag hann se. I blogginlägget kan ni läsa om några av dem. Och denna återberättelse av vad jag bloggat på Salgado.se idag får bli dagens bidrag till #blogg100.

Webbkommunikatörsutbildningen på Medieinstitutet har skolat många Socialmedia superstars som jag haft förmånen att lära känna: Feffe Kaufman, Maja Larsson, Joakim Nyström och Jennifer Bark för att nämna några.

 

Kategorier
Blogg100 Kreativitet

Döda inte barns kreativitet, de kommer att behöva den

Många vuxna blir provocerade av att barn spenderar så mycket tid stirrandes in i en datorskärm, mobil eller surfplatta istället för att ”göra något vettigt”. Men barn är nyfikna och utforskar ny teknik som barn har utforskat sin omgivning i alla tider. Och man kan göra mycket kreativt även framför en datorskärm.

Jag har för länge sedan insett att skolan inte alls hänger med i den tekniska utvecklingen utan hela tiden släpar efter i bakvattnet. Så om barnen ska få lära sig något och få koll på den teknik interaktionssamhället kommer att kräva att de behärskar när de blir större, så är det här hemma de måste lära sig det.

Och jag har också förstått att den kunskap de tar in inte kommer att vara lika viktig som hur mycket av deras naturliga förmåga till kreativitet de lyckas behålla upp i vuxen ålder. Kunskap råder stor inflation på. Det kan man köpa för några tior i månaden i låglöneländer. Och mycket kan man Googla. Men förmågan till kreativt tänkande måste man ha. Den kan man inte Googla sig till.

Både jag och min fru älskar att skapa och därmed tror jag att vi per automatik uppmuntrar barnen till att skapa och hitta på saker. Och som de skapar. Både med papper, tejp och snöre som denna konstruktion som blev mycket uppskattad på Instagram härom dagen:

eller denna hemmabygda superhjälte-apan med mantel, vingar, mask och flammande eld-näve av piprensare:

mjukisapa med pappersmantel och frammande näve av piprensare

Men de skapar även digitalt. De älskar Minecraft som ju är ett suveränt digitalt lego. De leker med kamerorna i sina smartphones och Ipads. Det finns en hel uppsjö med roliga appar som tex Jajdo och Toca Boca har gjort där de skapar scener och figurer. Och de vet hur man gör skärmdumpar så de kan spara sina alster i bildalbumet.

Här får ni några exempel på vad de gjort i olika appar:

Vad gör du för att uppmuntra barns kreativitet?

 

Kategorier
Blogg100 Teknik

Mobiltelefonen blev så mycket mer än en mobil telefon #blogg100 #7

En dag i förra veckan när jag gick hem från bussen genom skogen och lyste min väg framför mig med appen ”Ficklampa” i min Samsung Galaxy SIII så började jag tänka kring vad många olika saker jag använder min mobil till. Och att mobilen ersatt en väldig massa analoga saker som man använde varje dag tidigare. Detta är några exempel på analoga saker man kan ha i sin mobil:

ett kollage av en lång rad analoga saker som inte längre behövs: radio ficklampa, anteckningsbok osv

Först var vi helt fascinerade att det gick att ringa trådlöst. Sedan även skicka textmeddelanden. Sedan även kolla mailen. Och ha kalender i mobilen osv. Nokia och Ericsson gjorde några halvlyckade försök med dyra klumpiga mobiler med pekskärmar och en miljon funktioner som få behövde och som man kom åt via bedrövligt tröga och inte så lättbegripliga gränssnitt. Men de flesta ”vanliga människor” (vad nu det är?) ville ha mindre och mindre mobiler. Möjligtvis med en polyfon ringsignal. Men inte mycket annat behövdes. Så kom Iphone och ändrade på allt. Plötsligt ville även ”vanliga människor” ha svinstora och svindyra mobiler. För i och med mobila webben och bättre och bättre kameror så fick mobilen snabbt många fler användningsområden. Förra året kunde vi läsa att Nokia tappat 90% av sitt börsvärde på ca 4-5 år. De missade uppenbart tåget som Apple drog igång och Samsung var snabba nog att haka på.

Så nu sitter vi här med mer datorkraft i fickan än vad NASA behövde för att skicka några gubbar till månen. Och vad gör vi med den? Någon skrev härom veckan att vi använder det till att kolla på roliga kattvideos och bli osams med främlingar. 🙂

En annan sak som också ändrats rätt så snabbt är att det egentligen inte är mycket som finns i mobilen. Den är bara nyckeln eller den fysiska kopplingen till all vår data och alla våra kanaler på nätet. Min Samsung Galaxy började strula för ett par veckor sedan. Den hängde sig och startade om sig. Och jag blev till slut tvungen att nollställa den till fabriksinställningar. För bara 2-3 år sedan hade det eller att ha fått mobilen stulen inneburit en smärre katastrof. Nu var det bara att ladda ner apparna jag hade på nytt. Logga in på mina olika konton och så var jag tillbaka på banan igen. Tog bara ett par timmar.

I nedanstående klipp kan man se en uppräkning av saker som har försvunnit eller är på väg bort då den ersatts av digital teknik. Hur mycket av det som finns i ovanstående bild och denna video använder du fortfarande? Och varför?