På DN Debatt presenterar idag Nyamko Sabuni regeringens lagändringsförslag som bland annat innebär att en ny lag ska ersätta dagens sju lagar, och fyra ombudsmän ska bli en. Det är så långt ett mycket bra förslag i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Det är även bra ur ett rättvise-perspektiv att all diskriminering hamnar under ett tak och på "ett bord" vad gäller handläggning av ärenden. Men i ett avseende är det en besvikelse och det är när det gäller att klassa otillgänglighet som diskriminering.
Sverige borde som föregångsland vad gäller funktionshindrades rätt i samhället sedan länge infört en lagstiftning som klassar otillgänglighet som diskriminering. Men Nyamko Sabuni skyller på bristande underlag och tidsbrist när det gäller att detta inte finns med i lagförslaget.
USA har sedan länge haft en lagstiftning som klassar otillgänglighet som diskriminering och det har satt en tydlig prägel på samhället där allmänna och offentliga lokaler generellt har en genomgående bättre tillgänglighet än vad vi har i Sverige. I Sverige har vi sedan tidigare en lag om att "enkelt avhjälpta hinder" i tillgängligheten till offentliga lokaler skall vara åtgärdade till 2010. Men det är en helt tandlös lag då den inte säger något om vad som händer om en kommun struntar i att följa den. Vid budgetplaneringen ute i kommunerna är det inte svårt att räkna ut vad som prioriteras bort om det blir knapert. Det enda som skulle göra att vi fick en rejäl förbättring vad gäller den fysiska tillgängligheten till lokaler samt en genomgående förbättring av tillgängligheten till information är att det blir straffbart och belagt med böter att fortsätta vara otillgänglig för stora grupper i samhället.
Ungefär en fjärdedel av Sveriges befolkning har ett funktionshinder av något slag. De flesta av dessa människor har i någon miljö och i avseende av tillgång till information ett handikapp som beror på onödiga hinder. Jag skall ge några exempel på vad jag menar med otillgänglighet så kan ni gå runt på er hemort och se om det kanske finns ett och annat exempel på liknande hinder:
- Allergiframkallande miljö (parfym/rök/pälsdjur)
- Trappavsats (ett trappsteg räcker för att vissa inte kan komma in på restaurangen/butiken)
- Obegriplig samhällsinformation (en webbplats som är en mardröm för personer som surfar med skärmläsare är www.knivsta.se )
- Trångt mellan hyllorna/klädsnurrorna på affären (varken rullstolar eller barnvagnar kommer fram)
- Felparkerade cyklar (dödsfällor för blinda och synskadade)
- OCR-nummer på 15 siffror (den långa nummerserien som du måste knappa in för varje räkning du betalar. I Finland har de haft streckkoder på alla räkningar sedan början av 90-talet)
Är detta något ni har har märkt av eller tänkt på att det finns i er omgivning?
(Bilden föreställer trappan till Storkyrkan i Helsingfors. Ett trappsteg är hinder nog för många personer med rörelsehinder. Men här börjar nog även hjärtsvaga och astmatiker överväga om det är värt ett besök.)
Independent Living Institutes elektroniska anmälningstjänst förmedlar anmälningar om diskriminering till Handikappombudsmannen. Alla anmälningar listas på anmälningstjänstens webbplats. Den i särklass mest förekommande anmälningsorsaken är otillgänglighet. Den elektorniska blanketten för anmälan om diskriminering hittar du här.
Och så måste jag ännu en gång nämna organisationen Marschen för Tillgänglighet som är den outröttliga organisation som har kämpat för en lagändring på området i flera år. De lär fortsätta sin kamp tills dess att lagen förbjuder otillgänglighet och gör det straffbart. Läs mer om dem på www.marschen.se
Och JA, jag pratar för egen sak. Inte bara i enkel bemärkelse för att jag arbetar med att göra information tillgängligare utan i dubbel bemärkelse eftersom jag även är pappa till en liten tjej som är född extremt mycket för tidigt och pga detta troligtvis kommer att uppleva att ett och annat i samhället är ett hinder för henne.
