Författare: Erkstam

Scan har en ny serie korvar som de lanserar lagom till grillsäsongen börjar. En av dem heter Txistorra. Och på Scans webbplats kan man sedan några dagar se den kampanj de har dragit i gång. Webbkampanjen är gjord av webbyrån Locomotiv . Där kan man bland annat skicka "Pratogram" till sina vänner. Man skriver ett textmeddelande som sedan läses upp till den du mailar det till. Sådana kampanjer har vi levererat talet till tidigare (Svenska spel, Coke Zero m.fl) men det som är unikt med Locomotivs kampanj är att de använder sig av en spansk talsyntes och på så vis får Pratogrammet en tydlig spansk accent. Liknande försök har gjorts av andra men då är det svårt att begripa vad talsyntesen säger. Men vi har trollat lite i bakgrunden och fått fram en tydlig och lagom spansk accent. Det här är ett bra exempel på hur man kan använda talsynteser på ett kreativt sätt och skapa en interaktiv och rolig kampanj. 

 

BTW så startade grillsäsongen hemma hos oss i går och då testade vi bland annat Txistorra. Och jag kan rekommendera dem för de var riktigt goda. 

Jag hoppas att jag fått detta om bakfoten, men i dag läste jag en notis i lokaltidningen Knivstabygden som Knivsta kommun hade lagt in. Det handlade om att ett nytt gruppboende för människor med funktionshinder har invigts i Knivsta den 4/3. Det bjöds på snittar och cider och blågula band klipptes. Det låter ju festligt och trevligt på sitt sätt men samtidigt tänker jag: Är inte det här ungdomarnas blivande bostad och privata sfär vi talar om? För vi har väl lämnat institutionstänkande när det handlar om hur människor med funktionshinder bor? Jag har hur som helst svårt att föreställa mig någon annan kategori av människor i samhället som skulle gå med på att inviga ett sin nya bostad med invigningstal av socialnämndens ordförande.

 

Men som sagt så hoppas jag att jag bara missförstår allt och att ungdomarna i fråga hade tagit initiativet till att göra en stor grej av invigningen. För nånstans har vi väl kommit på 30 år när det gäller attityder och synsätt?

 

Läs notisen som även finns på Knivsta kommuns hemsida här  

I går blev jag inbjuden att vara med som bildtolk i ett projekt som Post- och Telestyrelsen finansierar och som vår partner Polarprint är projektledare för.

 

Det hela går ut på att ett 50-tal försökspersoner har blivit utrustade med en kameramobil. Och så har Polarprint utvecklat en plattform där de med hjälp av Jabber knyter i hop dessa försökspersoner med frivilliga bildtolkar. När jag blev inbjuden av en kollega att vara bildtolk så kunde jag välja om jag ville vara enbart hennes eller även kunna stå till tjänst och svara på förfrågningar från andra deltagare i försöket.

 

Samtliga försökspersoner har synskada och behöver ibland hjälp med att identifiera något. De kan då mycket smidigt ta en bild på detta, ladda upp det som en förfrågan och invänta svar. Sedan är det bara att hoppas att någon bildtolk är uppkopplad och ger ett snabbt svar på vad bilden föreställer. 

 

Exempel på frågor som kan dyka upp är:

 

– Är det ett mjölk- eller fil-paket? (om man inte vill öppna det för att ta reda på saken)

– Passar den här slipsen till skjortan/kavajen?

– Vad står det på den här skylten?

etc. 

 

Det skall bli jättespännande att få vara med i detta och jag kommer säkerligen att blogga mer om det framöver.

 

Läs mer om projektet här: www.bildtolken.se 

På DN.se kan man idag läsa om Patric Melin som går back på att jobba. Han måste betala för färdtjänsten till och från sin dagliga verksamhet och därmed äts den lilla "uppmuntringspeng" han får från kommunen för att jobba på dagarna upp av kostnaden för resorna. Problemet i detta fall är primärt att Stockholms stad inte kan se till att arbetsresorna inte kostar något då folk i Patrics situation väljer att jobba istället för att gå hemma och dra. I Uppsala ordnar kommunen visserligen jobbresorna i egen regi men även här är ersättningsnivåerna (och ett viktigt incitament) så låga att hela dagens lön äts upp om man väljer att äta lunch på restaurang.

 

Många som har daglig verksamhet enligt LSS utför mycket viktiga uppgifter och har en meningsfull sysselsättning. Därigenom får de då sin motivation att åka i väg varje dag istället för att vara hemma. Huvudinkomsten för de här människorna är ändå sjukpensionen de får pga av sina olika funktionshinder. Men finns ett par "Moment 22" som arrangörer av Daglig verksamhet har att brottas med:

 

– Det skall vara meningsfull sysselsättning men det får inte konkurrera med lokala företag.

– Det skall vara motiverande att åka till jobbet men verksamheten får inte kosta för mycket.

 

Vad jag hoppas att vi skall få se mer av i framtiden är satsningar som t.ex. LeftIsRight . Det är ett företag som enbart anställer personer med Aspergers syndrom som konsulter och åtar sig konsultjobb som lämpar sig särskilt bra för dessa personer att utföra (analys, korrektur, översättning, konvertering etc). Konsulterna får en marknadsmässig lön och kan jobba på en arbetsplats som passar de särskilda behov dessa personer har. Det är bra när vettiga verksamheter skapas för människor med olika funktionsnedsättningar. Det är ännu bättre när en verksamhet kan byggas upp där människor med funktionshinder kan ha nytta av sitt funktionshinder.