Kategorier
gamla inlägg Sociala medier

”The death of education, but the dawn of learning”

Ett ämne som intresserar mig mycket men som jag inte bloggat så mycket om är teknik i skolan/undervisningen. Eller snarare min förundring över total frånvaro av ny teknik i skolan/undervisningen. Jag har barn både i mellan- och högstadiet och varje gång jag är till deras skola så är jag förundrad över den tidsresa jag får göra varje gång. Undervisningen i dagens skola går i precis samma fotspår som för 25 år sedan trots att det utanför skolan har hänt en hel del. Sovjetunionen heter Ryssland i kartboken och svarta tavlan är utbytt mot en whiteboard. Men utöver det är inte mycket annat som är uppdaterat. Overheadprojektorn har fortfarande status som ett mystiskt tekniskt underverk.
Detta är ett kärt återkommande ämne som jag brukar prata om med Richard Gatarski och som jag även försöker hålla mig uppdaterad om via värdefulla nätverk som exempelvis detta. Min åsikt kom även fram i detta inlägg från tidigare i år då jag reflekterade kring Katarina Graffman föreläsning på Daytona Sessions.
Bröderna Härén har i åratal gång på gång ringt i stora larmklockan och sagt att det är illa ställt med den svenska skolan. Deras specialområde är kreativitet. Och om du fortfarande lever i förvillelsen att vi i Sverige ligger bra till när det gäller kunskap så bör du kolla på denna föreläsning från Kunskapens dag 2007 (om du fortfarande inte sett den): Del 1, 10 min och Del 2, 34 min. Citat Fredrik Härén: ”Vi är totalt insnöade i det här landet”. Föreläsningen är tyvärr precis lika aktuell idag.
Och så lång inledning behövde jag för att komma det jag egentligen ville komma till. I morgon börjar en konferens i Nacka om Framtidens lärande. Och med anledning av det så tipsade min Twitter-kompis @dabra (Daniel Brandell) om ett upplägg han filade på till imorgon så hade han snubblat över följande helt briljanta videoklipp på Youtube. Ta dig tid i fem minuter och hör en hel dröss staplade visdomar av en lång rad distingerade direktörer och forskare inom utbildning i USA. Sällan har jag hört så mycket smart om undervisning på fem minuter:

Ja, de pratar om USA. Men ALLT de säger är om möjligt än mer sant för Sverige. Medverkande: (In order of apperance): Keith Krueger, CEO, Greg Whitby, Greg Black, Julie Evans, Stephen Heppell, Yong Zhao, Barmara S. Lielson, Cheryl Lemke, Susan Patrick, Chris Dede, Karen Greenwood Henke, Deborah Baker, Daniel Pink, Ken Kay.

Kategorier
gamla inlägg Sociala medier

Snabb respons är viktigast

I går kunde man läsa på dn.se om att företag som Comhem och Tre inte kan bortse från kritiken som haglar mot dem på sajter som fairshopping.se. Jag följde tidigare även med intresse den storm som rasade på Twitter när Comhems samtliga abbonenter hade ett avbrott på flera timmar. Till att börja med så såg jag att http://twitter.com/comhem inte var Comhems egen profil på Twitter utan att det var någon som nappat det namnet och där samlar in alla Tweets som handlar om klagomål mot Comhem 😉 Däremot har nu Comhem själva registrerat ett Twitter-konto på namnet comhemab. (Det är nästan lika dåligt som om SJ AB för sent skulle upptäcka att sjab var upptaget och därför ta sitt bolagsnamn baklänges som Twitter-nickname.)
Jag har sagt det förut och säger det igen: Företag kan inte år 2009 stoppa sitt huvud i sanden och vänta tills alla eventuella stormar (stora som små) blåst förbi. Det kanske fungerade i gammelmedia. Men det fungerar inte på Internet. Som företag har man idag två alternativ:
1. Se till att ALL diskussion om företaget sker på företagets egen webbplats/forum som är helt öppna för diskussion och där företaget ger snabb respons på all feedback som kommer in. Detta är det bästa exemplet men ganska svårt (om inte omöjligt) att uppnå. Särskilt om man vaknat för sent och en massa forum, facebook-grupper, twitter-konton, bloggar osv. är startade åååår innan man själva fattat vad som händer.
2. Alternativ två är att se till att man har FULL koll på vad som händer och diskuteras i den nya världen Internet. Primärt får man se till att man har örnkoll genom nyhetsbevakning och bloggsökningar. Det behöver nödvändigtvis inte handla om svindyra nyhetsbevakningstjänster. Håller man på inom ett relativt nischat område räcker nog Twingly och deras tjänster för blogg- och mikroblogg-sökningar bra. För nyheter fångar Google upp det mesta. Lägg upp sökningar som RSS-flöden och prenumerera på dem. Man behöver inte vara Datavetare för det utan varje ansvarig bör ha detta på sin startsida i sin webbläsare för realtidskoll.
Oftast handlar det kanske om att kombinera alt.1 och 2 på ett för verksamheten lämpligt och realistiskt sätt. A och O är iallafall att man svarar snabbt. För hur stor kris som än blåsit upp och hur illa det än ser ut så är snabba svar det viktigaste. Den grinigaste kund blir totalomvänd av ett snabbt svar från tillräcklig hög instans på företaget i fråga.
Och vill ni veta hur man som företag skall svara på kritik i bloggar och forum kan man läsa detta blogginlägg från tidigare i år och ladda ner denna förträffliga guide i form av ett flödes-schema (PDF på 63 kB) som Per Axbom översatt till svenska och lagt upp på sin blogg.
Kategorier
gamla inlägg Sociala medier

Jag har lärt mig ett nytt ord: Slactivism

Min relativt nyupptäckta favorit-podcast just nu: Spark på CBC i Canada. Riktig geek-radio som radar upp de mest intressanta reportage du kan tänka sig om webben och annan cool teknik på ett mycket trevligt sätt.
I det senaste avsnittet som sändes idag var en överaskning att det var med ett reportage om ”Danmarks största Facebook-experiment” och en intervju med min vän Internetpsykologen, som jag tjatat om rätt mycket på sistone 😉 Det var kul att höra även om jag läste på Facebook att Anders själv inte alls var nöjd med hur intervjun klipptes ihop. Lite experientiellt var det nog gjort. Men det är ju fedt med respekt att bli intervjuad av Spark, Anders!!
Men sedan lärde jag mig alltså även ett nytt ord. För från reportaget om Anders experiment med en Facebook-grupp som snabbt fick 27 000 medlemmar och som var lika svår att få stopp på som en skogsbrand, förde Nora Young lika snyggt som vanligt över programmet till nästa ämne i programmet: Slactivism.
Det är en kortform av Slacker activism som rakt översatt till svenska skulle bli något i stil med ”slö-aktivism” eller ”slashas-aktivism”. Exempel:
Man klickar för att gå med i en Facebook grupp och visar därmed sitt ställningstagande i en fråga. På Facebook kan ju det vara allt från ”Earth Hour” till ”Stoppa VAB-intygen”. Även att delta i Eart Hour genom att släcka sina lampor i en timma räknas som Salctivism. Sedan kan jag ju tänka mig att vart gränsen går mellan slactivism och activism beror på vem man frågar. En del tycker väl att allt där man inte handgripligen slänger gatsten efter polisen inte är riktig activism. Fransmänn verkar ha en fallenhet åt att tämma stora lastbilsflak med saker som rutten fisk, gödsel, sopor osv på mindre lämpliga ställen så fort de blir upprörda över något. Innan Internet var väl det starkaste uttrycket för en normalsvensks aktivism att skriva en insändare i lokalblaskan och underteckna den med ”Vän av ordning”.

Vristband som bärs för att visa sin ståndpunkt i en fråga. Vissa färger betyder vissa saker. Banden kan även ha en text inpräntad i sig.

Även sådana här vristband räknas tydligen som slactivism. Så jag antar att även rosa bandet och mustaschkampanjen räknas dit. Men på Internet frodas slactivism allra mest. För det är så lätt (FÖR lätt) att skicka vidare upprörda kedjemail (såå 1999) till alla sina kompisar. På Twitter används RT (re-tweet) mycket för att sprida slactivism. Och på Facebook går man lämpligen med i en kampanj eller grupp för att ta ställning. Det är lätt att klicka lite förstrött på alla inbjudningar som kommer.

Själv väljer jag noggrant ut vad jag går med i för grupper och vad jag inte. Bloggaren Isabelle Ståhl skrev ett bra inlägg om just Facebook-grupper för några veckor sedan. En grupp som heter ”Vi som älskar våra barn” skulle jag aldrig gå med i. För det är så självklara saker och det skulle vara intressantare att se vilka som går med i en grupp som heter ”Vi som inte älskar våra barn”. Man kanske borde starta en grupp som heter ”Vi som tycker om att andas”?

Men Anders Facebook-experiment tycker jag ändå bevisar att slactivism kan få stora följder och konsekvenser trots att det i grunden bara är 27000 slöa klick som ligger bakom succén med den falska slactivism-kampanjen.

Kategorier
Event gamla inlägg

På konferens idag: IT och Funktionshindrade och äldre

Jag är på konferens idag. Här kan ni följa vad som sker. Om ni vill se vad jag Twittrar medan konferensen pågår kan ni söka på hash-taggen #it-hi. Här nedan syns eventuell direktsändning och så kan ni hitta inspelade föreläsningar på genom att klicka på den senast inspelade och kolla bland arkiverade videos på min Bambuser-profil:

 

Kategorier
gamla inlägg Tillgänglighet

Tillgänglighet 2.0 – en kanonbra investering!

Följande artikel publicerades för fem dagar sedan på min danske vän Internetpsykolog Anders blogg. Den är till stora delar samma artikel som Anders fick publicerad i en stor dansk dagstidning för flera år sedan. Men den är i allra högsta grad aktuell fortfarande. Den är lång men väl värd att läsa. Och i mitt fall även värd att översätta från danska till svenska (med Anders godkännande). Anders har lyckats formulera hela kärnan i varför Tillgänglighet på webben är SÅ viktigt!! Och Anders: säg till om jag fått något om bakfoten:
Fritt översatt från danska till svenska av inlägget ”Tilgængelighed 2.0 – en forbandet god forretning!”:

Tillgänglig webbdesign är inte enbart en fråga om att vara en ordentlig och empatisk medmänniska – det är helt enkelt en förbenat bra investering. Det ger nämligen helt uppenbara konkurrensfördelar att ens produkter kan användas av fler och är skapad av de mest motiverade medarbetarna i en verksamhet med stort socialt ansvar.

Vad vet du egentligen om tillgänglig webbdesign?

Frågar man en lång rad tillfälligt utvalda beslutsfattare med ansvar för ett företags eller en organisations webbplats om deras kunskap om tillgänglighet, får man för det mesta svaret att tillgänglighet handlar om att ge blinda tillgång att få webbplatsens texter omvandlade till tal med deras hjälpmedel (skärmläsare). Några få kan dessutom associera tillgänglighet med att ens kod validerar i relation med W3Cs specifikationer för HTML 4.01 och CSS 2.0 – utan att ändå kunna redogöra mer detaljerat för sammanhanget.

Några av de mest avancerade kan i tillägg till detta nämna ytterligare ett par former av funktionsnedsättningar som tillgänglig webbdesign kan kompensera för. Det handlar om anpassning för människor med rörelsehinder (dvs. om webbplatsen kan navigeras med tab-tangenten och om det finns tangentbordskommandon till centrala funktioner?), anpassning för äldre användare (om texten är fri från dator-fikonspråk och om texten kan förstoras?) personer som är ordblinda (finns det bildstöd och pictogram och kan man få texten uppläst?), besökande med äldre datorer och webbläsare (kan de centrala funktionerna användas utan Flash, active X eller en 1024×756 pixlars bildskärm?), människor med annat förstaspråk än det gällande (erbjuds webbplatsens innehåll på ett lättförståeligt språk), eller människor med problem med överblick och minne (finns det ”sitemaps”, ”breadcrumbs”, och detaljerade hjälpsidor?).

Alla dessa användargrupper utgör tillsammans en stor del av ett givet lands befolkning. Det är din granne som inte kan använda Internetbank, din mamma som inte kan spara pengar på telefoni, föräldrarna till dina barns kompisar som inte kan hitta billiga resor och kanske även du en dag, eller din käraste, dina egna barn, som plötsligt ser världen krympa och upplever att de valmöjligheter som vi tar för givet plötsligt blir till ganska få och försvinner helt. Enbart därför borde det vara helt upplyst för envar att företag och organisationer som publicerar webbaserad information, bygger CMS eller utbyter diverse webbtjänster, har ett gemensamt ansvar för att uppnå optimal tillgänglighet och därmed bidra till att människor med funktionsnedsättningar också kan utnyttja informationssamhällets möjligheter.

Slut med lipandet

Detta är bakgrunden för att skapa en bättre tillgänglighet – men det är dessvärre också samtidigt också tillgänglighetsarbetets största problem. Denna tillgång handlar nämligen om att begråta en massa människors funktionshinder och motivera publicerarna att skapa medlidande och dåligt samvete – eller i bästa fall påkalla sig solidaritet och empati. Det betyder inte att ovanstående är fel. Det vill väl ingen påstå. Det betyder ju bara att förespråkarna för tillgänglighet talar ett språk som det finns begränsad förståelse för i en affärsrelaterad värld. Och sist men inte minst: genom att prata om stackare och ansvar så förbiser man totalt den helt fantastiska potential som det har med sig för en verksamhet att ha en ordentlig tillgänglighetspolitik inarbetad i sin organisation, produkter och marknadsföring. Fördelarna är stora och kan lätt samlas upp och värdesättas till mycket stora konkurrensfördelar i en värld där upplevelser är den viktigaste värdeskapande faktorn på produktsidan och verksamheterna kämpar för att locka till sig en högt kvalificerad arbetskraft.

Tillgänglighet ger bättre produkter och lägre utvecklingskostnader

Tillgänglighet handlar om att förbereda sina produkter – här webbplatser – för användarnas olikheter. Men framkomsten av många nya former för datorer, smartphones, webbläsare och uppkopplingar, betyder ett fokus på tillgänglighet att er webbplats slår konkurrenterna med hästlängder, när det handlar om att komma in på framtidens plattformar. Man blir tvungen att rätta sig efter en rad standards för att säkerställa att webbplatsen kan läsas av diverse specialprogram – som skärmläsare för blinda. Man kan inte omedelbart ta utgångspunkt i att om något verkar häftigt i Internet Explorer alls fungerar i dessa specialprogram. Men genom att hålla sig till erkända standards, upplever man plötsligt att ens webbplats kan läsas på handdatorer, smartphones och webbläsare som inte existerade då webbplatsen utvecklades. . Tillgänglighet är därför ett starkt lokomotiv för att skapa bättre designvanor och reducera utgifterna för framtida utveckling och underhåll. Ett klassiskt exempel är att många webbplatser fortfarande är baserade på HTML-tabeller. Det är något som är väldigt förvirrande för blindas skärmläsare. När man avlägsnar tabellerna och använder stilmallar istället kan ens webbplats plötsligt även läsas på många mobiltelefoner och uppdateringar samt design blir mycket smidigare och snabbare.

Tillgänglighet som Corporate Social Responsibility

Fler och fler verksamheter använder i dag en del av verksamhetens överskott till att stötta välgörande ändamål. Därmed kan verksamheten skicka en signal till omvärlden om att man inte enbart är fokuserad på vinst och därmed göra sina produkter mer acceptabla för den politiskt övertygade användaren. Dessa aktiviteter är dock oftast ganska enkla att genomskåda för den moderna användaren, som närmast kan komma att se aktiviteten som ett påklistrat alibi som inte kan kopplas samman direkt med produkten eller verksamheten. Det betyder inte att dessa aktiviteter inte fungerar – man får bara inte så mycket för pengarna. Genom att använda samma pengar på att göra företagets webbplats och andra produkter optimalt tillgängliga – och kommunicera det aktivt till användarna, kan verksamheten profilera sig som socialt ansvarstagande på ett sätt som är djupt förankrat i produkterna och dämed medverjar till att distansiera både verksamhet och produkt från konkurrenterna. Tillgänglighet är alltså ett sätt att integrera det sociala ansvaret i verksamhetens produkter och inte bara klistra det utanpå.

Tillgänglighet som HR-redskap

Det dräller av undersökningar som visar att lönen har fått ge plats som den mest väsentliga parameter till fördel för meningsfullhet, arbetsmiljö och spännande uppgifter när folk väljer arbetsplats. Om din verksamhet vill locka till sig högutbildade människor med sociala kompetenser, kreativitet och ledaregenskaper är tillgänglighet “second to none” som redskap till att presentera verksamheten som en helhetsorienterad och ansvarstagande arbetsplats utan att mista fokus på produkten, kunderna och kvalitén. Vad tror du skulle hända om dina medarbetare blev uppmuntrade till att skapa största möjliga tillgänglighet för alla medborgare ia alla led av er dagliga verksamhet? Vad skulle hända med produkterna? Vad skulle hända med samabetet? Vad skulle ske med motivationen? Vad finns det att förlora?
Om du kan hitta ett bättre, billigare och mer meningsfullt sätt  att uppnå en konkurrensfördel på, så får du gärna tala om det för mig.