Jag hoppas det blir SSWC för mig även i år. Denna gång tänkte jag göra ett försök med en logga för evenemanget. Så jag ger er…
Det är dags att vi får lite pixelgrafik i en logga. Och jag tyckte det kunde passa med en alldeles egen variant av en gammal meme: The nyan cat.
(Om någon vill spinna vidare och göra gif-animationer osv så kan jag även lägga upp grafiken i ovanstående logoförslag med fåret och regnbågen frilagt.)
Bloggutmaningen att skriva 100 blogginlägg i 100 dagar i rad var kul så länge det varade. Fantastiskt initiativ. Men det var kanske veckan med WordPress-strul som dödade orken och motivationen att köra ända in i kaklet. Och jag var ju egentligen redan ute ur leken innan dess då jag missade två dagars bloggande.
Jag har inga ursäkter egentligen för visst hade det gått att lösa med lite bättre planering och att prioritera upp det. Men som livet ter sig just nu så är högsta prio familjen (som alltid) och näst högsta prio jobbet där det också är hektiska dagar numera.
Men det var som sagt var kul så länge det varade. Det har varit nyttigt att blogga mer frekvent. Och det var bra hjärngympa att grunna på vad dagens blogginlägg skulle kunna handla om. Statistiken visar att det som jag iaf når ut med längst (om det nu egentligen är viktigast) är då jag varit mer personlig och lämnat ut lite mer av mig själv istället för att bara skriva ytliga reflektioner kring teknik och sånt som många andra skriver om.
Jag fortsätter blogga här då jag har något att säga som bara passar att skriva här. Men i huvudsak kommer jag att blogga på jobbets blogg och kanske ett och annat inlägg även på Ajour.se där jag är gästskribent. Och så sent som igår fick jag en förfrågan om att börja skriva lite mer frekvent på Socialbusiness.se, en blogg jag skrivit på ett par gånger förrut och som nu ska få lite mer liv igen efter ett uppehåll.
I kväll pratade jag Sociala medier för en grupp kommunpolitiker i direktdemokratiprojektet Knivsta.nu. De hade önskan om att jag skulle Bambusa dragningen och det var också min plan. Men jag kom in i föreläsningslokalen först 15 min innan jag skulle prata så jag hann inte provköra Bambusningen så jag såg att all teknik funkade. Det var alldeles nog att hinna få bild på projektorn och Internetuppkoppling att funka på den kvarten. Så sändningen gick ut utan ljud och några försökte hojta via Twitter och även SMS att det inte fanns ljud på sändningen men jag uppfattade inte det förrän hela timmen var över. 🙁
Hade gärna fått sändningen att funka denna gång då jag visste om minst ett par som skulle kolla på det, om inte i direktsändning, så i efterhand.
Det vore najs om jag alltid hade kunnat ha en assistent när jag föreläser och ska få en massa teknik att funka samt fånga upp det som sägs och frågas via nätet då jag Bambusar. Men nu var det ingen som hade koll på det. Allra minst jag.
Så än en gång visade det sig att man inte kan lita på tekniken. Och det ska man inte göra heller. För teknik ska bara funka och finnas där utan att man märker den. Teknik ska man inte ägna en massa tid åt. Särskilt inte när man har en publik framför sig som man ska prata inför. Då är de första prio och ska ha din totala uppmärksamhet.
För hur många föreläsningar har man inte varit på där teknikstrul förstört hela grejen? Och ju mer teknik man blandar in desto mer saker är det ju som kan strula. Det är ju budskapet som borde vara det viktiga och centrala.
Så när jag föreläser och pratar så brukar jag alltid ha en plan B om något strular. Jag brukar även ha en plan C, D, E osv. Och Prezi, projektor, Internet, Bambuser, mikrofoner och högtalare i all ära. Men den sista utvägen är att jag mentalt är förberedd på att stå med en ficklampa och titta på mina små noteringar på en papperslapp.
För publiken kan alltid köpa att teknik strular. Men du som talar ska leverera. För det är därför du är där.
Till lunchen i mars för Social Media Club Uppsala har jag inte lyckats hitta någon talare. Så jag tänkte hålla låda själv istället. Och för att bjuda på något nytt och lite speciellt så tänkte jag köra en grej jag aldrig testat förr: Åhörar-input i realtid. Jag har alltid gillat användningen av Mentometer under konferenser och föreläsningar. Och förr var man tvungen att hyra svindyr utrustning men numera finns såklart gratistjänster även för sådant.
Men jag tänkte även testa att ha med minst en publik via videolänk. Jag brukar ju för det mesta Bambusa mina föreläsningar och då har jag allt som oftast med mig lika många åhörare via Bambuser som jag har i rummet. Men denna gång har jag ordnat så att jag vet att jag har en publik som är med och som jag även hoppas kunna se. För jag tänkte använda Google Hangout för denna session.
Och ämnet för min presentation är hur man kan berika föreläsningar genom smart användande av digitala tjänster och teknik. Så jag hoppas kunna skapa en metaupplevelse på flera plan,
De tjänster och den teknik jag tänker berätta om och visa är den standarduppsättning jag brukar köra med oftast då jag föreläser:
För att få med åhörarna så mycket som möjligt ska jag alltså denna gång även använda mig av Speakerscore som en vän i Danmark varit med och utvecklat. Han tipsade mig även om tjänsten Understoodit.com som är till för att lärare ska kunna ha koll på att eleverna förstår och hänger med i lektionen/föreläsningen.
Och så finns en annan gratistjänst som heter Mentimeter som också är en gratis Mentometer-tjänst.
Jag kommer att använda mentometer både för att få feedback om vad åhörarna tycker/tyckte om sessionen. Men jag kommer även låta publiken/åhörarna välja riktning på mitt föredrag vid minst ett par tillfällen. Och även få välja om jag ska prata mer om något visst eller om jag ska gå vidare till nästa punkt.
Fredagen den 15/3 kl. 13-14 kör jag alltså detta event. Och vill du vara med i Uppsala på Hotel Gillet och äta finlunch samtidigt som du får vara med om ett unikt experiment så anmäler du dig här. Och här finns evenemanget på Facebook.
Jag lovar att återkomma och berätta hur det gick och om tekniken fungerar kommer jag även att ha en video som jag kan länka upp så ni kan se hur det gick.
Facebook valde som de flesta känner till Luleå för placering av en av sina datorhallar. Den är nu i princip färdigbyggd och enligt vad jag hörde för ett par veckor sedan så installeras just nu servrar för fullt (jag känner mamman till han som är platschef). Hallen kommer att dra el motsvarande vad hela Västerås använder. Och den kommer att höja medeltemperaturen i området. Så det är ett imponerande bygge. Hallen är byggd enligt samma modell som två tidigare hallar som färdigställts i North Carolina och Oregon.
Serverhallen är på 28.000 kvadratmeter vilket kan jämföras med Gekås i Ullared som är på 19.000 kvm. När jag ser flygbilden ovan och inser vad gigantisk den är så får jag ytterligare argument för att man inte längre kan eller ska se Facebook som en enskild tjänst utan mer som en självständigt levande organism. När jag föreläste om Facebook nyligen så sa jag till publiken att de skulle tänka på Facebook som Bob the Blob: 🙂
Grundaren Mark Zuckerberg sa på en konferens för inte så länge sedan att de har som mål att skapa ett pararellt Internet.
För övrigt så har jag noterat att Facebook backat en aning på sistone i Sverige. Facebook räknar ju de som aktiva som varit inloggade minst en gång den senaste månaden. Antalet invånare i Sverige på Facebook stod och stampade på en bit över 4.9 miljoner i flera månader i rad runt årsskiftet. Men nu är det nere på strax över 4.8 miljoner. Jag tror inte det kommer att fortsätta backa så mycket utan öka sakta snart igen. Sett i ett Nordiskt perspektiv så har vi ungefär lika stor andel av befolkningen som är aktiv på Facebook. I Norge är det just nu 2.75 av 5 miljoner (55%). I Danmark är siffran 2.98 av 5.5 miljoner invånare (54%). I Finland är det något färre med 2,26 av 5.4 miljoner (41%). Och i Sverige är vi bra nära 50% prick med 4,81 av 9.55 miljoner invånare (50,3%).
Facebook är här för att stanna för lång tid framöver. Och serverhallen i Luleå är ett väldigt påtagligt och fysiskt verkligt bevis för det.