Författare: Erkstam

Kategorier
Event gamla inlägg

Bloggersmonday Nr 8

I morse var det dags för åttonde upplagan av Bloggersmonday. Vi var 11 pers som samlades denna gång. Och diskussionen svävade som vanligt och som den ska (tycker jag) lite hit och dit.

Fler tjejer i talarstolen (och på Bloggersmonday)

Temat för dagen hade jag föreslagit skulle handla om hur vi får fler kvinnor i talarlistorna till Internet/Socialamedia-konferenser. Det har varit väldigt många sådana event på sista tiden. Jag har varit med på ett par. Och går man igenom alla talarlistor så är det bara en enda som lyckats ha en balanserad talarlista när det gäller män/kvinnor. Och det är upphovsmannen till Bloggersmonday, Johan Ronnestam, som med sitt NextEvent nyligen lyckades få till en mycket intressant och blandad talarlista där det även var balans mellan könen.
Ytterligare ett skäl till att jag ville ta upp denna fråga var att det nyligen var Geekgirl Meetup (helgen för drygt en vecka sedan). Och det arrangerades av, med och för tjejer. Twitter kokade då dels av alla tweets från #ggm09 samt från oss grabbar/gubbar som satt hemma och surade för att vi inte fick lyssna på och nätverka med en unik samling kunniga och kreativa tjejjer.
Jag ansträngde mig även att försöka få några av Geekgirl:sen att komma i morse. Och ett par dök upp. Men det var väldigt gubbstint idag som tidigare Bloggersmondays.  🙁 Vi diskuterade även lite vad det beror på.
Men hela dagens tema kom av sig lite (iallafall jag kom av mig) när en av de närvarande kvinnorna sågade hela ämnet som sådant då hon tyckte att hela frågeställningen är fel. Hon menade att det borde vara så att man inte ens skall tänka på vilket kön en människa har då man väljer ut talare. Hon sa också att det allt som oftast är män som diskuterar hur man ska få med fler kvinnor här och där. Jag håller delvis med. Men jag menar att vi så länge har orättvisa löner, favorisering av män för vissa poster osv är tvugna att diskutera frågan och arbeta med attityden som ligger bakom.
Jag tycker dessutom att man visst kan tänka på vilket kön det är på en människa. Män och kvinnor är olika. Vi är individer men det finns kvinnliga och manliga egenskaper. Och jag har jobbat både på mansdominerade och kvinnodominerade arbetsplatser. Och båda skulle ha behövt bättre balans mellan könen. Överhuvudtaget är mångfald bra överallt. Det skapar en kreativare miljö helt enkelt.
Anledningen till mansdominansen i talarlistorna kan ju bero på att de mest namnkunniga är män. Eller beror det på att de som ordnar konferenserna tror att de måste ha män som talar för män? Yrkeskåren är ju relativt mansdominerad. Eller är talarlistorna bara en återspegling av genomsnittet i yrkeskåren?
Jag tror precis som Kajsa Bergman Fällén (mer känd som Spenatmamman) som i sitt blogginlägg om dagens diskussion formulerar sig så här finurligt och träffande: ”Det här handlar inte om att de duktigaste är män utan att män är duktigast på att befinna sig på den där talarlistan.” (Läs hennes blogg, följ henne på Twitter. Hon äger!)

En blind höna

Idag hade vi flera nya deltagare på Bloggersmonday. Och den jag har följt allra längst av alla närvarande men som jag nu för första gången fick chansen att träffa i köttrymden (IRL, AFK…) var Jonas Söderström. Han ville lyfta en viktig fråga som han engagerat sig i. Och det gäller två fängslade bloggarna Emin Milli och Adnan Hajizada i Baku, Azerbadjan. De har i en farsliknande rättegång dömts för ”störande av allmän ordning”. Den egentliga orsaken är att de skriver regimkritiskt på sin blogg och deras mest spridda alster är en Youtube-film där de spelar upp en fingerad presskonferens med en Åsna. Jag bloggade tidigare om den starka bloggrörelsen i Iran. I Iran liksom i Azerbadjan är bloggen det enda obundna och fria media där man kan kritisera regimen. Om än med risk att bli fängslad. Det var intressant att höra om och sådant sätter ens eget (och andras) bloggande i ett nytt perspektiv.

Andra fragment

Anders Sporring puffade för Concert for change och då kom vi in på 24 hour busines camp och framför allt Sharity.org som verkar bli en av favoriterna i den pågående omröstningen. Vi pratade lite ICA-Jerry, Open Coffé, Slactivism, Fredrik Härén.

Och sedan pratade vi (som vi tydligen gjort flera gånger tidigare) vad Bloggersmonday egentligen är för något. För vem är det? Om vad ska vi prata? Den ursprungliga idén har inte riktigt hållits och det har varit lite tunnsått med deltagare vid flera träffar. Det som från början skulle vara en nätverksträff för folk som bloggar om reklam, kommunikation och nya medier. Men det känns lite som att gruppen blivit hi-jackad av en massa annat löst folk som jag själv. Eller är det kanske just så att de mest intressanta nätverksträffarna är då det är en väldigt stor blandning av folk med helt olika bakgrund? Jag tror det iallafall. Jag har lärt mig enormt mycket på de Bloggersmonday jag varit med på. Och hoppas jag har kunnat ge någon intressant input mellan varven själv också.

Kommunikation är en gemensam nämnare för de som var närvarande idag.

Inom kort kommer vi att kunna få vara med i ännu en typ av nätverksträff som Anders Sporring berättade om. Det är riktat till entrepenörer och konceptet heter ”Open Coffe”. Idén är att entrepenörer på en ort skall kunna träffas och utbyta idéer och erfarenheter… till priset av en kopp kaffe.

Jag tror att de svindyra konferensernas tid snart är förbi. Det är så enkelt nuförtiden att via nätet samla folk med samma intressen, bjuda in till informella träffar osv. att vem som helst på ganska kort tid kan samla ihop en ansenlig mängd personer som är villiga att träffa andra och lära av varandra. Det kan vara bra så mycket mer givande än att sitta och lyssna på en lång rad talare. Och därmed är vi tillbaka där detta långa blogginlägg startade. För har vi inga konferenser i framtiden behöver vi heller inte bekymra oss om en ojämlik tilldelning av platser i talarlistorna. 🙂

Kategorier
gamla inlägg Tillgänglighet

Tillgängligheten då? Hur är det med den?

 

Idag tipsade Lars Karlsson på bloggen Tillgänglighet för alla Tillgänglighet på webben (tack Lars, för korrigeringen 😉 om ett mycket välgjort och informativt filmklipp på Youtube som Eva Hedberg, Dyslexiförbundets Mediaprojekt och Allmänna Arvsfonden står bakom. De gör en test av om myndigheters information finns att tillgå i ett tillgängligt format, dvs INTE papper. Svaret kanske ni kan gissa, men satsa 2min och 22 sek för att ta reda på svaret:

 

Och har ni inte sett Handisams prisbelönta filmer tidigare borde ni iallafall se den här nedan som på ett bra sätt visar hur det skulle kunna vara om myndigheterna vore helt anpassade för (och BARA för) personer som kan ta del av punktskrift.

 

Min kollega som är blind sa att verkligheten är precis som i denna film. Han har upplevt det sååå många gånger i sin kontakt med myndigheter. Men det var en skillnad från den vanligaste ordningen och det var att de först brukar fråga om man inte känner någon som kan läsa informationen åt en. Och därefter kan man om möjligt bli erbjuden en tid med en handläggare.

 

Kategorier
gamla inlägg Misc

ICA-Jerry är det bästa ICA har gjort på länge

ICAs senaste reklamfilmer med Stig har fått ett nytt fräscht tillskott: Jerry! Han är en ny praktikant som Stig tar in för att förstärka personalen. Det som är så underbart och lysande med hela upplägget är att Jerry har Downs Syndrom. Och då många med Downs Syndrom (inklusive skådespelaren som spelar Jerry) har säregna drag så kan alla se att han har funktionsnedsättning utan att man måste säga det eller skriva det på näsan på folk.
Jag upptäckte reklamfilmerna på Youtube där de hamnade för drygt en vecka sedan. Den tredje filmen kom upp på Youtube innan den börjat sändas i TV. Har du missat hela grejjen kan du se alla tre här:

Det har skrivits och bloggats massor om filmerna med ICA-Jerry de senaste två veckorna. Och det mesta jag sett har varit positivt. Men det finns också många som uttrycker sig med bestörtning. Det är de som blivit upprörda, stötta, skakade, provocerade osv. Men när man läser vidare vad de säger så tycker jag att de allra flesta av de som uttrycker sig negativt avslöjar en unken och väldigt gammaldags syn på människor med funktionsdnedsättningar. Det som i grunden är det som provocerar är nog helt enkelt att en människa med syndrom finns med i reklamfilm, kort och gott.
Läs ett mycket bra inlägg av Kjell Stjernholm här och ett mycket märkligt av (väteperoxid-tuperade-AnnaAnka-wannabie-) Kissie här.
Men ICA gör alla rätt här anser jag. Till att börja med är det grym PR när man skapar en snackis. Oavsett vad det handlar om. ICA har dessutom tänkt ta in 1000 praktikanter i samarbete med Samhall och då fyller ju reklamfilmen även ett syfte som information och förberedelse för att de kan dyka upp olika versioner av Jerry på riktigt i butikerna. Sedan gör ICA en stor tjänst när det gäller att förändra attityden i samhället mot människor med funktionsnedsättningar. Så som Ulf pratar i den andra filmen är det fortfarande väldigt många som pratar till alla med synliga funktionsnedsättningar som exempelvis rullstolsburna, blinda, CP-skadade, trots att ingen av dem eller heller människor med Downs syndrom har problem att höra eller förstå uppmaningar och instruktioner. Så man kan ju hoppas att alla de som gör det kommer att tänka på Ulf nästa gång de gör så.
Sverige har gjort en enorm resa bara under min livstid (på snart 40 år) när det gäller hur vi tar hand om dessa människor. Och hur vi ser på dem. Det finns gott om människor som levde på den tiden då vårdinstitutionerna för utvecklingsstörda hette ”sinneslö-anstalter för asociala imbecilla” (DET ÄR PÅ RIKTIGT! Det hette så på den tiden!).
matsalen i sahlberga sjukhus,
Bilden föreställer matsalen i Sahlberga sjukhus någon gång runt 1940. Där ”vårdades” män som klassats som ”vanartat sinneslöa” i taggtrådsinhägnat sjukhus av f.d. militärer.

Jag har själv sett institutioner på 70-,80- och fortfarande i början på 90-talet där hundratals människor med olika funktionsnedsättningar bodde i stora kollektiv där de vårdades som om de vore sjuka på något sätt. Inte sällan låg dessa institutioner på behörigt avstånd i utkanten av det övriga samhället. Bilden ovan har jag scannat från boken ”Hågas Historia” av Torbjörn Svensson.
Boken handlar om ”Håga arbetshem för förståndshandikappade” som Uppsalas största institution hette då den lades ner 1995. Det låg i utkanten av Uppsala och jag fick uppleva det på nära håll under dess sista år då jag jobbade på ett gruppboende i närheten på den tiden. Jag minns att mitt första intryck, av det som ändå var en hyffsat modern institution, var att det enda som saknades var en järnport med inskriptionen ”Arbete ger frihet”. Men det lades som sagt var ner och alla fick flytta ut i gruppboenden integrerade i olika bostadsområden i Uppsala.
Samhället, politiken, FN osv. har gett denna grupp upprättelse idag. Det är inte längre Landstinget som ansvarar för boendena utan kommunerna. Vi fick LSS-lagen då den förra borgerliga regeringen var i makten. Och de flesta ser dessa människor som fullvärdiga medborgare i vårt samhälle och som vi skall behandla och respektera på samma sätt som alla andra. Det ICA lyfter fram på ett bra sätt i reklamfilmerna är några dåliga attityder och fördomar och gör det på ett lättsamt och humoristiskt sätt.
Precis som med andra fördomar (mot exempelvis nysvenskar) så är fördomarna större och gror bättre ju mindre man har att göra med de man har fördomar mot.
Den yngre generationen verkar vara mer opåverkade av den mörka historia denna grupp har. ICA-Jerry har en fanclub på Facebook som har över 24 000 medlemmar 58 000 medlemmar och det är bara trevliga och uppmuntrande kommentarer man kan läsa på sidan. Många ungdomar (Kissie undantaget) älskar Jerry och har en så härligt ofördärvad syn på människor som är lite annorlunda. Vi har mycket att lära av dem även här.
Till sist: Läs gärna intervjun med skådespelaren som gör rollen som Jerry här. Och även ICAs kommentar på kampanjen på Resume.se.
Kategorier
gamla inlägg Tips och tricks

Kan vi få slippa visitkort snart?

Snart har ett årtionde gått av det nya milleniet. Vi har digitaliserat det mesta av vår kommunikation. Allt mer sällan kommer post till oss på papper. Men visitkortet är fortfarande det allra vanligaste sättet att ge våra kontaktuppgifter till någon vi möter i köttrymden (det som en del väljer att kalla för IRL, AFK, verkliga livet ;-). Är det inte dags att vi kommer överens om att sluta upp med visitkort helt och hållet?
Det finns många alternativ. Och kanske är det just vad som är problemet. Att det finns så MÅNGA alternativ och inte ett enda gemensamt alternativ. Men jag tänkte iallafall ge några förslag på ersättning till visitkort som redan finns och används:

Do you poken?

poken
Inför det omtalade Sweden Social Web Camp fick jag för första gången höra talas om Poken. Det är en liten maskot som bara har ett unikt ID-nummer och en html-fil lagrad på sig. När du sedan håller en Poken mot en annan Poken så lagrar de varandras ID-nummer.  När du sedan ansluter din Poken till din dator kan du gå in på www.doyoupoken.com och hittar där alla de kontaktuppgifter som de du träffat har lagt upp. Du kan välja vilka kontaktuppgifter du visar för andra. Alltifrån en mailadress eller ett telefonnummer till alla dina profiler på en lång rad sociala nätverk.
Jag har en Alien-poken som på bilden ovan. Det finns en lång rad olika att välja mellan. Och om det känns för mycket som Tamagochi så finns även en business-variant som ser ut som ett USB-minne. Men då till mer än dubbla priset.
Vet ej om dessa små trevliga och praktiska figurer säljs av någon i Sverige. Jag köpte min av Karin Høgh på www.podshoppen.dk och som jag kan rekommendera varmt.
En sån här liten rackare blir riktigt användbar om en konferens/mäss-arrangör bestämmer sig för att dela ut sådana till alla deltagare.

QR-kod

qr-kod som leder till min vcf-fil

QR-koder eller barcode har funnits ett tag men inte slagit igenom ännu i Sverige. I Japan används dessa koder flitigt i kampanjer. Men där är också mobilsurf åtskilligt mycket större än i Sverige. I imånga kameramobiler finns programvara som kan tolka en kod som den ovan. Och oftast gömmer sig då en webbadress bakom punkterna.

Men så kom jag på att ett fiffigt sätt att ge folk möjligheten att lägga till mig i sin adressbok i sin mobil är att göra följande:

1. Skapa en VCF-fil med dina kontaktuppgifter i Outlook eller nåt annat program som kan hantera vcf-formatet för poster i adress-/kontaktlistor.

2. Lägg upp vcf-filen på din blogg eller någon plats på webben som går att nå för alla.

3. Skapa en QR-kod t.ex. på denna sida: http://qrcode.kaywa.com/

Den bild som skapas kan du sedan skriva ut och bära med dig på en konferens och liknande. QR-koden ovan har jag utskrivet på en bit hårt papper som jag laminerat och alltid har med mig. Alla som hittills testat den i sina olika mobiler har på tre klick kunnat spara ner alla mina kontaktuppgifter i sin adressbok: Klick 1: scanna koden, Klick 2: gå till adressen, telefonen upptäcker att det är en vcf-fil som hämtas och frågar om användaren vill spara kontakten i adressboken. Klick 3: Ja! Klart!

Har du inget program i din kameramobil för att scanna QR-koder så kan du hitta en här (i-nigma.com). Jag använder den, det är gratis och fungerar perfa.

Och så 8 sätt till….

I sommar taggade jag en artikel på Mashable.com om 8 sätt till att ersätta visitkort. Och iPhone har ytterligare appar förutom den som nämns där som gör att man kan byta kontaktuppifter trådlöst med andra iPhone-användare. Bump är en som många verkar ha.

Har du fler förslag på hur vi kan slippa samla högar med papperskort? Jag har hundratals och åter hundratals visitkort sparade i en stor plåtburk på skrivbordet. Inte kan man kasta dem. Och inte har man någon nytta av dem heller.

Tillgänglighet

Ytterligare en viktig poäng med att komma ifrån de små papperskorten är att de ju inte alls är tillgängliga exempelvis för personer som är blinda, gravt synskadade m.fl. Vissa företag som jobbar i branschen har visitkort med braille (punktskrift) på. Men det är utrymmeskrävande och då ryms oftast bara namnet. Ett elektroniskt visitkort är ju däremot mycket tillgängligare.

Den gemensamma vinningen för alla är att om vi får in kontaktuppgifterna i datorn så behöver vi inte knappra in en massa bokstäver och siffror för att kontakta folk. De finns istället endast ett klick bort. Och det är ju att vara tillgänglig i dubbel bemärkelse (”accessible/available” på engelska)

 

Kategorier
Event gamla inlägg

Sundsvall42, Get-together och Dag 1

Jag är i Sundsvall för 2.5 dagars konferens. Igår kväll var det en s.k. ”get together” (Vad är det för fel med ett svenskt ord som uppsamlingsmingelsammankomst eller nåt sånt?). Det var Jonas Hallberg som pratade på ämnet ”Blir man klokare när man blir äldre?”. Men snarare kanske man borde säga att det skulle ha varit temat. För han sa inte så mycket om det alls. Men jag är en stor fan av Jonas och han levererade många klokheter blandat med skratt som han även brukar på Spanarna och i andra sammanhang. Han anlitas även som föredragshållare i att hålla föredrag (retorik) ibland. Och därför var det lite otippat att han i princip läste innantill från ett manus under hela föreläsningen.
Sedan var det kvällen hemliga gäst som ”kallar sig pessimistkonsult”. Och eftersom jag bara vet om en enda som kallar sig det så var det inte så svårt att räkna ut att vi skulle få höra en annan som jag också tycker är mycket kul: Ronny Eriksson. Han hade även med sig kultbandet Euskefeurat. Ronnys mellansnack var det bästa och han drev lika hejdlöst som han brukar med oss norrbottningar (räknar mig fortfarande som en sådan trots att det är 17 år sedan jag flyttade). Men man skulle även kunna säga att han driver med nidbilden av norrbottningar. Så frågan är vem han egentligen gör narr av? 😉 Klura på den ni.
Sedan var det dags för mycket mingel och middag. Jag hamnade mitt i Clas Ohlsson-personal-delegationen men hade mycket trevligt med dem.
Idag var det fullt program med föreläsningar i olika ämnen. Programmet domineras stort av systemförvaltning som verkar vara det som de flesta är här för att diskutera. Men jag har försökt pricka in allt utom det. Och det har varit mycket intressanta saker som jag nog får anledning att återkomma till i ett senare blogginlägg. I vanlig ordning har jag direktsänt det jag kunnat och twittrat vilt från föreläsningarna. För att vara 800 deltagare på konferensen är det väldigt tyst i backchanneln. Här har ni den om ni vill följa vad som twittras härifrån men själva inte finns på Twitter, Bloggy eller nån annan Microblogg:

Twingly Blog Search
#sundsvall42
microblog
Microblog search results for “#sundsvall42”

Och det jag sänder live härifrån och har sänt kan ni se här: