Då var det dags igen för familjens testpanel att jobba lite ;). Nu har familjen testat 10 sorters apelsinjuice. För precis som med julmusten i december så finns väldigt bestämda åsikter om vad som är god juice. Och det går åt ansenliga mängder i en familj med 7 pers. Själv dricker jag knappt någon juice och försöker få barnen att inse att det är nåt man kan ta på morgonen och inte hinka litervis som allmän dryck under hela dagen. Mest pga sockermängden.
Men nu numrerade vi iaf upp 10 sorter till var och en enligt följande lista (ingen visste vilken som var vilken. Inte ens jag som hällde upp allt kom ihåg vilket nummer mer än ett par hade då vi skulle testa):
Tropicana
Garant (Willys)
Xtra (Coop)
Coop
Eldorado
Rynkeby
ICA
DelMonte
Godmorgon
Bravo
Alla fick på förhand ranka alla sorter för att jämföra med för egen del efteråt. Det var så klart Tropicana, Rynkeby och Godmorgon-juice som toppade de flestas lista. Jag och flera med mig var helt övertygad om att Eldorado skulle vaskas och klassas som odrickbar. Men det händer alltid intressanta saker när man gör en sådan här test.
Smaken skulle denna gång betygsättas i betyg 1-5 där 1 motsvarar ”knappt drickbar” och 5 motsvarar ”typ färskpressade apelsiner”.
Och så här blev hela resultatet av vårt juicetest (klicka på bilden för att se diagrammet större):
Toplistan enligt Familjen Erkstam ser alltså ut enligt följande (Med snittbetyg i parantes).
ICA (4,14)
Tropicana (4,00)
Rynkeby (3,71)
Bravo (3,57)
Coop (3,43) / God morgon (3,43)
Xtra (Coop) (2,00) / Eldorado (2,00)
Garant (Willys) (1,86)
DelMonte (1,00)
Av alla sorter var det bara DelMonte som vaskades efter vårt test. Vedervärdig smak av mögliga apelsiner. Och jag har inte kommit över chocken att jag gav Eldorado 4 poäng.
Vi har testat 10 av alla de olika sorters julmust som finns i butikerna i år. Det finns många fler, men vi stannade vid 10. Så vi har samlat på oss sorter under någon vecka då vi sett nya. De vi köpt hittade vi på ICA, City Gross, Willys eller Coop.
Testpanelen bestod av 6 av 7 familjemedlemmar i åldrarna 9-43 år.
De sorters julmust vi testade var:
Harboe
Nygårda (Spendrups)
ICA
Coop
Apotekarnes
Zeunerts
Guttsta källa
Three hearts
Nygårdas Ekfatslagrade
Wasa
Ingen visste vilken sort som var i respektive mugg. Det var jag som hällde upp alla men jag hade glömt det mesta av ordningen när det var dags att smaka. Alla fick ange smakbetyg i skalan 1-10 på alla de tio sorterna. Om man ville så fick man även skriva en kommentar på respektive nummer av julmust.
Resultatlistan i smaktestet:
1. Coop
Bäst sammanlagda poäng fick lite oväntat Coops julmust med ett snitt på 6.7.
Några kommentarer som vi skrev om denna: ”Mustig , len, julig”, ”Äkta mustsmak”, ”Detta måste vara Apotekarnes eller Nygårda”, ”Extra plus för att den inte är så söt”.
2. Zeunerts
Andra på listan blev Zeunerts. Och det enbart för att det var absoluta favoriten för de två 40-plussarna i familjen som gav 9 av 10 i smakbetyg. Snittbetyg 5.5. Några kommentarer: ”Smakar malt. God!”, ”smakar russin”, ”god rökig smak, men kanske inte direkt som julmust ska smaka”
De (yngre) som inte gillade denna sa: ”usch” ”blä” ”sodastreamat kaffe”. 19-åringen gillade denna men inte 20-åringen så jag antar att det är där brytningsgränsen går om man tycker om denna eller inte.
3. Guttsta källa
Denna fick ett snittbetyg på 5.3 och verkar vara en i mittfältet av vår smak då våra betyg var mellan 4.5 och 6. Några kommentarer om denna: ”billig”, ”smakar vatten”, ”ganska ok men med lite mysko bismak”. ”standard-must”, ”smakar inget, bara sött”.
4. Three hearts och Vasa
Fjärdeplatsen delas alltså av två sorter som båda fick 5.2 i snittpoäng.
Three hearts fick inga fina kommentarer förutom en i testpanelen som tyckte att det är precis så här must ska smaka. Övriga tyckte den var menlös och smakade billig sort.
Vasas must tyckte panelen vad ok: ”så som must ska vara” sa någon. ”blaskig men inte odrickbar” skrev någon annan. Och samma testare som lovordade Three Hearts tyckte även Vasa must var bland de bättre.
5. Nygårda och Harboe julmust
Dessa två sorter får precis 5.0 i snittbetyg och delar därmer på femteplatsen.
Nygårda från Spendrups borde räknas som en klassiker tillsammans med Apotekarnes. Men den skrapar ändå inte ihop mer än 5.0 i snittbetyg. Det är iaf två i testpanelen som gissar på att detta måste vara en av de två mest klassiska sorterna och ger även bra betyg. Men två i panelen tycker den är ”intetsägande” och smakar vatten.
Harboe fick femmor och sexor i betyg men en tvåa som drog ner snittbetyget en aning.
Några kommentarer om Harboe must:
”sötast av alla, måste vara 97% socker”
”lite sliskig”
”helt ok”
”för söt”
”luktar gott, smakar inte julmustigt”
6. Apotekarnes
Detta är den största överaskningen för panelen när de får veta att den julmust som i snitt bara skrapar ihop 4.0 poäng är den mest klassiska av alla sorter.
Så här säger panelen om denna då de smakat:
”specialsort, inte så god”
”smakar inte ett smack”
”menlös, intetsägande”
”måste vara en ekfatsgrej”
”smakar dyrt men svag”
”läskig”
7. ICA
Näst sämst betyg av alla får ICAs julmust med 3.8 i snitt. Vi som är 40+ ger 5 och 6 i betyg men de som är 20 år eller yngre gillar inte denna sort alls. Några utlåtanden om denna:
”vattnig smak”
”en billig sort”
”eftersmaken bättrade på betyget något”
”Helt vanlig” var kanske det mest positiva omdömet om denna sort.
8. Nygårdas ekfatslagrade julmust
Denna julmust som ska vara lite exklusiv finmust går inte hem hos denna testpanel. Den får endast 3.2 i snittbetyg och så här säger panelen om denna:
En av familjens tonåringar säger iaf att den är ”lite konstig men kan bli god om man vänjer sig”. Och det är kanske precis så att detta är en lite svårare smak som man kanske måste dricka några gånger för att lära sig att uppskatta. Och så kanske det är något psykologiskt med den fina flaskan som gick förlorat när vi fick detta i en plastmugg.
Det är iallafall helt klart så att vi kan strunta i de ekfatslagrade must-sorterna i vår familj och se till att vi har Coop-must på bordet när det blir jul 🙂
I går hade jag en ledig dag och tog med mig barnen till spelmässan Gamex som arrangerats tor-sön varje höstlov sedan 2010 och vi har varit på alla. En trevlig höstlovstradition. Första året 2010 hade jag med mig alla fem barnen och vi hade kul hela dagen, alla från 5 till 40 år då. De följande tre Gamex har jag haft med mig de tre yngsta barnen och det har varje år varit efterlängtat och vi har där skaffat oss en bra överblick av vilka spel som verkar intressanta och bra.
Dåligt nr 1: Ingen Nintendo på Gamex 🙁
En stor besvikelse i år är att Nintendo för första gången inte alls har monter på mässan. Det har alltid varit vår familjs favoritmonter eftersom Wii är vår konsoll. I sommar uppgraderade vi till Wii U och jag har redan haft dåliga vibbar kring den konsollen. För det har varit väldigt tunt med nya och intressanta spel till den sedan den kom. Och vad som är hönan eller ägget vet jag inte, men de säljer tydligen väldigt mycket färre av Wii U jämfört med övriga konsoller.
Enda inslaget av Nintendo på hela mässan var CDON som smällt upp en ledsen och ynklig rad av fyra Wii U stationer där man kunde testa två olika nyheter.
Dåligt nr 2: Gamex mer stereotypt
Jag tycker det mesta av utbudet, nya titlar och det mesta av ståhejet som fanns på årets upplaga av Gamex verkade vara riktat till killar mellan 16-19 år. Har iaf en känslan av att tidigare år hade en större bredd på utbudet som visades upp. Antar att det är köpstarkaste gruppen och kanske därför utställarna fokuserar på dem. Tydligen inte bara jag som tycker så här.
Dåligt nr 3: Inget för föräldrar
I god tid inför årets Gamex hörde jag av mig till arrangören och föreslog att de skulle kunna erbjuda en föräldra-lounge där vi i facebookgruppen ”Geek parents” kunde hänga och stå för innehåll i form av diskussioner och seminarier. Har inte fått någon respons alls på det. I Metroartikeln ovan säger arrangören att de inte kan hitta någon som backar en Lattemamma-hörna eller barnhörna så det kanske är förklaringen till det svala intresset även för min Geek Parents hörna. Jag tänkte att spelbranchen skulle kunna se en poäng i att man upplåter en lounge för en grupp på 600+ spelintresserade föräldrar som bejakar barns teknikanvändning. Som en kontrast till de flesta föräldrar som motvilligt följt med sina barn till Gamex och ägnar mkt tid åt att begränsa och kontrollera barns spelande.
Några trevliga glimtar:
1. Cosplay, alltid lika kul
För tredje året i rad så klädde mina två yngsta ut sig till sina favoritspelfigurer, sk costume play eller cosplay. Och så här har de sett ut:
Gamex 2011, Toad och MarioGamex 2012, Stevie från Minecraft och Toad från Supermario. Hamnade på Gamex hemsida
Gamex 2013: Mario och Link
De gillar uppmärksamheten som det ger att komma utklädda. Första åren var det inte lika hysteriskt med folk så då syntes de också bättre. Idag var det så packat med folk att det var svårt för vem som helst att märkas där. Men det var många som var fram och ville fotografera. Och Link hamnade tom i torsdagens sändning av Rapport på SVT:
¨
2. Kändisfotografering
Enligt rykten kan det hända att Minecrafts skapare Notch (Markus Persson) ska besöka årets Gamex. Vi såg inte av honom idag. Men däremot så fick min 14-åring syn på Marcus ”Stamsite” Nyman, en av Sveriges största Youtubers som har miljonpublik på sina klipp där han spelar Minecraft och mycket annat. Vi fick en bild på honom + barnen. Trevlig kille som i princip poserade och signade autografer varje gång vi såg honom.
Själv hade jag gärna velat träffa de japanska spelutvecklarna från Bandai Namco som var på plats. Men kön ringlade sig lång till poster-signeringen med dem. De vinkade glatt till Link och Mario när vi gick förbi iaf.
3. Cobotsgame och andra nya bekantskaper
En ny trevlig bekantskap på mässan var Cobots. Ett samarbetsspel där man styr varsin Cobot och måste co-ordinera sina cobots och samarbeta för att ta sig genom banorna. Barnen tyckte det var kul. Den finns att ladda ner och köpa för 31 kronor på www.cobotsgame.com. Jag har köpt och laddat ner men det funkar bara på Windows ännu så jag har inte hunnit testa det själv.
4. Grafik på ny level
Det var kul att få glimtar av de nya spelkonsollerna PS4 och Xbox One. Grafiken i ”Ryse, Son of Rome” var epimagisk. Nästan så det var svårt att se att det var datorgrafik och inte filminspelning med riktiga skådespelare. Se själv i spelets trailer:
Detta var mitt fjärde SSWC och det blev precis så inspirerande, lärorikt, intensivt och fantastiskt som 2009, 2010 och 2012 var. Även om varje SSWC är unikt och inte riktigt som det föregående så blir det perfekt eftersom det är just det årets deltagare som sätter programmet. Tillsammans skapas detta väldigt speciella evenemang som jag menar är branchens viktigaste på hela året.
För 170 av deltagarna började årets konferens på Stockholm C när det chartrade museitåget startade på torsdag morgon. Det var andra året i rad som PR Newswire sponsrade ett tåg så vi 170 resenärer kunde åka fram och tillbaka till Blekinge i ett alldeles eget fint 60-tals-tåg för en rimlig peng. Diskussionerna och mötena börjar alltså redan på tågresan ner. Så även denna gång.
Väl framme på ön var det get-together och fredagens program sattes upp efter de sessioner vi fått rösta fram på förhand:
Fredagens program (AKA The Grid)
Fredagen:
Efter en lite kall natt i tältet var det dags för dagens sessioner. Min dag blev så här:
Kl 10-11. Mycket intressant paneldiskussion om kundtjänst i sociala medier. Fritjof Andersson Relationdesk ledde diskussionen med en fantastisk panel bestående av community managers på Telenor, Scandic, Eniro och Emil Stenström från Kundo. Mycket bra! Mycket intressant.
Kl. 11-12. Gemenskapsmarknadsföring i sociala medier. Elia Möhrling på Tribaling berättade mycket transparent och frikostigt kring sina unika och mycket vettiga tankar kring hur företag ska jobba med sina varumärken och med marknadsföring i ett interaktionssamhälle som det vi har idag. Här har Elia nu själv lagt upp allt om hans session: video, bilder, presentationsmaterialet.
Lunch 12-13. Under lunchen hann jag med att vinna en 7 minuters helikopterflygning. Sånt händer bara på SSWC. City Network twittrade ut att man skulle hitta en viss GPS-position på ön och att de 50 första som kom skulle få en upplevelse. TACK till Andreas Ahrens som kom tillbaka med helikopterbiljett och viskade till mig vart jag kunde hitta dem 🙂
Kl 13-14. ”Quantify yourself”. Sessionen skulle handla om hur jag genom att samla data får mer ut av min vardag. Här måste jag erkänna att det var årets mest missvisande beskrivning av en session. För det handlade bara om vilken data som kan samlas och med vilka komponenter. Inte alls särskilt mycket om hur min vardag blir bättre av det. Men det var fortfarande mycket intressant för en tekniknörd som jag så jag hängde kvar med stort intresse.
Kl. 14-15. Här skulle jag gå på en session om programmering för barn. Det var liksom inte något ”Go!” i sessionen och inte riktigt vad jag hoppades på så jag tappade snart intresset och gick därifrån och blev stående ute och pratade med andra vilsna själar istället. Nog så bra det. Jag passade även på att förbereda mig lite inför dagens sista session där jag mer eller mindre ofrivilligt hamnade på en programpunkt.
Kl. 15-16. ”Sluta fulsälj”. Det var en fortsättning på en livlig diskussion i SSWCs Facebookgrupp och under förra årets SSWC. Min vän @peppelorum utmanade mig på en one-to-one polemik kring hur företag kan sälja sig på event som detta utan att ”fulsälja” som han kallar det. Vi käftades inte särskilt mycket men fick igång de ca 25-30 deltagarna och det blev en givande och kul stund tillsammans för oss alla som var med där tror jag.
Kl 16 stod jag beredd med en A4 med en session då lördagens program öppnade. Programmet fylldes på någon minut. Men jag fick in min session ”Geek parents 2.0” precis där jag ville ha den: Sist på dagen och på platsen ”under flaggstången” på den solvarma klippan. 🙂
Sedan hann jag med att bli intervjuad av Spelpappan inför en bok han håller på att skriva om vad Commodore 64 har betytt för folk. Jag har föranmält intresse och kommer att köpa boken. Med eller utan intervjun med mig som en del.
Och så var det dags för min helikopterfärd. Det var sjukt coolt och hisnande att swischa runt Tjärö på hög höjd under några minuter. Tack City Network för den åkturen!
Tjärö från ovan. Det vita SSWC-tältet syns bland träden på denna mycket idylliska ö.
På kvällen var det middag och party så länge folk ville och orkade. Denna natt blev betydligt mildare så det var skönt att sova ordentligt utan att vakna av köld. Jag + min kollega Peter rymdes f.ö. finfint i vår inte-så-lilla 2-rummare. Ett tolvmannatält med ett fyrmanna tält innuti som sovrum:
Min kollega Peter framför vår rymliga tvåa av tyg. Vårt sovrum skymtar inne i tältkåtan.
Lördagen:
Lördagens program. Jag hade med mig ett grönt papper för att skriva min session på. Ser ut att ha varit ett bra drag 😉
Lördagen var det åter dags för sessions.
10-11: Storytelling med min vän Mats Adamczak från PAF. Den sessionen höll han ombord på den tvåmastade galeasen M/S Albanus som stod förtöjd i kajen under hela SSWC. Mycket intressant session av en som verkligen vet hur riktig nytta kan skapas ur bra storytelling.
Direkt efter den sessionen blev jag intervjuad för en videofilm om Havskampen som är en insamling som pågick då M/S Albanus och en skuta till seglade ner till Tjärö.
11-12: Mina kloka vänner Brit Stakston och Micke Kazarnowicz pratade på rubriken ”Istället för ROI”. Jag försökte Bambusa denna session men min uppkoppling strulade och det klipptes 2 ggr. Kolla hellre in min vän Andreas filmer på Youtube här. Det var tänkvärt och skönt att få bekräftelse att ens egna tankar stämmer överens med dessa två som jobbar med några av de största varumärkena och har lyckats i sociala medier i många år.
12-13. Lunch med många intressanta och trevliga samtal som i alla pauser och mellantider.
13-14. Anna Hass (@Glimra) höll en session om hur bra texter på en webbplats ska vara. Frivilliga bland åhörarna hade skickat in sina webbplatser till Anna som hon granskade inför publiken på sessionen. Det blev både ris och ros och Anna Hass är verkligen kunnig på sitt specialområde.
14-15. Big data. Joakim Nyström och Hampus Brynolf ledde en mycket intressant diskussion i varsin grupp på klippan under flaggstången. Joakim vågade göra det man kan under en knytkonferens: Sätta upp ett ämne man inte vet så mycket om och hoppas att det kommer folk som vet en del om ämnet. Tillsammans la vi ett pussel och gick därifrån kunnigare på området som vi alla var intresserade av.
15-16. Geek Parens 2.0. Det var min session och jag ledde diskussionen om barn och teknik. Det var en fortsättning på förra årets session på samma rubrik. Den gången fortsatte diskussionen i en Facebookgrupp som nu har långt över 500 medlemmar.
Jag direktsände denna diskussion från min mobil så du kan följa de 40 minuternas diskussion här.
Det var väldigt kul att så många kunniga och kloka föräldrar kom och diskuterade detta intressant ämne med mig. Facebookgruppen har fått stor tillströmning av medlemmar i samband med att gruppen omtalats i medier. Nu senast var det denna intervju med mig som TT Spektra gjorde i sommar som publicerades i lokaltidningar runt om i landet.
På lördag kvällen var det åter middag och partaj. Och årets middagstalare var riktigt cool. En LOL-catz-forskare från Boston Universitet, Kate Miltner. Verkar inte som att någon lyckats fånga henne på video. Men det var både kul och tänkvärt.
Summa summarum
Hemresan med det chartrade tåget var inte alls så trött och avslagen som jag trodde. Fortfarande hann jag med flera intressanta diskussioner, mötte nya deltagare, fick testa Google Glasses mm.
Att skriva om alla möten, samtal, inspirerande människor jag mött osv vore hopplöst. ÅK DIT så får du uppleva detta fantastiska själv. Här är iallafall en glimt från fredagkvällen då den 16-åriga supertalangen Manda Månson satt en timme med sin gitarr ombord på M/S Albanus:
Och detta är något av det mest väldokumenterade som händer under hela året. Så på denna sida kan du ta del av några tusen bilder, hundratals sändningar, blogginlägg, nyhetsartiklar osv om du vill se mer från vad som hände under den gångna helgen.
Det kan tyckas banalt. Men brukar du säga hej till busschauffören då du kliver in i bussen? Eller visar du bara surt upp din biljett eller ignorerar denne om du skannar biljetten i en apparat? Jag läste någonstans för länge sedan en uppmaning att bemöta busschauffören med ett leende och ett hej. Jag började tänka på det och brukar försöka komma ihåg att göra det. Även när bussen är sen eller jag har sprungit som en idiot för att hinna med (paradoxalt nog är båda lika vanligt).
Senaste veckorna har detta klipp cirkulerat på Facebook och man blir glad av att se med vilken iver denna busschaufför hälsar varje passagerare välkommen ombord:
För några veckor sedan lyckades jag med bedriften att tappa min Ipad-mini på bussen på väg till jobbet på morgonen. Jag trodde att jag hade den i väskan men den måste ha legat i mitt knä och glidit ner på golvet när jag gick av bussen. Som tur var kom jag på det snabbt. Och eftersom jag under den resan satt i ”dragspelet” på den ledade bussen tänkte jag att det nog inte är så lätt att se den på golvet då det är så mörkt just där. Jag började efterlysa bussen via UL som hänvisade mig till SL som kör busslinje 677 från Norrtälje mot Uppsala. De lovade försöka kontakta busschauffören som nu var på väg tillbaka mot Norrtälje. Redan inom en timme efter att jag tappat min Ipad fick jag veta att den var upphittad och inlämnad på bussgaraget i Norrtälje. Så jag kunde åka och hämta den kort därefter vilket jag gjorde. Behövde inte betala någon avgift (som man måste om den skulle hamnat på hittegodsavdelningen) och jag frågade vem som ska ha hittelönen men de visste hon inte som hade förvarat den åt mig. Jag åkte hem lycklig att ha fått tillbaka min Ipad men kom på att jag ju borde ha haft med mig fikabröd åtminstone. Så ett par dagar senare hade jag med mig två stora lådor med godbitar som jag lämnade till busschauffören då jag åkte hem en dag. Jag bad honom lägga det i deras fikarum i Norrtälje och hade även skrivit ett kort om varför jag ville bjuda på fika. Cheezy kan tyckas (framför allt att skriva och berätta om det). Men min poäng är att allt blir så mycket trevligare med väldigt små medel.
Jag kan tänka mig att busschaufförer inte alltid möter trevliga miner och glada tillrop. När det är vinter och bussen är försenad är det ändå busschauffören som ofta får ta skit för det. När bussbolaget inför nya hopplösa betalsystem för SMS-biljetter är det också busschauffören som får ta skiten. Anledningen till att kontanter plockats bort från många bussbolag är till en början rånrisken. Det är ju chaufförer som blivit brutalt misshandlade för sin kontantkassa på några hundralappar.
Så älska din busschaufför! Behandla honom/henne som en medmänniska. Och den gamla sanningen ”behandla andra som du vill bli bemött själv” gäller även när du kliver på bussen.
Case 3: Flashmob
När din favoritbusschaufför fyller år nästa gång kan du kanske arrangera en flashmob som den här 😉
(Spoiler alert: Det förtar lite av det fina i klippet att det på slutet visar sig vara reklam för busstrafiken. Man vill så gärna att det ska vara på riktigt men det kan ju faktiskt vara helt iscensatt.* Men jag får iaf tårar i ögonen varje gång jag ser det)
*) Uppdatering:Säkra källor från Köpenhamn intygar att Mukthar-klippet är på riktigt. Tack Anders Colding för det.
Till slut: Tack till My Hallin vars fråga på Twitter tidigare idag blev inspirationen till detta inlägg.
Den överintresserade (eller om man inte kan se bilden ovan) kan läsa hela Excel-arket här.
