Författare: Erkstam

Kategorier
Event gamla inlägg

Okonferenser och konferenser, Vad kostar de?

Just nu (bokstavligen) rasar en het diskussion på facebook-gruppen för årets Social Web Camp. Det är Erik Laakso (AKA @Uppstuds) som idag ställde frågan i ett blogginlägg om vad arrangörerna kan tänkas dra in på ett event som detta. Han efterfrågar ekonomisk redovisning av det hela och Tomas Wennström (en av arrangörerna) har svarat att de ska återkomma med info imorgon. Några backar upp Erik och förordar full transparens i det ekonomiska kring arrangerandet av konferensen. Men de flesta tycker att det är nonsens, hippieflum och kommunistfasoner att ens fråga efter något sådant. Jag är nog beredd att hålla med de sistnämnda, men utan sprängda synapser ;). Tänkte först skriva en tweet om vad jag tycker i frågan men 140 tecken räckte inte långt. Här följer därför en lite längre förklaring av min ståndpunkt:

Till att börja med så har jag själv bestämt mig för att avstå SSWC i år. Jag var med 2009 och 2010 och det var alldeles, alldeles underbart. Dessutom var det utan konkurens det event/konferens både 2009 och 2010 som gav mig mest i frågan om:

  1. Inspiration
  2. Kunskap
  3. Kontakter/nätverkande
Och då har jag sprungit på en hel del konferenser som handlar om webben under de åren. Både i Sverige och utomlands. Men i år avstår jag alltså SSWC. En anledning var att det blev en dag extra i år och alltså blir tor-sön som går åt om man vill vara på plats under hela okonferensen på Tjärö torsdagskväll till söndag fm. Datumen passade inte lika bra i år då jag haft tidigare semester. osv. Jag kommer förmodligen att ångra mig mycket när jag för höra/läsa/märka att 2011 blir precis lika awesome som tidigare år. Men-men, jag har bestämt mig.
Tillbaka till Eriks fråga. Jag anser att Tomas och Kristin som arrangerar detta fantastiska event inte alls har något större skäl att redovisa det ekonomiska kring SSWC än vad andra konferens- eller okonferensarrangörer har.

Jämförelse Webbkonferensdagar i Centrala Stockholm

 

I en webbkonferens som ett mediahus eller en konferensarrangör anordnar så brukar upplägget vara att deltagare betalar 5.000-15.000 kr för ett vara med i 1-2 dagar. Utställare och sponsorer betalar 30.000-300.000 kr för olika grader av synlighet och promotion i samband med eventet. Har man betalat riktigt bra kanske man tom får talartid. Säkert kan en arrangör göra sig en slant på ett sådant event om det är ett sunt ekonomiskt upplägg bakom och har en maffig försäljnings- och marknadsföringsapparat bakom. Arrangören sitter med risken med kostnaderna även om inga deltagare kommer. De solklara vinnarna är konferensanläggningen som får in sin sedvanliga hyra i alla lägen (en hyra som dessutom oftast ger ett kvadratmeterpris som får en vindsvåning på Östermalm att verka snorbillig). Utställare och sponsorer har (av erfarenhet) ofta svårt att räkna hem insatsen i sådana konferenser och event utan får räkna hem det i den allmänna PR-insatsen för varumärket/företagsnamnet. Men de riktiga förlorarna är oftast deltagarna. De får betala dyrt för en konferens där andra satt samman programmet och där de med störst betalförmåga har fått störst inflytande och synlighet. Det är dessutom precis lika svårt att förutse hur mycket man får ut av en sådan konferens som ur en okonferens där programmet sätts samman först då alla kommit till okonferensen. De som på pappret verkat vara de mest intressanta talare kanske är helt usla på framförande och därmed blir behållningen noll. Hur mycket professor och världsledande på sitt område personen i fråga än är. (Upp med en hand den som inte varit med om det!).

I en okonferens som SSWC så kan det ju tyckas som att mycket ordnar sig av sig självt. Många hjälper till med det de är bra på. De stora tekniska insatserna görs nog inte ideellt men väl nog av de bästa vi har i landet. Alla dessa insatser, betalda eller utförda ideellt är vad som tillsammans bakom kulisserna skapar förutsättningarna för SSWC. Att okonferensen sedan blir ett Halleluja-moment för alla som är på plats hänger mest på deltagarna och vad var och en bidrar med. Och tänk på att du har två öron och en mun. 😉

Metafor: Knytkalas

SSWC är ett knytkalas för informationsdelning om framtidens kommunikation och sociala medier. Många av Sveriges kunnigaste på området är där. Du är bjuden. Ta med något gott och pissa inte i skorna i farstun på väg in.
Så till slut massa PEPP till Tomas och Kristin. Tack för två fantastiska SSWC. Jag önskar er lycka till och hoppas verkligen 2011 blir lika bra som de föregående åren var. Och hoppas det blir många fler SSWC både för mig och för andra intresserade.

Kategorier
gamla inlägg Sociala medier

Döden på facebook

Hundra år sedan jag bloggade sist. Denna blogg för en tynande tillvaro. Försökte uppgradera till version 1.6 av Joomla men körde fast då något i databasinställningarna för mitt webbhotell inte verkar lira med uppgraderingspluggen. Egentligen skulle jag vilja byta till WordPress men då tappar jag alla inlänkningar till gamla blogginlägg. Nåväl. Dags att damma av bloggen för att skriva nåt. Och vad kan då passa bättre än att skriva om döööden 😉

Och jag tänkte inte skriva att facebook dör pga Google + kommit. För jag tror inte på det….ännu. När jag räknat ut hur och varför man skall använda Google + så kanske jag ändrar mig. Men tills vidare säger jag länge leve facebook! 🙂

Digital minneslund

Har sedan en längre tid tillbaka två facebookvänner som inte finns kvar i livet. Har inte velat unfrienda dem för jag tycker inte att det gör något. I det ena fallet handlar det om en man som jag kände väl och har haft mycket kontakt med även offline. På årsdagen av hans dödsdag så skriver alltid någon på hans facebook-wall till minne av honom. Jag tycker det är fint med en liten digital minneslund för min vän. Det enda som var lite störande tidigare var när facebook ibland påminde mig om att det var länge sedan jag hade kontakt med honom och bilden dök upp i högerspalten. Funktionen verkar inte finnas kvar nu, men då det hände några gånger var jag nästan på väg att unfrienda honom bara för det.

”Vill du komma på min begravning?”

I det andra fallet handlar det om en kontakt jag fick genom jobbet och en person jag aldrig träffade offline. När personen gick bort använde anhöriga den personens facebook-profil för att bjuda in samtliga facebook-vänner till dennes egen begravning. Inte så smakfullt, nej. Men man kanske inte är så rationell alla gånger i en sådan situation. Personen själv skulle delta i eventet enligt OSA-listan. Men jag tycker att det är en tolkningsfråga om det kan räknas som närvaro att man är objektet för eventet och ligger i en trälåda hela tiden. Har hursom ändå inte unfriendat den personen heller.

Personen jag kanske känner…..är död

Det som blev aktuellt helt nyligen när det gäller döden på facebook är att ”Personer du kanske känner” föreslog en person som jag vet vem han var men som jag också vet hastigt gick bort för ett par månader sedan. Vi har några gemensamma bekanta och därför dök bilden och namnet upp i högerfältet. Det var också lite olustigt på något vis. För visst skulle jag ju kunna skicka en vänförfrågan. Men jag skulle nog knappas få svar.

Statusändring i flödet: ”NN har avlidit”

Det har diskuterats tidigare om döden på facebook och andra sociala forum. Har inga anhöriga tillgång till den bortgångnes profil är det i princip stört omöjligt att få bort den. Tycker att facebook åtminstone borde ha en funktion där de som har ett släktband (typ förälder/barn/syskon) borde kunna anmäla en person/profil som avliden. Och om denne själv inte bestrider det inom en viss tid så ändras status till avliden och den personens profil finns då kvar men kan inte dyka upp i ”personer du kanske känner” eller ”folk du inte haft kontakt med på länge” osv. Och detta behöver inte vara en statusändring som då automatiskt syns i alla den personens flöden. För jag tycker här att det är precis som med statusändring av förhållanden (läs: separationer) dvs att jag föredrar att få veta vissa saker om mina vänner på andra sätt än via en statusändring i facebook-flödet. Så analog är jag.

Kategorier
gamla inlägg Sociala medier

Vad tjänar Twitter pengar på?

 

tre valar med valutasymboler på och som bärs upp av en twitter-fågel

Igår kväll föreläste jag om Sociala media för en skara i Vetlanda. Det var Studieförbundet Vuxenskolan som bjudit in mig. Och jag höll låda i tre timmar för en tapper skara som trotsat vårens varmaste dag.

I en av pauserna fick jag en fråga som helt satte mig på pottan. Det var @philiphordegard som undrare vad Twitter som företag tjänar pengar på. Jag använder Twitter varje dag och ser det som mitt mest värdefulla kommunikationsverktyg. Jag föreläser om Twitter. Jag älskar Twitter. Men det slog mig då att jag verkligen inte hade någon aning om vad de drar in pengar på.

Twitter har funnits i fem år. De har idag 175 miljoner registrerade användare och det postas i snitt 95 miljoner tweets (twitter-meddelanden på 140 tecken). Hisnande siffror som kräver sin datakraft.

När man blir satt på pottan av en fråga som jag blev igårkväll så kan man i ett sånt läge alltid såklart fråga….Twitter!! 🙂 Så jag slängde upp frågan och fick snabbt flera bra svar från flera twitter-polare som har bättre koll än jag:

  • Linda (@dvijdvs) svarade snabbast och hon sa att de inte tjänar några pengar vilket är ganska unikt. Jag undrade då om hon menade att de jobbar med välgörenhet och fick en länk till en nyhetsartikel som svar där man kan läsa att Twitter nobbade ett fläskigt anbud på att bli uppköpt av Facebook för ett par år sedan. Och i samma artikel säger även en av grundarna att de inte riktigt hittat sin affärsmodell ännu.

  • Jens Gustafsson (@lankbyggare) och hemlighetsfulle twittraren @qpaqex svarade att de lever på sponsrade/promoted tweets. Och @qpaqex lade senare till att Twitter idag inte har någon intäkt men letar en sådan.

  • Therese Reuterswärd (@TrulyTherese) trodde också på promoted tweets, men lade även till ”promoted accounts” och ”promoted trends”. Alltså betalkonton och att man kan betala för att ens ämne/varumärke ska synas som en aktuell trend på twitter.com.

Jag har svårt att se hur Twitter skulle kunna leva på något av det ovanstående. Sponsrade tweets, trender och konton är inte något jag sett mycket av iallafall.

Senare på kvällen fick jag ett till svar då Paul Iman (@pauliman) sa att de säljer access till sin ”fire hose”. Den punkten alla tweets passerar. Detta är ju något som borde ha ett stort värde om man är intresserad av informationsutvinning (Data mining) på allt som sägs på twitter världen över.

Men som slutsats kan man väl då säga att Twitters affärsmodell inte är helt glasklar. Fyll gärna på med mer info om du har koll på detta.

 

Kategorier
gamla inlägg Tillgänglighet

Nespresso gillar inte kunder

Hemma köpte vi en Nespresso-maskin till oss själva i julklapp. Jag, frugan och två tonåringar uppskattar bra kaffe. Vi valde en riktigt fin modell med mjölkskummare mm. Kapselkaffe verkade bra då vi ville slippa gryllandet med en manuell espressomaskin (köket behöver storstädas efter att man ägnat 20 min åt att göra en bra Latte). Finns troligen inget kaffe i kapselform som kommer upp i klass med Nespresso. Skulle möjligen vara Zinzino då, men jag är inte så intresserad av att vara fast i en prenumeration på kaffekapslar och dessutom verkar det svårt att bara vara kund. Man förväntas även bli en hängiven nätverkssäljare av konceptet. Nej tack.

Jag pimplar Nespresso på jobbet och flera av mina kollegor har Nespresso-maskiner hemma och är mycket nöjda. Allt var frid och fröjd till det var dags att få tag på kaffe-kapslar. Att registrera sin maskin och lyckas bli medlem på Nespresso.com skulle ge tillbaka 500.- att handla kaffe för. Men det var ungefär lika osmidigt som det måste ha varit att ansöka om visum till Sovjet att lyckas med det. En mängd formulär och medlemsnummer, kvittonummer och allt möjligt skulle registreras. Fick en stark känsla att det var en tanke bakom. Troligen 1 av 10 som lyckas genomföra processen och få tillbaka sina 500 utlovade kronor. Sedan tog en det ett par veckor utan någon som helst bekräftelse. Jag hörde av mig igen med ett långt och utförligt mail om deras registreringsförfarande och undrade vart mitt kaffe var. Fick ett kort svar att det skulle vara på väg.

Nästa kaffe-inköp gjorde jag i den flashiga (och Sveriges enda) butik vid Stureplan. Inga problem där. Lyxig känsla som lever upp till det lyxiga priset på 3.50 kr per kapsel. 😉

Fullständigt otillgänlig webbplats

Nespresso.com och den svenska sajten är helt och hållet gjord i flash. Det innebär att sajten inte alls fungerar för besökare som surfar via skärmläsare. Det betyder också att sajten är ett vitt papper för Google och andra sökmotorer. Det betyder för det tredje att sajten inte fungerar för någon som surfar in via en ipad eller iphone. Så ganska många är det som inte alls kommer in i ”butiken”. Jag har ett tillägg installerat i min webbläsare som gör att jag slipper se flash (reklam och annant skit) om jag inte klickar på rutan med flash-objektet. Då Nespresso.com är helt byggd i flash och dessutom gjort extra krångligt visade det sig att jag var tvungen att hitta en ruta på ca en pixel uppe i vänstra hörnet för att lyckas aktivera sajten.

Med viss möda lyckades jag alltså till slut komma in i butiken och göra mitt inköp av kaffe för 500 spänn.

När jag skickat beställningen så tänkte jag gå in och kolla runt lite igen bland utbudet. Efter att ha skickat beställningen blev jag utloggad automatiskt (??!!) så jag måste då logga in på nytt. Då kommer en stor blaffa upp (typ som ett varningsmeddelande i Windows):

 

En meddelanderuta med texten: Du har redan beställt idag. Klicka på JA om du vill lämna en annan beställning idag eller besöka webbplatsen.

Tänk er en fysisk butik som behandlade sina kunder likadant. En biffig dörrvakt står vid entrén och sorterar folk:

”- Jasså, du tänkte komma in hit med en sån där iphone/ipad. Glöm det!”

”- Jasså du är synskadad. Såna vill vi inte ha i den här butiken!”

”- Men hallå! Du har redan handlat här idag en gång. Är du säker på att du vill komma tillbaka?”

Kategorier
Angeläget gamla inlägg

SJ, SJ, gamle vän. Släpp datat fritt!

Vintern och kylan har återigen gjort ”kaoz” med tågtrafiken. Inställda avgångar och kraftiga förseningar har varit vardag för väldigt många de senaste veckorna. Och det hjälper inte hur man försöker hålla örnkoll på trafiken vid den station man ska åka från, för informationen stämmer sällan och uppdateras helt åt skogen för sent.

Och ändå VET SJ och andra tågoperatörer precis exakt hela tiden vart deras tåg befinner sig. Så vart ligger problemet? För ju bättre och tidigare förvarning om förseningar desto mindre skada gör den. För jag förstår att det blir problem när vagnhjul i alla tåg-set plötsligt måste röntgas samtidigt som det blir vargavinter och växlar fryser osv. Men jag förstår inte varför det är svårt att få fram info att t.ex. avgång 17.11 från Stockholm till Uppsala ska bli försenad om det tåg som ska gå 17.11 befinner sig någonstans vid Knivsta kl. 17.11. Ingen info på tavlan förrän avgångstiden passerat och då har jag så klart fram tills dess trott att tåget ska gå i tid. Men SJ har då vetat länge att de inte kommer att göra det.

På www.tåg.info kan man se exakt vart tåg befinner sig. Och om man kopplar upp sig på det trådlösa nätverket ombord på vilket X2000-tåg som helst så kan man se en karta där tåget man åker med är utmarkerat som en liten prick som rör sig på kartan efter den exakta position man befinner sig på. Så det går att få fram exakta positionen på det tåg man tänkt hoppa på. Men bara efter att det startat från sin första station.

För om tåget du ska åka med är ett vändande tåg (exempelvis mellan Stockholm och Uppsala)  så har samma tågset för tillfället ett annat tågnummer än vad det ska få i nästa avgång. Och det är bara SJ som vet vilket tågnummer som vid vändningen ska bli ett annat tågnummer. Att tåget befinner sig ca 4 mil bort från vändstationen då det ska avgå borde kunna göra att man kan ge meddelande om att det blir försenat och med ungefär hur mycket. Eller tror de varje dag att tåget ska köra in i någon futuristisk transportörportal och ploppa upp på perrong 3 på en millisekund?

Så informationen finns alltså tillgänglig men når inte fram till de som står på perrongen och fryser, eller de som sitter på kontoret eller väntar hemma och försöker hålla koll på trafikinformationen.

Har igår em och idag fört en dialog på twitter med SJ samt twittraren Spiddeer (som verkar ha ett finger med i spelet kring tåg.info) kring detta.

SJ tipsar om en databas som iofs kan vara intressant för någon typ av tjänst. Men den verkar inte innehålla realtidsinfo om vart tåg susar runt exakt i detta ögonblick utan mer en databas med tidtabeller.

Jag kände att twitters 140 tecken blev hårt begränsande då jag ville förklara problemet och vad jag menar så därav detta inlägg.

SJ bör tvingas att släppa ifrån sig sin data så någon kompetent skara får ta tag i det och göra någon vettig informationstjänst av det. Själva verkar de helt sakna kompetensen och förmågan att få till något sådant detta millenium. Efter förra vinterns episkt pissiga information och tågtrafik borde den bristfälliga informationen åtminstone ha kunnat åtgärdas.