Kategorier
Jobbrelaterat Sociala medier

Salgado, here I come!

 

Salgado logo

Idag har jag skrivit avtal med Medie- och kommunikationsbyrån Salgado i Uppsala. Det känns fantastiskt roligt och spännande att få ingå i ett större sammanhang med specialister kring Sociala medier.

Sedan jag startade min egna firma på heltid för ganska precis ett år sedan har jag tagit in de flesta uppdrag på egen hand via min enskilda firma. Sedan drygt ett halvår är jag inne på ett längre heltidsuppdrag på Bioservo med uppgiften att hjälpa dem att få ut ett nytt hjälpmedel på marknaden. I bredd med detta har jag även löpande gjort mindre inhopp här och där (ca 2-3 ggr/mån) i form av workshops och föreläsningar då jag fått spontana förfrågningar om sådant och då det passat in i mitt schema. Men att verka i egen regi och i ett enskilt bolag är inte alltid det optimala. Och ibland har det känts som att jag lämnat kunder och intresserade i sticket då jag inte haft varken tid, möjlighet och ibland inte ens kompetens att följa upp och hjälpa de olika kunderna med mer när de varit intresserade av att ta ett större helhetsgrepp kring detta med sociala medier.

Därför är det väldigt roligt att jag from nu ingår i mediebyrån Salgado i Uppsala. Därmed kan jag bidra med min kompetens till Salgados kunder i form av föreläsningar, kurser och workshops. Men framför allt så kan jag nu erbjuda mina kunder, kontakter och åhörare en mer heltäckande hjälp kring organisationer och företags engagemang och närvaro i de nya kommunikationskanalerna.

Vilka är Salgado?

Salgado är en av få byråer i Uppsala som verkligen kan lotsa kunder i alla de nya och snabbrörliga kommunikationskanalerna i det nya interaktionssamhället. Och det är några mycket kompetenta kollegor jag får där. De två jag känner sedan tidigare är VDn Charlotte Da Silva och Maja Larsson. Lotta fattade tidigt grejen med Sociala medier och jag hade följt henne länge på Twitter och via andra kanaler innan vi träffades för första gången för ca ett år sedan. Och så ska jag erkänna att en starkt bidragande orsak till att jag sökte mig till Salgado är att stjärnan Maja nyligen började där. Maja träffade jag offline första gången på SSWC 2010 och hade då redan länge haft kontakt via Twitter. Maja är bl.a. den ena initiativtagaren till Fotosöndag. Och hon är liksom jag själv en 100% digitaliserad nörd i positiv bemärkelse. Ska bli så kul att få jobba ihop med dessa kompetenta vänner och så ska det även bli kul att lära känna de övriga på Salgado.

– Jaha, och vart jobbar jag då egentligen, undrar kanske någon? 😉 På Bioservo eller Salgado? Svaret är formellt sett varken eller eftersom jag även framledes får min inkomst via min enskilda firma. I detta nu kommer jag inte att vara så mycket på Salgados kontor och vårt nu formaliserade samarbete består i att alla de förfrågningar som jag får in på föreläsningar och liknande kommer att gå via Salgado. Samt att jag har någonstans att hänvisa de kunder och förfrågningar jag får in som jag inte har tid, möjlighet eller kompetens att hantera själv. Mitt heltidsuppdrag på Bioservo fortsätter som vanligt. Så mina dagar kommer precis som det senaste halvåret i huvudsak att gå ut på att se till att detta nya spännande hjälpmedel lyfter och når ut på marknaden.

Kategorier
Angeläget Bokrecension

Bokrecension: ”Bara jag kommer hem” av Nina Muhonen

Boken Bara jag kommer hem av Nina Muhonen

Tänkte skriva något så ovanligt som en bokrecension. Dels för att jag ytterst sällan läser några böcker nuförtiden. (Ska försöka ändra på det i sommar och har laddat ner ett par från Amazon att ha och läsa på paddan i sommar.)

Nina Muhonens bok upptäckte jag av en slump. Jag såg en länk på Rehab Stations facebook-sida om att Nina varit på radion. Jag kände igen namnet och upptäckte att det var samma Nina som jag träffade en gång i början av 2000-talet. Då pluggade hon till beteendevetare. Jag jobbade på Gewa då där vi bl.a. hade ett hjälpmedel för att läsa böcker som hon använde dagligen till sina studier. Nina gjorde stort intryck på mig på grund av sin otroligt positiva inställning till livet och sin framåtanda. För hon pluggade då ca 150 sidor per dag trots en hög nackskada pga en olycka som gör att hon är förlamad från nacken och neråt samt måste ha respirator som hjälp för att andas. Det var kul att träffa på Nina igen och då jag såg att hon relativt nyligen gett ut en bok beställde jag den på momangen.

Nu har jag läst boken och har nu även förstått att hon figurerat i många sammanhang i media så det är kanske några av mina bloggläsare som vet vem hon är.

Boken var mycket intressant och en spännande läsning. Nina berättar osentimentalt om olyckan som totalt förändrade hennes liv. Hon berättar vidare om kampen för att få komma hem och kunna återgå till ett liv och en vardag utanför sjukhusets väggar. Om hur hon utbildar sig samtidigt som hon driver företaget som behövs för att hon ska ha fungerande assistans dygnet runt. Om hur hon reser, studerar, engagerar sig i politik osv. Nina är inte är särskilt gammal men ändå så har hon hunnit uppleva och gått igenom mer än vad många hinner på ett långt liv. Eftersom hon nu är utbildad beteendevetare så har hon även delat upp boken och berättelsen i de fyra bearbetningsfaserna som man går igenom efter en svår och traumatisk olycka och förklarar på slutet hur de faserna var för henne.

Jag rekommenderar verkligen alla att läsa den här boken. Det är en spännande berättelse och Nina har mycket att lära ut till andra från sina egna erfarenheter i kombination med den yrkeskunskap som hon nu har på området beteendevetenskap.

  • Politiker borde läsa boken för att få inblick i livet hos en människas där fungerande sjukvård, fungerande hjälpmedel, tillgänglighet till allmänna platser/resande osv. bokstavligen är livsavgörande.
  • Beslutsfattare och personal inom vården borde läsa den.
  • Tror personer som har liknande erfarenheter i livet som Nina också skulle tycka om att läsa boken och kunna känna igen sig och få kraft och inspiration.
  • Även alla övriga som bara helt enkelt är intresserade av en unik livshistoria borde också läsa den.

Lycka till i framtiden Nina! Och skriv gärna fler böcker!

Kategorier
Angeläget Teknik

Sluta ringa! Det är 1800-talsteknik!

en antik telefon och en iphone
För många är ENDA skillnaden mellan dessa två apparater att den ena är trådbunden och den andra är trådlös

De som hört mig föreläsa om framtidens kommunikation och sociala medier vet att jag för en personlig hatkampanj mot telefonering. För folk som bara kommunicerar via telefon, de går aldrig att nå för de sitter alltid i telefon och de hinner aldrig ringa för de slösar så mycket tid på att få tag på andra som bara sitter i telefon osv. Har du möte med en sån där telefonerare så vet du att mötet när som helst kan bli avbrutet för att någon ringer (det är alltid ”ett viktigt samtal som de måste ta”). Maken till oeffektiva, stressade och splittrade människor är svåra att hitta.

Jag bloggade för drygt ett år sedan på Socialbusiness.se där jag skrev om vad det skulle innebära om vi tvingade hantverkare att sluta ringa. Vad mycket mer de skulle få gjort då.

Men nu riktar jag mig till alla i samhället. Och särskilt till er med ledande positioner på företag. För det är ni som måste digitaliseras först. Ni kan ju inte förvänta er att er organisation ska börja bli effektivare och använda modernare kommunikationsteknik än telefonen (som uppfanns 1870) om ni själva inte gör det.

Resursslöseri i många dimensioner

När datorn kom så var det många som använde den som skrivmaskin. Och gjorde man det så var ju datorn att byta ner sig. För sett i det perspektivet så är ju skrivmaskinen en dator men med INBYGGD skrivare (eller skrivare med integrerat tangentbord om man så vill 😉 Numera tror jag datoranvändningen för den gruppen har utökats till skrivmaskin + hemsidesbesökare + möjligen mailmaskin. Men att använda en modern smartphone enbart för att ringa folk är ännu större resursslöseri i dubbel bemärkelse. Dels är det ju slöseri av alla de potentiella tekniska resurser som en smartphone innehåller. Men det är även resursslöseri av din arbetstid och förmåga. Ett konkret exempel: När du ringer någon för att få ett svar på en snabb fråga kan du alltid utgå från att den du ringer blir störd. För knappast någon enda sitter väl på sitt jobb och bara väntar på att någon ska ringa? Ett telefonsamtal bör innehålla en del artighetsfraser och lite inledande kallprat. Är det ett viktigt ärende så måste du även skriva ner det som sägs. Och har du ingen handsfree så skriver du det för hand för att sedan du lagt på skriva in det på nytt i datorn. Jamen, du hör ju själv hur galet det låter.

Så, sluta ring!

Jag tror att det är fler än jag som skulle vilja att vi slutade upp med otyget att ringa varandra i tid och otid. Enda anledningen till att jag fortfarande använder denna 1870-tals-teknik är för att det är enda sättet att nå somliga. Då den dagen kommer när det är så för de flesta så måste vi ju bara komma överens om ett datum när vi lägger av med hela telefoneringsgrejen.

Telefonmöten är bra

Ett telefonmöte är däremot en helt annan sak. Det kan fungera bra som ersättning för att träffas. Det är skonsammare för miljön. Och effektivare när en eller flera inte måste åka iväg en kortare eller längre sträcka för att träffas. Till skillnad från ett spontant samtal så har man avtalat en tid för telefonmötet och förslagsvis så lägger man till möjligheten att se varandra (videokonferens med Skype/Google Hangout osv) och möjligheten att dela en agenda som alla kan se och kanske även editera (Google Docs/Office 360 osv) och man kan se på en gemensam presentation eller något annat som en av mötesdeltagarna ska visa de övriga. Inget av detta kunde man göra när man ringde varandra på 1800-talet.

Till slut några tankar kring din syn på telefonering. Stämmer något av nedanstående på dig:

  • Du tycker det är sjukt jobbigt med alla säljare som ringer men aldrig svarar säljare som mailar eller försöker få tag på dig på annat sätt? Lite motsägelsefullt, eller hur?
  • Du tycker det är sjukt jobbigt med säljare som ringer men jobbar själv som en säljare som ringer? Ännu mer motsägelsefullt. Känner flera sådana.
  • Du blir sjukt stressad av att telefonen ringer hela dagen för du har så många telefonsamtal du borde ringa. Motsägelsefullt, ja? Känner några sådana med, ja.
  • Du kan inte stänga av telefonen eller ljudet för tänk om du missar något jätteviktigt samtal? Allvarlig sjukdom i familjen och graviditet i 9e månaden är undantaget. I övrigt kan man faktiskt ta meddelande eller ringa upp det nummer som sökt dig.

Så sätt telefonen på ljudlöst. Tala in ett meddelande som ber folk kontakta dig via andra kanaler. Ange en webbadress där de hittar dessa andra sätt.

 

Kategorier
PR och marknadsföring

Reklamkampanj som blev obegriplig

Satt på T-centralen idag och väntade på tuuuben mot Kista/Akalla. Djupt försunken i min mobil så frågade plötsligt hon som satt bredvid mig på bänken* om inte reklamen vid spåret var märklig:reklamaffischer med berg och dalbana. Till vänster en ung pojke och texten Upplev förvandlingen, till höger en äldre man

Jag höll med om att det var svårt att fatta tanken bakom. Men sedan blev vår gemensamma teori att de två planscherna måste ha blivit uppsatta i fel ordning. För jag antar att Gröna Lund inte menar att man åldras (i turbofart) i förtid då man besöker dem.

Jag lovade hon som frågade att jag skulle kolla på facebook och Twitter vad folk tror om detta. Och det vanligaste svaret jag fått in är att de nog är felvända. Men Ilias Benanni hade den roligaste teorin. Han sa så här:

…eller så är det en ny kampanj som vi bara anar:
”Åk hur mycket du vill i resten av ditt liv”, vilket är en något egen översättning av ”You can check out any time you want, but you can never leave”. *ler*

Har även mailat en fråga till Gröna Lund. Få se om/vad de svarar. Och kollar man på denna reklamfilm så är det antingen affischerna som är fel väg eller så spelas filmen upp baklänges.

Uppdatering 27/6: Inte ett ord från Gröna Lund. Men jag gjorde en variant av reklamfilmen som passar bättre för budskapet på T-centralen 😉

*) Fotnot: Jag blir barnsligt glad när någon vilt främmande människa vågar tilltala en på stan, bussen, tåget osv. Tänk vad märkligt att man själv då inte gör det oftare. Har en känsla av att det händer oftare online än offline. Är det för att vi kan vara anonyma online och välja att dra oss ur enklare om den vi tilltalar visar sig vara en bindgalen psykopat (vilket statistiskt sett inte borde vara en direkt överhängande fara varken online eller offline)

Kategorier
Angeläget Funktionshinder Jag gästbloggar Tillgänglighet

Gästbloggar IGEN på Ajour.se. Delta i diskussionen

Igår fick jag åter äran att publicera ett inlägg på Ajour.se. Denna gång blev jag ombedd att skriva om Maria Johansson Förbundsordförande i DHR som bojkottade en gala om mänskliga rättigheter då hon inte skulle få komma in via samma ingång som övriga inbjudna gäster då hon sitter i rullstol. Pinsamt och ännu ett tråkigt bevis på hur dålig medvetenheten är om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar.

Just nu är det 37 kommentar på artikeln. I början var det mest de sedvanliga stollarna och trollen som gick lös på mitt inlägg. Men nu börjar det balanseras upp av lite mer nyanserade inlägg och påpekanden. Ge dig in i den viktiga diskussionen du med!

Här är inlägget på Ajour.se om hur Postkodslotteriets gala om mänskliga rättigheter missade ALLAS rättigheter.