Det blir ingen stor ansträngning utan kommer nog mer bara att handla om att lyfta ut någon av mina tankar från andra mer slutna forum som Facebook och Twitter osv och skriva lite mer utförligt om det här.
Har inte tänkt hålla mig till något speciellt ämne. Men jag tänker försöka se till att jag fullföljer denna utmaning bättre än denna teckningsutmaning jag antog tidigare men som dog snabbt. Jag började så friskt och tyckte det var jättekul att få en anledning att komma igång med tecknandet igen. Men jag körde fast på ämnet ”My best friends”. Inte för att jag inte har några vänner att teckna. Men för att det var så svårt att komma på hur jag skulle rita några hundra pers på ett vettigt sätt. Eller vem/vilka jag skulle teckna om jag valde ut en eller några få. Så jag gav upp.
Eftersom jag bloggar på ett antal olika ställen kan det hända att jag skriver min postning på någon av dem och sedan bara kommer att referera till det härifrån. Men här ska de listas i kronologisk ordning iaf.
De bloggar jag skriver på förutom denna är:
Salgado.se/blogg (Mitt jobb där jag bloggar kontinuerligt om digital kommunikation)
Ipad-bloggen.se (hm…den verkar nästan ha dammat igen, får ta tag i det)
På pendeln på väg in mot Stockholm C för att delta i den femtionde Torsdagsaktionen. Jag är något försenad pga snöoväder, eller snarare 30 km/h-inga-vinterdäck-ännu-åkarna i biltrafiken så då kan jag passa på att skriva lite om denna viktiga fråga.
Maria Johansson förbundsordförande i DHR startade upp denna aktion som nu pågått i ett år och som innebär att en skara stått utanför Rosenbad varje torsdags morgon då alla statsråden samlas för möte på Regeringskansliet. Under året har fler förbund anslutit så nu är det totalt 12 funktionshinderorganisationer som stöder Torsdagsaktionen. Jag har varit med där vid två tillfällen tidigare. Och varje torsdags morgon delas det ut lappar till ministrarna som talar om hur många dagar det gått sedan utredningen ”Bortom fagert tal” blev klar och som kom fram till att det nu behövs en lagändring som klassar otillgänglighet som diskriminering.
Det som har hänt sedan dess är sedan att en Riksdagsmajoritet i juni röstade för ett betänkande från arbetsmarknadsutskottet om att klassa bristande tillgänglighet som diskriminering. I yttrandet stod att ”regeringen bör vidta åtgärder för att bristande tillgänglighet omfattas av svensk diskrimineringslagstiftning och skyndsamt återkommer till riksdagen med ett lagförslag. Men det var oppositionen som röstade igenom detta så regeringen är väl så där lagom intresserade att skynda med den saken.
Vi som stått utanför Rosenbad och hört vad några av ministrarna säger vet att det finns representanter hos ett par av partierna som skulle vilja genomföra den lagändringen men det är min bestämda uppfattning att Reinfeldt/Borg håller i denna fråga. Motargumentet är pengafrågan och att en sådan lagändring skulle bli för dyr att genomföra. Det är enligt mig bara en dålig ursäkt att inte prioritera detta. En utredning har visat att man tom skulle kunna tjäna på lagändringen på sikt. I Norge har man för en tid sedan genomfört samma lagändring och det är inga skyhöga kostnader för anpassning av offentliga byggnader och lokaler som uppstod över en natt. Det viktiga är att vi får stopp på fortsatta utbyggnaden av otillgängliga lokaler, byggnader. Men även tillgänglighet till offentlig information borde innefattas av en sådan lagändring.
Argumenteringen att lagändringen skulle bli för dyr tycker jag är lika tunn som Sverigedemokraternas argumentering att flykting- och integrationspolitiken är för dyr. Visst kostar det pengar att ta hit människor i nöd. Men med lite sunt förnuft och lite mer långsiktig ekonomisk beräkning än veckor och månader så vet vi att samhället i stort tjänar på invandringen. (bra argumentering i den frågan har regeringen själva lagt upp här)
Och att prata om pengar och kostnader är enligt mig att börja i helt fel ände. Otillgänglighet är en fråga om mänskliga rättigheter. Tänk om Sydafrikas regering hade argumenterat att det blir för dyrt att avskaffa Apartheid då det genomfördes?
Så jag håller med DHR som har devisen att de är ”för ett samhälle utan rörelsehinder och skulle även vilja bredda det till att vi borde jobba för att få bort alla funktionshinder som finns i samhället. För byggnader, gator och torg, information och webbplatser samt teknik kan ha funktionshinder. Människor har funktionsnedsättningar.
I mitt tidigare analoga liv ritade jag mycket och älskade det. Men de senaste 12-14 åren har mitt kreativa skapande bestått i digitala verk, photoshoppande och sånt. Nu ska jag ta den här chansen att komma igång med tecknandet. Men jag gör det digitalt mha min nya Ipad 4 och min Sensubrush (målarpensel för Ipad). Jag kommer ibland att utgå från ett foto och rita på det (i Sketchbook Pro). Kanske räknas som fusk men det blir iaf helt och hållet min egna touch på teckningarna. Och ett av mina syften med att delta i denna utmaning är att bli bättre på att använda just Sketch Book pro.
Först ut i utmaningen är ett självporträtt. Knepig start men jag tecknade av mitt signum och avatar som jag använt i ca fem år för olika webbtjänster:
Jag ska inte posta ett nytt inlägg för varje bild utan lägger dem på Instagram/Twitter/Facebook varje dag istället och listar dem sedan här.
En god vän till mig, Kajsa Bergman Fällén, även känd som Spenatmamman, har under en längre tid kämpat en vansinnigt tuff kamp mot en kroniskt cancersjukdom. Och just nu verkar det som att det är den sista ronden i den orättvisa kamp som Kajsa går på Nyköpings lasarett. Precis på samma sätt som så många andra människor har gått mot denna fruktansvärda och vidriga sjukdom. Samma sjukdom som gjorde mig föräldralös inom 14 månader från september 2004 då pappa dog, 56 år gammal och sedan november 2005 då mamma dog 57 år gammal.
Jag lärde känna Kajsa via Twitter och Bloggy och tyckte det var så häftigt att få träffa ”Spenatmamman” för första gången offline den där magiskt nördiga helgen på Tjärö det första året webb-knytkonferensen SSWC anordnades. Sedan har vi följts åt mest på webben men även träffats på Webbkonferenser som Internetdagarna, SSWC 2010 och mindre sammankomster som tex Bloggers Monday.
Spenatmamman så som jag vill minnas dig: Frisk och kry, en klok och kreativ glädjespridare mitt bland oss nördvänner en frukost under SSWC 2009. (Foto: @mikumaria)
Jag har med sorg och smärta i hjärtat följt hur tuff kamp Kajsa haft med sin sjukdom de senaste åren. Men samtidigt förundrats och beundrat den kraft och mod som Kajsa utstrålar i det hon sagt på bloggen och Facebook. Och imponerats över all kreativitet och inspiration som hon delat med sig av. Ett konkret och väldigt talande exempel i sommar styrde hon upp så flera familjer där en förälder hade en kronisk cancerdiagnos kunde samlas på Lastberget i Bålsta en helg. Kajsa satte upp en insamling på Fundedbyme som snabbt drog in de pengar som behövdes så familjerna fick denna möjlighet till en mycket rimlig kostnad.
Jag vet inte om detta hinner nå fram till dig Kajsa. Jag hoppas det innerligt. Jag skulle verkligen verkligen vilja att det plötsligt skedde något under så du bara blev kvitt hela sjukdomen. Så jag upprepar det jag skrev på din facebook-vägg igår kväll när jag trodde att du inte längre fanns kvar:
Tack kära vän för all glädje, inspiration, kloka ord, styrka och kreativitet som du har delat med dig av ända fram till dina sista dagar. Tänker på din fina familj.
”Ryktet om min död är betydligt överdrivet” *
De senaste veckorna har jag sett flera mycket illavarslande tecken på hur Kajsa mått och har tittat in på hennes profil på facebook i stort sett varje dag. Det har nu varit helt tyst från henne i flera dagar. Och igår kväll när jag gick in där och tittade var det fullt med sista hälsningar som jag med fasa läste och tolkade som att hennes kamp var slut. Jag skrev ett inlägg själv och ett liknande på Twitter. Men då jag senare på kvällen satt och scrollade ner bland alla inlägg så insåg jag att det inte fanns ett enda som bekräftade att det gått så illa som alla verkade tro. Det som nu har en mycket nära vän till Kajsa bekräftat på hennes facebook-sida är att hon snabbt blivit mycket sämre och ligger i koma.
Det känns väldigt tråkigt att jag har bidragit till att sprida rykten som kunde tolkas som att Spenatmamman inte finns kvar bland oss. Ännu en gång har jag påtagligt sett hur snabbt rykten blir till sanningar på nätet. Men vi är så många som varit så oroliga så länge. Vi vill inte att det oundvikliga ska ske. Som jag nämnde inledningsvis har jag personlig erfarenhet att ha suttit där med pappa och mamma och hoppats att något under ska ske och allt ska bli som förrut igen.
Om man ska kunna se något positivt med allt som folk har sagt och skrivit då de trodde att Kajsa gått bort så är då kanske att det är väldigt mycket fint och kärleksfullt sagt OM henne på hennes facebooksida och på Twitter som ändå är riktat TILL henne. Och förutom de som bara önskar henne ”vila i frid” så är det ju en hel del som Kajsa skulle kunna ta till sig om hon ännu fick chansen att piggna till och få vara bland oss här en stund till. Och det är vi många som önskar skulle hända.
Vill ni göra något konkret för att stödja cancerforskningen så har jag två förslag:
Ni kan även passa på att ge ett bidrag till den pågående kampanjen för pengar till Prostatacancer-forskning där jag har flera vänner som deltar i ett Team som kallar sig ”Social bros” som Joakim Jardenberg leder. De har satt ihop ett lag som tävlar om att samla in mest pengar. Alla rakade av sig sina skägg och sparar nu till en mustach och man kan så klart följa deras framsteg noga då de allihopa är Sociala Medie-nördar: Social bros Movember. Just nu har de kommit upp i över 26.000 kronor och de leder den globala listan över mest effektiva team.
Upptäckte av en slump att det numera finns appar både för Android (min mobil) och iphone/ipad. Detta skriver jag på mobilen på väg att träffa elever på Mediainstitutet som jag ska lära just WordPress i em. 🙂
