För två veckor sedan satte min Facebook-kompis Hanna Johansson upp ett Twitter-konto under namnet ”theamazinghanna”. Och hon har kastade sig ut med hull och hår i floden och hoppades att hon skulle lära sig simma.
Först var det en hätsk stalking av Fredrik Federley som han till en början försökte att besvara. Men F.Federley tröttnade och blockade Hanna till slut.
Och idag blossade en hätsk diskussion upp som många i min followers-lista blivit inblandade i. Det började med att Hanna gick rätt hårt åt 14-årige twittraren @elker (Elias Giertz). Hanna hävdar själv att det var Elias som började. Niclas Strand (AKA @deeped) tog @elker i försvar. Och nu under kvällen har även en massa andra folk intresserat sig för bråket.
Och jag har betraktat det hela intresserat och utan att blanda mig så mycket i det hela. Men jag har sagt det förrut och säger det igen: Är man ny på Twitter så gäller samma sak som om man kommer in som ny i vilket annat socialt samspel som helst: Man klarar sig bäst om man först kollar in hur andra gör, känner in vibbarna, lyssna på proffsen och sedan kan man börja ta för sig. Har man känsliga tentakler kan man vara snabbt på banan. Men klampar man in som en flodhäst i en porslinsbutik blir det oftast väldigt väldigt fel. Att rusa runt på mingelpartyt och slänga drinkar i ansiktet på folk innebär iofs att alla kommer att minnas dig. Men du blir nog inte bjuden fler gånger.
Jag älskar fyndiga metaforer och i ett tidigare blogginlägg så liknade jag Mona Sahlins inträde på Twitter som en hockeyspelare som rusar ut på fotbollsplan i full mundering och med skridskor. Hade varit bättre att sitta vid sidan av planen och kolla in de andra. Då kanske hon hade begripit att ta av sig skridskorna åtminstone.
Sedan vet inte jag om det hela kanske är en helt medveten strategi från Hannas håll? Hon jobbar ju trots allt med reklam. All publicitet är bra publicitet….eller? Och det är sammanlagt tusentals followers som har följt diskussionen på Twitter i eftermiddag och ikväll.
Men Hanna tappade förmodligen många followers idag. Jag tänker inte överge henne för några feltramp med skridskor på fotbollsplanen. Men det är nog dags att ta av sig skridskorna om du inte vill bli väldigt ensam i Twitterspace.
Uppdatering 2010-03-16: Så här två veckor senare kan jag konstatera att jag hade fel i föregående rad som jag nu strukit. Hanna förlorade kanske en och annan follower. Men hon vann desto fler. Diskussionen fortsatte i ett par dagar till. Och det var många som engagerade sig och uttalade sig för båda sidor i denna ”beef”. Fredrik Federley trodde sig ha Hanna i en kommentarstråd som hotade med att komma dragandes med advokat. Men enligt Hanna själv så var det inte hon utan någon som låtsades vara hon.
Än en gång så verkade det som att kontentan blir att all publicitet är bra publicitet. Hanna är ett färggrant inslag i min Twitter-feed. Jag delar inte alls hennes syn på saker och ting (för det mesta) men ååå så trist Twitter vore om alla bara tyckte likadant som jag.