Under Internetdagarna som jag var på i veckan, hände det igen: En av talarna blev totalt sågad medan han höll sin Keynote. Sågningen skedde i realtid och på Twitter (i en s.k. ”backchannel” för eventet).
Det var VDn för Tre, Peder Ramel, som hade en keynote där han mer eller mindre gjorde en skryt/sälj-presentation av bolaget (Powerpointen talar för sig själv). Och det kändes stundtals som att han hade kunnat slänga upp vilken butikssäljare som helst som hade kunnat rapa ur sig samma pitchar, bäst-i-test-resultat, säljsiffror, utmärkelser osv. Så visst var kritiken befogad. Men frågan är om uttryck som ”Nu går jag snart upp och LYFTER ner den här säljar-jävulen handgripligen” är något som vederbörande skulle sagt i ett direktmeddelande eller öga mot öga till talaren. Det är lite dejavú över hela grejjen från förra milleniets sista år då många var nybörjare på mail och skickade onyanserade mail till höger och vänster som man senare fick ta tillbaka eller reda ut senare.
En ännu värre sågning var jag med om för en månad sedan och som jag skrev om i ett tidigare inlägg.
Viskningar i twitterspace
Men frågan är hur man bemöter detta på bästa sätt? Även om det var många som twittrade under denna konferens är det fortfarande relativt nytt och ovanligt. Därmed är det fortfarande så att vi som twittrar har en hemlig liten visk-kanal där vi kan snacka hur mycket skit som helst om den som står på scenen. Det är onekligen lite kittlande just det att man når en massa folk i publiken som om man satt bredvid dem och kunde viska något fyndigt i örat på dem. Jag hårdgillar hela grejjen med backchannels under konferenser. Det är en otrolig källa till extra information kring det som talaren pratar om. Nämner talaren en bok, ett filmklipp på Youtube, ett event, en person etc. så tar det bara sekunder innan någon Googlat fram det och slänger upp länken på Twitter. Så visst ska man sitta uppkopplad medan en konferens pågår (via mobilen eller en dator) Men jag menar att man nog skall tänka sig för en aning innan man angriper den som talar.
Upp med skitsnacket till ytan!
Under de följande sessionerna såg jag två exempel på hur man kan undvika åtminstone de elakaste kommentarerna medan ett seminarie pågår:
1. Antingen kan man visa twitter-kanalen för evenemanget på en stor skärm i lokalen. Därmed är det helt öppet och transparent vad som sägs och av vem.
2. Det andra alternativet är att talaren själv eller någon som assisterar henne/honom har örn-koll på twitter-kanalen och kan ge blixtsnabb respons på både positiva och negativa tweets om det som pågår på konferensen.
Ironiskt nog var det samma man som både skrev den elakaste tweeten om CEO Peder Ramel som även körde med de två metoderna jag nyss nämnde: Joakim Jardenberg. Han har grym koll på läget så även om han skrev hårda ord om Ramel så vet han hur man stävjer de värsta påhoppen. Smart!
Jessica Ritzén bloggade på just detta ämne igår. Läs gärna hennes funderingar här