I dag har mitt Twitter-/Facebookflöde varit fullt med länkningar av Youtubeklippet som egentligen är en trailer för morgondagens avsnitt av Uppdrag Granskning. Det är kända kvinnliga mediaprofiler som läser upp förfärliga, råa och helt avskyvärda hot och hat som de fått skickat till sig. Klippet heter ”Män som näthatar kvinnor” och är autentiska citat från mail och kommentarer som dessa kvinnor har fått ta emot. Det är viktigt och bra att lyfta fram dessa hälsningar från mänsklighetens mörkaste och mest onda och avskyvärda sidor och avkrokar. Och det är väldigt väldigt sorgligt att några fortfarande år 2013 tycker sig ha rätt att tilltala kvinnor på det sättet. För jag utgår från att Claes Elfsberg och andra manliga motsvarigheter till kända profiler i TV-rutan och media inte alls behöver ta emot lika mycket hat. De män som skriver sådan där skit är fega och små kryp som antagligen ser dessa framgångsrika kvinnor som hotfulla och skrämmande. Helt tydligt har inte deras hot bitit på kvinnorna. Men det är ändå inte ok någonstans. Starka kvinnor skrämmer inte mig, men vita kränkta män är skitläskiga.
Tankemönster i en bild
Förra veckan var det någon som uppmärksammade detta ögonblick i morgonsoffan när tre sportjournalister satt i en soffa:
Jag fattar så klart att det var ett ögonblick och att det nog egentligen inte var en ”Betty Boop” som försynt sitter inklämd mellan två alfahannar. Men bilden skapade en rad diskussioner. Och Ulrika Good utvecklade resonemanget på ett bra sätt på Ajour.se. Jag deltog i en lång kommentarstråd på Facebook kring denna bild där en man som sade sig vara en förkämpe för feminismen inte gillade att denna bild blev så upp-haussad. Jag försökte förklara att man måste se bilden som talande och symbolisk för vilka roller vi fortfarande lite skrämmande nog förväntas spela både som män och kvinnor. För jag tror inte vi löser problemet med ojämlikhet mellan könen med att tvinga föräldrar att dela precis lika på föräldraledigheten eller att vi ska börja kalla våra barn för ”hen”. Men vi måste börja hos oss själva. Och jobba med våra invanda och ärvda tankemönster. Och inte bara säga till våra barn hur de ska tänka utan VISA till våra barn att vi står för vad vi säger.
För kvotering men mot likadelning av föräldraförsäkringen
Jag kan nog anses vara lite ambivalent i de här frågorna. För samtidigt som jag är mot en lika delning av föräldraledigheten (tycker att familjer ska få bestämma sådant själva) så är jag för kvotering av kvinnor i bolagsstyrelser. Jag har också vid flera tillfällen argumenterat för fler kvinnliga talare i konferenser och program som iaf så fort det handlar om teknik och webb ofta är väldigt gubbiga. Men då jag argumenterat för kvotering så har jag mött största och hårdaste motståndet från tjejer och kvinnor. De argumenterar mot att bli inkvoterade pga sitt kön. Och det kan jag förstå. Men samtidigt: då något går så hiskeligt sakta som tex utjämningen av kön i bolagsstyrelser så behövs nog lite styrning för att bryta mönstret. Som en interimlösning tills gubbarna ser och förstår att det ju faktiskt är riktigt bra.
Jag har jobbat både i helt kvinnodominerade och mansdominerade arbetsplatser och inget av det är bra. Utan det är alltid så att mångfald motverkar enfald. På flera plan. För män och kvinnor är inte likadana. Vi har olika genetiska egenskaper som alla behövs precis lika mycket.
Denna bild dök också upp i mitt flöde just i dag:
Jag är glad att min dotter får växa upp i ett samhälle där hon har möjlighet att bli astronaut, brandman och utrikesminister osv. Men jag hoppas att hon då hon är vuxen även har samma möjlighet som sina bröder att ta plats i bolagsstyrelser och att hon kan få samma lön som sina manliga kollegor oavsett vilket yrke hon väljer.
Och jag hoppas att hon aldrig någonsin oavsett vad hon jobbar med eller företar sig behöver höra sådant som kvinnorna i klippet jag nämnde i början behöver höra.
En hyllning till min mamma
I morgon skulle min mamma ha fyllt 65 om hon hade levt. Hon gick bort i cancer för drygt sju år sedan. Min mamma var en klok kvinna. Jag saknar henne mycket och hade gärna haft hennes stöd längre än till jag var 35. Jag tror hon har fört över sunda värderingar till mig och mina tre bröder när det gäller jämställdhet och kvinnosyn. En sådan där liten sak som jag ändå minns tydligt redan från då vi var små var att hon var noga med att poängtera att vi inte ”hjälpte mamma” när vi städade, lagade mat, hämtade lillebror på dagis osv. Utan vi gjorde det för oss själva och för familjen.