Jag besökte i dag Internet Expo på Sollentunamässan . På det hela taget en ganska avslagen tillställning med liten skara utställare, inget tryck vad gäller besökare och inte något jag inte sett eller hört om förrut.
Men jag var på ett seminarium som hette "Marknadskommunikation i ett nytt landskap" av Björn Mellstrand Brit Stakston på JMW Kommunikation AB. Det var en intressant genomgång av hur spelplanen för marknadsföring drastiskt på kort tid har förändrats och kommer att förändras framöver. En sak som Björn bara nämnde i förbifarten var att yngre inte alls använder e-post längre. Jag minns att det var flera "förståsigpå:are" som inför nyår sa att e-posten kommer att dö ut som kommunikationsmedel under 2008. I en undersökning som presenterades i höstas så hade ungdomar svarat hur de använder olika kommunikationsmedel. E-post använde de för att skicka formella saker som jobbansökningar mm samt för att kommunicera med "äldre". Jag minns att jag plötsligt kände mig som betydligt äldre än mina 37 år. För jag tycker nog att e-post fortfarande är en viktig kanal för kommunikation.
Jag tror inte e-post dör som kommunikationsmedel under 2008. Men det Björn och Brit visade på var vilken ökad betydelse de nya sociala nätverken har för kommunikation. Jag gjorde ett experiment i dag och skickade ett meddelande med en fråga till en vän om vi skulle äta lunch ihop på mässan om en halvtimma. Jag skickade samma meddelande som sms och via Facebook. Jag fick svar först via Facebook! (Han är dessutom 70-talist). Sedan tänkte jag lite kring det hela och funderade på om det inte är problematiskt att ha många olika kanaler för sin kommunikation. Det blir liksom svårare att göra en s.k. trackback och hitta vad som sades om en viss sak då.
Jag tror att vi kommer att ändra vårt beteende framöver vad gäller e-post. En liten aha-upplevelse för mig blev när jag råkade missa att ta med mig min privata adressbok vid en ominstallering av operativet på min dator hemma nyligen. Jag märkte att det inte hade så stor betydelse. Den hade jag iofs jobbat upp under ca tio års tid. Men det är ju bara en bråkdel av adresserna jag använder. Många adresser är säkert inaktuella osv. Däremot har jag alla mail sparade sedan 2002 (!). Varför det, kan man undra? Hur mycket saknar man alla de telefonsamtal man inte spelade in (har aldrig spelat in ett enda)? Hur många går tillbaka och letar bland gamla sms för att se vad som skrevs vid ett visst tillfälle? osv.
Med jobbmail måste man dock vara mer organiserad och se till att man ha kvar ALLT som någonsin mailats och inkommit från kunder, partners, leverantörer osv. Eller?
Men för många är mailboxen ens "to-do"-lista. Bland annat har jag lärt mig att jag måste maila min chef på andra sidan korridoren om jag vill att han skall komma ihåg en viss sak. Det som inte finns i inkorgen finns liksom inte över huvud taget.
Jag hoppas iallafall att den skara inte är så stor som fortfarande per slentrian skriver ut varenda mail som kommer. Må så vara att det är femte mailet i en konversation som gått fram och tillbaka och blir 8 sidor på papper med alla de fyra tidigare mailen (som redan finns utskrivet.)
Det beteendet trodde jag var var utdött men tydligen finns det kvar för i veckan fick jag ett mail där det stod följande längst ner:
"Tänk på miljön innan du skriver ut detta mail"
Jag såg då för mig hur Svante, 54 år, socialsekreterare i en svensk mellanstor kommun läste uppmaningen, tittade ut genom fönstret och dagdrömde en stund om minskande isbjörnsbestånd och all koldioxid i atmosfären och sedan klickade på "Skriv ut"….