Anders Colding-Jørgensen är en Internetpsykolog som jag fick kontakt med för ett par år sedan. En Internetpsykolog håller inte på med behandling över nätet utan det är en som studerar psykologiska beteenden och skeenden på nätet. Läs Anders eget svar på frågan ”Hvad f***** er intenetpsykologi egentlig?”.
Den senaste månaden har jag med stort intresse följt ett experiment på Facebook som Anders regisserat. Det började med att han utmanade sina studenter på kursen i Internetpsykologi på Köpenhamns universitet i vem som kunde få flest medlemmar till en Facebook-grupp.
Anders satte upp en Facebook-grupp baserat på ett helt påhittat nedrivningshot av en känd, både älskad och hatad, fontän i Köpenhamn: Storkespringvandet. Anders strategi för att locka till sig intresserade var enligt följande:
- Det skulle vara en ”Nej till” grupp då det är mycket enklare att mobilisera folk MOT något än FÖR något.
- Sedan fick Anders med en skurk i form av ”Idioterna uppe på kommunen” och storkapitalet i form av H&M.
- Vidare så hittade Anders på ett datum för när Teknik och Miljökontoret skulle sammanträda för att få till känslan av att det är bråttom att göra något. Datumet för mötet var äkta men Storkesprinvandet fanns inte alls på dagordningen.
- Det danska ordet för ”folkrörelse” i kombination med ”10.000 medlemmar” för att skapa en stämning av att det var många bakom rörelsen.
- Sedan la Anders in några fraser ur en känd dansk sång om fontänen för att väcka igenkänning och nostalgi hos folk.
- Till sist så bifogade Anders bilder av fontänen och lite videoklipp och länkade in en länk till ett reportage från en trovärdig radiokanal.
Anders skickade sedan ut inbjudan till gruppen till sina 120 Facebook-kompisar och talade om att det var ett experiment. Inledningsvis gick tillströmningen av medlemmar lite långsammare. Men receptet för succé var skapat och medlemmarna började strömma in i allt större mängd.
Efter en vecka passerades 10.000 medlemmar. Anders bloggade om experimentet när 23.000 medlemmar anslutit sig och bad om ursäkt till de som kände sig lurade. Efter någon vecka till nådde gruppen 27.000 medlemmar. Vid de laget hade TV och tidningar hört av sig. Politiker som tagit emot mängder med protester och upprörda klagomål hade också kontaktat Anders. Han kunde dock inte längre blåsa av experimentet på Facebook då man inte kan skicka ut meddelanden till alla medlemmar då en grupp passerat 5000 medlemmar. Men han försökte meddela sig genom att byta namn på gruppen och skrev även ett inlägg till på sin blogg om att försöket är avslutat.
Klicka på bilden nedan för att se ett TV-inslag på dansk TV2 om försöket.
Nu vill Anders och hans studenter försöka lära sig så mycket som möjligt av detta experiment genom att försöka få så många som möjligt av medlemmarna att svara på en enkät om varför de gick med i gruppen. Resultatet av undersökningen ska presenteras på Anders blogg. Så tycker ni detta är intressant så ska ni hålla utik på virkeliheden.dk
Samtidigt som jag följt Anders experiment har jag börjat läsa boken ”Here comes everybody” av Clay Shirky. Det var Joakim Jardenberg som i nämnde boken i någon webcast och jag har hittills gillat det jag läst. Ska återkomma till mer om innehållet i den. Men boken handlar om precis det Anders visat på: Vilka enorma krafter man kan sätta igång på nätet bara man drar i de rätta trådarna. Både Anders Colding-Jørgensen och Clay Shirky pekar på baksidan av den enorma kraft det finns i att snabbt kunna mobilisera massor av människor: Vad skulle hända om någon får för sig att dra igång ett drev riktat mot en enskild person eller grupp i samhället? Kanske baserat på några unkna fördommar eller underbyggd vrede.